Hoppsan!

I det här inlägget tänker jag ersätta alla tecken på frustration från min sida med ordet "Hoppsan" alltså;
Jag missade bussen, hoppsan!
Jag fick tappade ett strykjärn på tån, hoppsan!

Ja, ni fattar grejen...

Jag har glömt mina datorsladdar på jobbet (hoppsan). Så nu måste jag göra allt skolarbete från våran stationära dator, "Jaha, och vad är det för fel med det då?" tänker ni..
Det räcker nog med att jag säger att den tar drygt  en halvtimma att starta (HOPPSAN) resten kan ni ju räkna ut själva...
Jag hann i alla fall se filmen jag ska opponera EN gång. Sedan slutade mediaplayer att fungera, HOPPSAN!!!
Jag tog ett djuuupt andetag och gick för att jobba med min portfolio istället. När jag senare beslöt mig för att göra ett nytt försök så kom jag inte ens IN på min användare HOPPSAN, HOPPSAN, och fucking jävla HOPPSAN!

Imorgon ska jag på medeltidsmarknad!! YAY!

FÖRLÅÅÅÅT!

Jag måste väl påbörja ÄVEN DETTA inlägg med att be så hemskt mycket om URSÄKT för att jag stavade fel på ordet "jämnställdhet" (bland annat) i ett av mina föregående inlägg.VISSA (läs; Ludde, Sandra, Oskar mfl.) har tydligen lite svårt att släppa detta.. Så Förlåååt så himla mycket, allt är mitt fel! Lågkonjunkturen, överbefolkningen (!), den globala uppvärmingen, Britneys sammanbrott... Ja, herregud, det är väl lika bra att jag börjar be om ursäkt i förebyggande syfte. För det står väl inte på förrän jag störtar ett plan eller orsakar ett vulkanutbrott! FÖRLÅT!

För övrigt sitter jag här i sängen och har precis avslutat en skrivsession som resulterat i min examensuppgift. Den är inte riiiktigt färdig än. Men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag, och det byggdes då verkligen inte av en Marge Simpson på crack, vilket är precis den person jag identifierar mig med just nu. Förkyld och jävlig, jättehes i halsen! Not on crack, of course...

Men man ska ju vara glad för det lilla... Och ja, jag har ju skrivit en ganska bra text (nämen oj, nu började jag meningen med en konjunktion, aja baja Elin det här kommer du att få äta upp!)..

Nää, godnatt på er nu mina kära vänner!


A day to remember!

Förlåt Oskar, jag ska vara lite mer nogrann när jag korrläser mina inlägg! =( ... Som Svensklärare-to-be så skäms jag, from the bottom of my  heart!

Idag har jag och min älskade, bättre hälft Elin byggt en förträfflig blomlåda (nej nej, vi är inte lovers, men när vi jobbar ihop så är vi inseparable!) . Vi har alltså byggt en fyrkantig låda. Eller ja, den är i alla fall tänkt att vara fyrkantig. Lite skev och ojämn i kanterna blev den väl, men det gör bara att den ser mer "homemade" ut. Vilket helt klart var efterstävansvärt och tanken med det hela! Jag och Elin ser ut ungefär som Helan och Halvan när vi arbetar, jag är lång och hon är kort sedan går vi omkring och kliar oss i huvudet, och att se oss hantera hammare, fogsvans och sticksåg måste vara en sann upplevelse, ett under att ingen blev skadad. Synd bara att jag inte hade med någon kamera för att föreviga det hela. Men jag är som bekant ganska ny i bloggsvängen, plus att jag faktiskt inte äger en digitalkamera, det enda jag äger är en halvskruttig kameramobil utan USB-sladd, och det kommer man inte långt på.

Förövrigt så känner jag mig väldigt nöjd med det faktum att jag gått  åtta kilometer både igår och idag! Tänkte försöka röra på mig lite mer om dagarna, allt efter humör och väderlek, of course!

Nu sitter jag här, rödmosig i ansiktet efter att ha varit i solen längre än jag brukar, och dricker Coca-Cola (fy på mig! dricka sådant som gör att människor i tredje världen inte har vatten att dricka!)... Funderar på om jag ska titta på filmen som nyss börjat!

Ta och varva ner till den här låten!

Billie the vision and the dancers feat. Hello Saferide - Overdosing with you


Mycket ställningstagande blir det

Alltså det här med Eu-valet... Jag vet verkligen inte vad jag ska rösta på. Att rösta blankt känns inte som ett alternativ, för jag ser det som varje människas skyldighet att vara någorlunda politiskt engagerad. Annars har man inte rätt att klaga! Jag menar, politik är inte svårt att sätta sig in i. Men jag undrar hur JAG vill ha det? Jag skulle vilja ha någon som driver miljöfrågor, och gämställdhetsfrågor! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att rösta in en vänsterpartist för att driva fram just genusfrågan. Det behövs ett rötägg i eu-parlamentet som kan driva just de frågorna...

Det verkar som att jag måste förklara en viss sak för vissa människor här. Bara för att man röstar in en person från ett visst parti så betyder inte det att det är det partiet man vill rösta fram i riksdagsvalet. Jag kan tillexempel tänka mig att första på Feministiskt Initiativ i riksdagsvalet, det betyder ju inte att jag vill att de ska vinna valet, förresten vet jag att de inte kommer göra det. Nej, jag röstar på dem för att jag tycker att gämställdhetsfrågorna fått fel fokus i föregående valet. Det kallas att stödrösta. Jag röstade borgerligt i förra valet, nåsta gång tror jag jag kommer rösta på FI, KD eller MP. KD och MP vill jag rösta på för att de inte ska "ramla ur" riksdagen (speciellt KD). FI är ju inte med i riksdagen, men där gäller det bara att visa lite god vilja!... Jag tror verkligen på koalitionsregering!

Jaja, sen vill jag bara avsluta genom att pika mina vänner Oskar och Karin... TITTA PÅ "DEBATT" FÖR FAN SÅ ATT NI FÖRSTÅR LITE AV VAD SOM PÅGÅR I SAMHÄLLET!...Haha!


Tänk vad mycket det är som styr vårat samhälle egentligen




Gör ett val vänner!


ALLT ÄR UPPLYST!!

Det här är verkligen HEEELT sjukt! Jag sitter i friden und fröjden och tittar på Talang på tv4, och så plötsligt får denna man mig att bestämma vad jag ska ha med i min portfolio. Jag har ju länge (som vissa av er vet) ägnat mig åt att skriva estradpoesi, eller PoetrySlam, som det också heter. Vad jag vet så behöver det inte vara någon skillnad mellan PS och Spoken Word. Men men, låt oss inte snöa in på detaljer, utan komma till saken... Jag satt där i tvsoffan och såg en uppenbarelse framför mig, allt föll på plats! Så med sjumilakliv sprang jag till mitt rum, slog tån i dörren, haltade vidare i full extas över min nyfunna insperation, hämtade min välanvända anteckningsbok och satte pennan mot de linjerade raderna...

Och det som följde kan inte benämnas som annat än ren magi, varenda ord jag skrev landade som saknade pusselbitar i ett tusenbitarspussel föreställande: Min portfolio!...

Jag befinner mig i ett tillfälligt rus av total eufori, Gud den allsmäktige herren och allas våran frälsare har talat till mig och sagt "Elin, jag ger dig nyckeln, och du skall finna dörren"...

Jag har funnit DÖRREN! PÄRLEPORTEN! JAG ÄR TJENIS MED ST. PÄR!

Här kommer ni se mig om några år:
Get use to it!

Halleluja!!

Those good'ol'days!

Bra jävla typiskt va?! Nu har jag fått feber igen, naturligtvis ingen feber att tala om, max 38 grader. Men ändå så pass mycket att jag känner mig trött, hängig och öm i kroppen. Så jag får inte gå omkring och låtsas-milfa med Alvin på stan imorgon!... Nej, inget sådant, och inget myskvällande med Malin på kvällen heller. Näpp, det kan jag glömma!

Men Mami kommer hem imorgon, yey! Så jag får väl ha myskväll med henne och Papi istället då...
Det jag kommer skriva nu är inga garantier på att följande kommer inträffa. Men jag kan ju passa på att plugga också. Det vore ju en idé.

Är det förresten någon som vet om man får sova på campingen på P&L om man köper ett tvådagarskort? Det står inte på hemsidan, så jag har mailat och frågat.

Jaja, godnatt på er alla, sitt inte här och häng!

Hittade förresten värsta barndomsminnet idag när jag hade tråkigt och satt och "youtubade" på gamla reklamer från 80- och 90-talet... Det här är dock ingen reklam, men ändå!




Hon har så grymt vackert ansikte!

En dag i ord och bilder

Här sitter jag nu och tittar på "Gray's anatomy", så det är väl bara att vänta på tårarna då, jävla amerikaner att göra program som man gråter till... Det är ju inte det att jag är känslig. Eller jo, det är jag.

Så, nu är det slut, och jag sitter här med gråten i halsen!
Jag vill inte att Izzie ska döööööö!
Jag vill att Christina och Dr. hunt ska bli ihop! Jag vill inte se dem gå åt olika håll! De älskar ju varandra!!!

Snyft...

Jaja, idag var jag ute och gick med hundarna. Tog lite bilder:

Gordon och Elmo

Ja, han är en liten linslus...

Sötnöten Elmo...

Ja, hörni. Idag får bilderna tala!
Hej då!

Gud som haver Elin kär, se till henne som liten (men ändå ganska auktoritär) är

Gode guuuuud! Om jag någonsin varit lite dum eller så (eeeh) så ber jag tusenfaldigt om ursäkt!

Vadan denna plötsliga religiositet, tänker ni... Jo, det är såhär att jag hade tänkt att gå på Peace & Love för första gången i mitt liv. Men så visar det sig att jag börjar jobba DÅ DEN VECKAN. Torsdag ,fredag, lördag  är jag schemalagd. Så nu letar jag fibrilt efter någon som kan jobba för mig. Så håll en stor fet tumme för min skull!

Gud äger!! (nähä, det kanske finns en gräns hur mycket smicker han tål... Jag ska sluta)

Förövrigt då, hur är det med dig Elin? Jodå, tackor som frågar, bäääh? (hahaha, fattar ni? Tackor som frågar, får alltså!! Hahaha)
Eherrm, nä men det är väl bra. Jag trivs med vädret, mina vänner och ja, det mesta..
Så det är inget som har hänt? Du har inte skadat dig eller något sådant? Njaaa, jooo. Det har jag faktiskt. Igår när jag skulle grädda pankakor hemma hos Karin så BRÄNDE JAG BORT HUDEN PÅ HALVA PEKFINGRET! Oskar beskrev det hela så här i sin blogg...

En klar underdrift som ni säkert förstår. Jag menar jag skulle INTE gnälla över något sånt, om det inte var ett köttsår värt att gnälla över, vilket det VAR. Nu har det "lagt" sig och syns knappt =(

Oj, och det där med Richard, som Oskar också skrev om. Det var Richard Geere i "Pretty woman" jag syftade på... Ingen annan. Det berodde förresten på stundens hetta också, så det är inget ni behöver fästa er vid.
Och det där med min stortå i hans urinrör, det provocerade han fram själv... Jag skulle aldrig, ja ni förstår själva!

Nu ska jag fixa och dona lite... Hej då!


Jag blir så lack så jag ruggar!

Sååå trött. Så himla trött i kroppen att jag inte ens vill gå och lägga mig, för att jag vet hur tungt det kommer vara att gå upp i morgon bitti...

Imorgon ja, imorgon mina kära läsare, så ska jag åka till min praktik och stå där och skämmas för att jag, ännu en gång, kommer dit helt oförberedd. Det står i mitt studieunderlag vad jag ska göra.

MEN JAG FATTAR JU INTE VAD DET STÅR!
För det första, vad står "bams" för?! Kan någon berätta det för mig?!  Vavava?!
"Jahadu, Elin. Vad ska du göra här idag då?"
"Bams... Jag ska göra bams"
"Vad gör du Elin?"
"Jag bamsar!"

Jag menar, come on! Sitter våra studieplanerare och namedroppar hejvilt så att de ska vara säkra på att vi verkligen FÅR magsår... "bams" jamen, gudars skymmning och änkors klagan!

Jag är så trött. Ful i håret är jag också...

(förresten, rubriken är ett citat från Aladin)

Goodfuckingbye!

Fräsch som en bajamaja!

Jag känner mig som en komposthög, en komposthög som legat i solen och jäst i flera dagar.
Uppsvälld, ofräsch och säkert så stinker jag också! Tänk om man kunde vänta med att få mens tills man planerade att få barn. Vad skönt det skulle vara!

Nu går man omkring här och okynnesblöder en vecka i månaden. Men jag som redan har dåliga blodvärden visst kan jag slänga bort lite järn! Herregud... Klart jag kan!

Så nu sitter jag hör öm, uppsvälld och trött (tror faktiskt jag har lite feber fortfarande) och äter pasta med riven parmesanost... That's GI for you!

Ha't bra!

Aggro

SÅ! Nu har jag skrivit kommentarer till två texter, precis som man skulle göra... Jag känner mig argumentativ idag, nästan lite aggressiv! När jag läste kommentarerna jag lämnat så ser jag att jag har flippat ur över helt fel saker. Michaela länkade en artikel om Idrott i skolan och den ökande barnfetman. Jag skrev ett helt inlägg om vikten av en bra kost, och hur dålig skolmaten är med allt halvfabrikat som signalerar till barnen att dettta är en hälsosam kost. Trots glutamat och sextioåttatusenmiljarder E-ämnen!

Ja ni hör ju, jag går igång bara av att skriva om det!
detta kommer bli ett intressant seminarium!

Nu ska jag gå och värma min mat, Jag börjar om en timme!

Broke...

Ååååh, jag vill också åka till Säter och dansa ikväll!! Här sitter jag och lyssnar på dansmusik och det rycker i hela kroppen. Jag vet inte vad det är för band som spelar ikväll, och jag  tänker inte ta reda på det heller...

Eller jo...

*kollar upp saken på google*

Wahlströms... Jaja, de har jag väl råd att missa! Tur att det inte är Zlips eller Blender.

Varför jag inte ska till säter och dansa? Jo, för att jag är totalt barskrapad, jag får inte ens ut en hundring från mitt konto. Mina sista 600 kronor använde jag igår för att betala hon som håller på att koppla om min hjärna! Tänk att jag ska behöva betala så mycet för att fixa till saker som kommer naturligt för andra... Pfft!

Idag gjorde jag i alla fall jättegod mat: Grönsaksgryta med kokosmjölk och linser, med limerajita (yoghurt med pressad lime) Yummie! Det var bara Papi som inte tyckte om det, men det är bara för att han är uppväxt med åsikte "Ingen mat, utan kött!"...

Inte ens kryckor fick jag!

Efter att ha betalat 80 kronor följer jag den gröna linjen, jag har klackskor på mig och låter som en auktoritet när jag går genom korridorerna. Pinsamt! Jag finner mig i situationen och börjar gå på tå. Så med böjda knän och överartikulerade rörelser når jag det lilla väntrummet...
Jag sjunker ner i en stol och börjar läsa "Våra svenska medicinalväxter".

Efter att ha blivit uppropad får jag sätta mig på en brits, distriktsköterskan lyser mig i halsen med en ficklampa, jag är röd...
Hon lämnar rummet för att hämta ett streptocockerprov, kommer tillbaka, går iväg igen för att hämta något annat, och jag vet att jag kommer få vänta länge.

Jag speglar mig i ett glasskåp, spegelbilden visar en androgyn gestalt, med fruktansvärt dålig hållning.
Jag sträcker på ryggen men orkar inte hålla mig upprätt utan lutar mig mot väggen. Ser planshen som sitter bakom mig på väggen, den sitter snett. Det irriterar mig, så jag ser det som min uppgift att se till att den sitter rakt igen.
Så jag lossar häftmassan som fäster bilden på väggen. Den sitter hårt, jag börjar dra i pappret med större övertygelse. Det lossnar.

Steg i korridoren.

Jag blir plötsligt väldigt mån om att inte framstå sim en kontrollfreak.

Panik!

Jag får fast planschen på väggen igen, någorlunda rak.
Distriktsköterskan äntrar rummet. Jag är nöjd. Hon tar ett halsprov, frågar hur länge jag hafr ont, frågar efter andra symptom, jag säger att jag inte har några andra symptom. Hon tar tempen och fastställer att jag har feber. 37,7,
(pinsamt lite), Jag säger "Ja men, då är det kanske därför jag är så trött på kvällarna!"

Hon lämnar rummet igen, jag drabbas av akut separationsångest och vill inte att sjuksköterskan ska lämna mig eftersom jag vet att hon kommer vara borta länge. Detta är välfärdssamhällets sjukvård (trots borgerligt styre). Jag lyckas dock lägga band på mig och inte slänga mig runt hennes ben.

Drygt 20 minuter senare går jag därifrån, med feber, utan halsfluss.

Puss och kram!


Min envishet är förgäves...

Nu är det sådär grymt svårt att komma igång med skolarbetet igen... Idag hade jag föreläsning till kl 10.00. Sen var det inget mer shemalagt skolarbete idag. Jag kunde ha satt mig ner och börjat strukturera min förbannade, jävla portfolio!
Gjorde jag det?
...
Nej!

Vad gjorde jag?
Jag åkte in till stan och hämtade hundmat, jag tog med mig lilla Elmo också, så att han skulle få komma ut och socialträna lite. Han har ju som bekant lite svårt att möta andra hundar, min lilla staffpojke. Glad i hågen och med modet på topp så äntrade jag Kvarnparken, och DÄR, där kom en stor hund som såg ut att bli ett bra träningsoffer...

Hur det slutade?
Jo det slutade som följer; Jag ligger PÅ Elmo på marken och försöker få honom att inte resa sig, samtidigt som jag på ett nervöst och likväl patetiskt sätt försöker säga "Eeeh, han menar inget illa, han är inte farlig!".... Allt medan Elmo låter som att han skulle vilja äta upp hennes hund.

Pinsamt: Ja
Irriterande: Ja
Känslan av hopplöshet rivande i det förbittrade hjärtat: JA!

Sen åkte jag och Karin (och Elmo, som efter föregående händelse inte förtjänar att nämnas mer i detta inlägg på annat sätt än inom parentes) hem till Oskar. sen kom även Jonas överoch så fikade vi. Sen åkte jag och Karin (och Elmo) hem till Malin där vi lagade mat...

Och ja, nu är jag hemma!



And that's about all I have to say aboute that!

Phu, jobbig dag. Men, som vanligt, en himla rolig dag! Två föreläsningar, en om Specialpedagogik och en om Funktionshunder. Båda var bra men under den första föerläsningen så var jag grymt trött och var jag så grymt öm i hela kroppen sedan rodden igår. Jag kunde knappt skriva för att jag var så öm i handlederna. Men sen, när jag satt i mig en mastodont-tacotallrik och en kopp kaffe, så var jag fit for fight!

Efter föreläsningarna åkte jag, Jonas, Oskar och Michaela hem till Oskar och fikade. De är för underbara mina vänner! Där fick vi bekräftat att jag faktiskt SUGER på poker...

Att åka kollektivt...

Visst är det underbart när man har två bussar att välja mellan. En som gör att jag är i skolan två timmar för tidigt, och en som gör att jag är i skolan tio minuter försent...

Nu ska jag sova...

I don't know if to spit on you, or kiss you!

Jag sitter här och skäms. Inte för att jag gjort något dåligt eller pinsamt. Utan för att jag är bittrare och mer långsint än jag trott. Jag märkte det igår när jag satt på facebook och tittade på lite bilder... Varenda gång jag såg bilder på de som jag gick med på högstadiet så fick jag något svart i blicken, det händer nästan varje gång. De gäller inte alla, utan bara de tjejer som ansågs "populära". Eller vadå populära, de hade mycket kompisar! Och gudarna skall veta att jag ville vara en av dessa kompisar...

Nej, jag har inte speciellt många positiva minnen från högstadiet. jag minns det mest som ett stort kapprum, eller varför inte kalla det "catwalk", för det var det det var. Ett ställe där du visade upp dig, vare sig du ville eller inte. Och där, vid någon vägg, på en bänk eller vid ett skåp. Där stod De, tjejerna som kom överens med de coola killarna, tjejerna som inte blev snömulade. De synade en nerifrån och upp, uppifrån och ner. Sen gjorde de en mental bedömning. Inte ett ord behövde yttras. Du var nu fri att gå.

Jag minns speciellt en tjej, hon var känd bland de flesta andra tjejerna (och många killar med för den delen) för att vara den typiska dumma blondinen. Hon var jättesöt och alltid glad. Jag hatade henne, och jag kan inte hjälpa att känna ett stygn av bitterhet i mig när jag ser henne på stan nu för tiden.

När jag ser kort på dem så vill jag bara säga  "FAN, jag som hoppades att ni skulle bli på smällen efter högstadiet och bli feta och fula, ett samhällets avskum!"... Fast egentligen vill jag nog bara fråga "Men VARFÖR pratade ni aldrig med MIG?".. Jag vill inte att de ska lyckas, jag vill inte att de ska ha vänner!

Men herregud! Det var/är ju inte deras fel att jag var en osäker liten grå mus i mina beiga linnebyxor min bruna långkofta och min blonda alltid existerande hästsvans. De hade turen att hitta vänner att ha roligt med under högstadiet. Jag var dömd att misslyckas med detta uppdrag. Varför? Jo därför att jag tyckte att alla mina jämnåriga kamrater var omogna små fjortisar som ansåg att prov på äkta vänskap är när man drar in sin asfullla kompis i buskarna när polisen kommer "asså vafaan, skit samma om man typ spyr, fatta vilket jävla liv det blir om snuten typ måste sätta mig i fyllecell eller ta mig till sjukhuset!" Så var det, och allt jag kunde göra var att luta mig tillbaka och tänka; "Herregud! Vad är det för fel på dessa människor?"
Jag har EN riktigt vän kvar sedan högstadiet, förövrigt min bästa vän, Malin. Alla de andra var bara fel personer vid fel tillfälle. Jag föraktade dem, samtidigt som jag desperat ville vara med dem. Men de eviga diskussionerna i stil med "Asså, min morsa är dum i huvet, ba'fatt hon fick reda på att jag var ut och söp i lördags så får jag inte gå ut imorrn! Jävla CP-kärring!!"... Det hände någon gång att jag sade "Men för i helvete! Kan det bero på att hon är orolig för dig kanske? Varför ska du ljuga för din mamma så att du kan ut och dricka allt du kommer över? Förstår du hur maktlös hon känner sig?"... Funkade inte så bra...

Det var inte deras fel, men jag kan fortfarande inte se pådem utan att känna lite avsmak. Så är det med fördomsfriheten och den glada ödmjukheten...

Racoon

Ja, här sitter jag och ser ut som ett galmmalt pundarluder. Jag var och rodde idag, när vi rott ett tag så möttes vi av en riktig tok-storm... Det blåste och regnade utav bara satan! När det hela var över så märker jag (på grund av andras reaktioner av min blotta åsyn) att jag såg otroligt skrattretande ut. Jag var ju och klippte mig igår och färgade lite av håret rosa. Well, jag kan väl sammanfatta det så att hon INTE sköljde ur färgen riktigt.. Jag var rosarandig i hela ansiktet. Tänk er den bilden och lägg då till min otroligt avancerade ögonsminkning som nu blev en "runt-omkring-ögonen-och-över-hela-kinderna-sminkning"... Otroligt skrattretande.

Som om detta inte var nog mina vänner, så försökte jag tänka till och vara smart mitt i allt detta, dålig idé! Ungefär såhär tänkte jag:

"Hmmm, min jacka är blöt. Oj, fickan där mobilen ligger är också blöt. Bäst jag tar ur mobilen och lägger den i fickan på vindbyxorna, för de är ju torra!"

Sagt och gjort...

Nu var det ju bara så här, att det var bottenlösa fickor på dessa byxor (jamen de är inte mina, så jag menar hur ska jag hålla koll på det?) Det var alltså inga RIKTIGA fickor. Detta resulterar i att mobilen glider ner genom byxbenet och ner under bottenplankorna på båten, där det finns vatten... Där den ligger tills vi kommit hem och han som sitter bakom mig frågar om det är MIN mobil som ligger där under, utan batterilock. Utan att överhuvudtaget titta på den så säger jag "Ja, SJÄLVKLART är det min!!" Jag menar, vems skulle det annars vara?! Herregud...

Nu sitter jag här. Som en rosarandig tvättbjörn, och lyssnar på Zlips. Funderar på att poppa popcorn!

Tjipp!


Only blank sheets!...

Jag blir så arg! Varför, varför kan jag bara inte inse vad felet är?! Varför hittar jag det inte... Det känns orättvist.
Som att min hjärna och min kropp redan har bestämt sig för att det inte ska fungera, samtidigt som att de försöker säga mig något. Som att jag inte har någonting att säga till om. När får JAG bestämma?

Men å andra sidan, vad är det för jävla problem jag har då? Det är ju fullkommligt banalt!... Inte ens under hypnos kan jag hitta något, inte ens en ledtråd, som visar vart problemet ligger!

Helvetes-jävla-skitjag! men vad är jag då? Är jag ett jag utan det här fucking problemet?!.....

GAAAH! JAG HATAR DET HÄR!

Hjälp! Min hjärna gör revolution!

Herregud, hjärnan blockeras av konstiga tankar... Vad håller jag på med?
På sista tiden har jag tillexempel börjat gå omkring och hittat på namn till icke-existerande punkband... Så fort jag ser något roligt så poppar namnen upp i huvudet...

Här är några exempel på hur sjukt det kan bli:
Svettot fryser
Dvärgen cyklar
Fläsket steker... Det tar aldrig slut!!!

HJÄLP!

Ja, sen ska ju Malin vara så himla rolig och lära Alvin (min gudson) en massa djäfulskap!
Hon har ju lärt den lilla rackarungen att flörta med ögonen. Så varenda gång hon frågar "Hur gör tant Elin på krogen?" Så blinkar han. Med BÅDA ögonen.. Så gör INTE tant Elin!
Det roliga är att varenda gång hon frågar "Hur gör Oskar på krogen?" så börjar han dansa! HAHAHA...

Jaa, de små liven, de små liven...

Puss

Busy life of mine...

Helt SJUKT rolig har jag haft. Det är därför jag inte hunnit skriva något.

Torsdag: Valborg, fest hemma hos oskar, full Elin, krogen, full och missnöjd Elin, sova hemma hos Karin som sov någon annanstans = VÄLDIGT nöjd Elin ;)..

Fredag: 1 maj, bakfyllehungrig Elin liggandes på kristine kyrkogård och titta på första maj-tåget, grillning hema hos Elin (min kompis Elin alltså) otroligt trevligt.

Lördag: Jobba, hem och göra sig i ordning för buggfest i Hedemora = VÄLDIGT glad Elin...

Söndag morgon ca kl tre... Elin måste åka in till stan och vara akut fyllechaufför för att inte Oskar vet hur man tar hand om sina vänner, utan går hem till sig och lämnar dem vilse i en främmande stad! HAHAHAHA...

Typ nu: Sitter och bloggar efter att ha damsugit Papis bil och varit in till grannarna på födelsedagsfika.

RSS 2.0