alotlikelife

Missar jag något nu? Jag började helt plötsligt fundera på vad jag gör - och vad jag inte gör. Började jag plugga för tidigt? Borde jag ge mig ut och resa först, träffa konstiga, trevliga, skamreaktionära, bildade, obildade, militanta, radikala människor. Tänk om jag pluggar och pluggar och pluggar, blir klar; bara för att börja jobba och jobba och jobba. 

Vad är det jag tror att jag inte skulle klara av där ute  i den stora världen, vad är det jag skulle utsättas för där som jag inte skulle klara av?
Jag tror det är av skräckblandad lathet som jag stannar hemma. När jag försöker föreställa mig hur jag ser ut på resande fot så ser jag en förvirrad människa på en stoooor flygplats (ja, så stor att det behövs fyra o:n för att illustrera det), helt oboardad och vilsen.
Jag kommer hata mig själv när jag blir gammal, och jag har fömodligen inte slutat prata med mig själv heller.
"Ja, inte blev det något globetrottande liv heller... Det var ju klart som fan jag skulle sitta här nu, gammal, gaggig och inkontinent!"
Fast å andra sidan så kan jag ju ljuga om att jag har rest mycket och varit fräsch och äventyrlig, jag menar ingen gnäller ju på en senildement gammal dam som ljuger lite!

Men det finns ingenting som säger att jag inte kan resa när jag pluggat klart. Det är bara det att jag vill passa på nu när jag är "ung och har framtiden framför mig" jag vill inte att världen och dess invånare ska se mig som en medelålders kvinna som ser sig om i världen. Jag vill vara en ung backpacker som inte byter trosor på fyra dagar! Tro mig, det är lite skillnad på en 21-åring som gör det och en 35-åring som gör det... Ja, ni fattar vad jag menar. Det blir inte äventyrligt och zen - det blir bara äckligt! Att inte byta trosor alltså...

Jag vill inte vara äcklig, jag vill vara kul!

Nu ska jag gå och sova.