Nåt som liknar dom vi var

Så, ett lyckat val. Ja det må jag säga.

Jag håller på att lära mig cykla utan stödhjul, ramlar lite då och då. Ibland ligger jag kvar en stund och undrar om jag ska tillåta mig själv att bli lite blue and alone. Sedan reser jag mig, borstar av kläderna och drar vidare. Jag lyfter blicken mer och mer och stunderna i horisontalläge på marken blir allt färre. Jag har vant mig vid skrapsåren som om de vore en del av mig - och det kommer de väl vara, ett tag framöver.

Jag håller på att lära mig takten i mina egna hjärtslag. En period trodde jag nämligen att jag hade förlorat vartannat av dem. Men ju mer jag lyssnar desto säkrare blir jag på att de finns där, och att de blir högre och högre. Ibland måste jag stanna upp och låta dem säga sitt - hur svaga de än kan te sig ibland.

För några dagar sedan började jag sakna farfar mer än vanligt. Det var faktiskt första gången sedan han dog som hela jag grät. Med hela jag så menar jag hela min varelse, alla hjärtslagen grät och varje muskel sörjde. Farfar är fortfarande en övernaturlig upplevelse som jag ibland inte vet om jag verkligen upplevt. Snälla älskade farfar - kom tillbaka! Jag behöver dig, du är viken där jag vet att vattnet alltid är stilla. Där jag vet att jag bottnar och att ingen kan såra mig.
På fredag begravs farmor. Jag har inte börjat sörja henne än.

Om jag ska vara ärlig så känner jag mig väldigt ensam just nu.
Jag brukar vara stark när jag är ensam - nu är jag bara ensam.
Men det blir bättre.
För jag har så många ställen att hämta energi, så många som vill mig väl.

Jag klarar liksom inte av någonting fullt ut just nu, jag pluggar inte, jag slappnar inte av, jag jobbar inte, jag bara koncentrerar mig på mina hjärtslag - och att hålla mig på vägen. Det jag gillar med motgångar är att man tvingas koncentrera sig på det livsviktiga. Men om du hittar mig i diket, så vore det trevligt om du kunde smeka min kind lite, och hjälpa mig upp. Man vill ju inte ligga där och bli förkyld!

Good night dreamers!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0