Hic Oculis - Med dessa ögon

Att stå emot strömmen är inget jag försöker undvika av principskäl. Bara om jag tycker att strömmen är på väg åt fel håll...

... Det här med Michael Jackson, det jag blev mest förvånad över imorse när jag läste tidningen var att hans död bara fått en liten sidonotis. Inget jag utrbrast i ett ramaskri över, men jag tvivlade nästan på sanningshalten i nyheten eftersom jag hade väntat mig en större artikel. Men å andra sidan så visste nog inte tidningarna så mycket om det då...

Så nu är det dags att utvärdera sina egna reaktioner på händelsen. Vissa oberörda, andra berörda. Jag kan inte berätta vad jag tycker...
Jag kan bara berätta att jag har enormt svårt att sitta och skriva och samtidigt lyssna på hans låtar på youtube. Jag klickar hela tiden upp sidan, för jag vill se honom sjunga. Det räcker inte att höra, för hans scenspråk och hans musikvideos är halva upplevelsen.

Fridah  Skrev i sin krönika att vi människor ofta minns andra människors felsteg i rampljuset, men inte det han/hon blev känd för. Fråga vilken någorlunda "medhängande" människa som helst vad denne tänker på när man nämner namnet Britney Spears och jag kan satsa min veckopeng på att han/hon INTE kommer svara "musikartist"... Why? Jo för att det är inte roligt att skriva om i tidningen. Alltså får ingen läsa det, alltså är Britney inget annat än ett nersmetat sammanbrott i vårdnadstvist för oss...
Man glömmer bort det hon blev känd för...

Sjukt att man kan sitta på andra sidan jordklotet, läsa en kvällstidning och disskutera en människa, som om vi visste allt om den. Men det är väl så, vi vill vara experter och vi tar media till hjälp. Kind of dangerous, if you ask me!

Det här är de låtar som Michael Jackson gjort, som jag tycker är bra.


Bästa budskapet




Bästa nostalgilåten (titta på den lilla pojken som dövtolkar i slutet)


In our darkest hour
In my deepest despair
Will you still care?
Will you be there?
In my trials
And my tripulations
Through our doubts
And frustrations
In my violence
In my turbulence
Through my fear
And my confessions
In my anguish and my pain
Through my joy and my sorrow
In the promise of another tomorrow
Ill never let you part
For youre always in my heart.

That's all people!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0