alotlikelife

Jag såg (totalt emot mina principer) ett avsnitt av "Sex and the city" igår, och jag blir både imponerad, förvånad och förvirrad. Jag vill också gå på date med killar (män, i deras fall) och bli upp över öronen förälskad och ha sex efter första daten... Därför blir jag imponerad!
Förvånad blir jag just över det faktum att jag faktiskt ÄR imponerad. Jag menar, Jag har sett ganska lite av den här serien,(okej, jag har sett mer än ett avsnitt, men inte i följd! HÖR NI DET? INTE I FÖLJD!) men det behövs inte mycket för att jag ska reagera på amerikanska kapitalist-serier.
En av tjejerna gifter sig med en kille utan att ens ha bott ihop med honom (allt handlar nämligen om att gifta sig, man är inte komplett som människa om man inte är gift!), åtminstone inte länge nog för att märka att han gillar att gå omkring naken (vilket naturligtvis är ett HUGE problem!). Resten av serien går ut på att visa att det är trevligare att leva  "1:st class".. Klart man inte åker tåg där man måste sitta i en liten kupé, det vore ju katastrof! Undra om tjejerna någonsin hört talas om "Hållbar utveckling"? Mitt i allt detta konsumerande....

Men det är, however, inte det som jag vill ägna detta inlägg åt... Jag sparar förvirringen till sist. Carrie går på date med en rik konstnär som hon har träffat EN gång och pratat med i telefon EN gång... Sedan sitter hon där, på daten, och är så grymt avslappnad och bubblig.

Jag fattar, jag är med..

Sen, på slutet av daten så kysser de varandra och har sex, helt ohämmat!
Det är HÄR jag blir så förtvivlat förvirrad. Ponera nu till exempel att jag skulle bli bjuden på date av någon som jag tycker mycket om, men inte på DET sättet. Har jag då inte rätt att sitta där mitt emot honom och skratta och vara bubblig. Jag menar, sådan är ju jag! Det har nämligen hänt att jag gått ut med någon som jag tycker mycket om som vän, men inte förstått att det varit en date. Följderna har blivit att han har trott att jag varit intresserad, och sedan, i efterhand, frågat varför jag gick ut med honom när jag ändå inte var intresserad.
Därför att jag gillar ditt sällskap!

Är det jag som är självisk här? Tänk om han hade bjudit ut mig som en vän, för vänner går väl ut och äter tillsammans! Tänk om jag då hade ballat ur och tänkt: "Nähädu gubbe lille, jag är INTE intresserad, och vi vet båda hur det blir, du bjuder på en glass och sen måste jag ligga med dig!!"...

Det jag försöker få sagt är att; tänk om Carrie hade gått på daten med Herr konstnär och upptäckt att hon inte var intresserad av honom på det viset. Borde hon då tänka på att inte upfattas som flirtig? (vilket kan betyda att man är lite FÖR glad, fnittrig och pratig = Elin)... Måste hon vara tvär?

Äh, enough deep talk!
 
Take it away Ted!