Here comes the story...

Phu, första mötet är avklarat. Nu har jag öppnat latjolajbanlådan (känns lite så, som att man öppnar den och allt bara skriker och väsnas) för ännu en person, och jag hoppas att det blir den sista! Jag hoppas att nästa gång jag ska berätta detta för någon så ska det vara i imperfekt.

Jag har världens tjockaste och mest mentalsvaga colliehund, Gordon, här hos mig. Vi ska leka pensionärspar och mysa imorgon, ta långa promenader och fundera på livet och alla dess kurvor och fallgropar. Jag älskar den hårige lille gynnaren <3...

Förövrigt så är jag fortfarande vädigt glad. Allt känns liksom hoppfullt just nu!
Åh, jag pluggar med världens underbaraste människor den här terminen, eller ja, de verkar väldigt trevliga. Vi har fått jättebra kontakt!





God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0