En flummares dagsmemoarer!
Hmmm, ja jag veeet att det var länge sedan. Närmare bestämt nästan två månader sedan. Och ja, jag går fortfarande kvar i skolan.
Idag har vi haft seminarium, ett kanonseminarium till och med! Men det är himla jobbigt att inse saker om sig själv som man inte insett förut! Som att jag, i dagsläget, inte skule utgöra någon vidare lärare! Vi fick testa på att vara lärare. Medan resten i studiegruppen skulle föreställa elever. De skulle simulera konflikter som kan uppstå i ett klassrum, och läraren skulle lösa dem.
Jag sög... Jag tappade kontrollen och var inte alls så pedagogisk som jag alltid trott jag skulle vara!
Över huvud taget så har jag märkt att jag är inte så bra som jag gärna trott mig vara innan jag började plugga. Jag trodde att jag skulle ha en mycket bättre studiediciplin än vad jag hade på gymnasiet. jadu, vad kan jag säga.. NEJ det har jag inte! Jag är hopplös!
Jag har faktiskt känt ibland att "Nää, är det här med lärarhögskolan verkligen min grej? Det finns ju saker som jag är så mycket bättre på" Jag skulle vija göra slag i mina ideér att bli komiker. Jag skulle vilja publicera mina egna dikter. Jag skulle vilja leva på mitt intresse för entertainment... Det här är lmina drömmar! Men å andra sidan så finns det ingen som hindrar mig, så jag kan inte skylla på det!
Sen inser jag att vad jag än väljer så kommer jag alltid att stöta på motgångar, jag kommer alltid hamna i situationer där jag böärjar tvivla lite på mig själv. Alltså finns det inte en chans i helvete att jag kan hoppa av nu!
Men men, överlag så är jag nöjd med min situation som den ser ut idag... Vi mår alla bra av lite utmaningar då och då, som ifrågasätter vårat sätt att leva! Jag tror liksom att vi mår bra av det. Eller förresten, det är ju det som ÄR att leva...
Idag har vi haft seminarium, ett kanonseminarium till och med! Men det är himla jobbigt att inse saker om sig själv som man inte insett förut! Som att jag, i dagsläget, inte skule utgöra någon vidare lärare! Vi fick testa på att vara lärare. Medan resten i studiegruppen skulle föreställa elever. De skulle simulera konflikter som kan uppstå i ett klassrum, och läraren skulle lösa dem.
Jag sög... Jag tappade kontrollen och var inte alls så pedagogisk som jag alltid trott jag skulle vara!
Över huvud taget så har jag märkt att jag är inte så bra som jag gärna trott mig vara innan jag började plugga. Jag trodde att jag skulle ha en mycket bättre studiediciplin än vad jag hade på gymnasiet. jadu, vad kan jag säga.. NEJ det har jag inte! Jag är hopplös!
Jag har faktiskt känt ibland att "Nää, är det här med lärarhögskolan verkligen min grej? Det finns ju saker som jag är så mycket bättre på" Jag skulle vija göra slag i mina ideér att bli komiker. Jag skulle vilja publicera mina egna dikter. Jag skulle vilja leva på mitt intresse för entertainment... Det här är lmina drömmar! Men å andra sidan så finns det ingen som hindrar mig, så jag kan inte skylla på det!
Sen inser jag att vad jag än väljer så kommer jag alltid att stöta på motgångar, jag kommer alltid hamna i situationer där jag böärjar tvivla lite på mig själv. Alltså finns det inte en chans i helvete att jag kan hoppa av nu!
Men men, överlag så är jag nöjd med min situation som den ser ut idag... Vi mår alla bra av lite utmaningar då och då, som ifrågasätter vårat sätt att leva! Jag tror liksom att vi mår bra av det. Eller förresten, det är ju det som ÄR att leva...
Kommentarer
Trackback
