Dagens bikt...
Dags för ett litet utdrag ur Elins liv. Idag är hon trött, hon är extra trött just nu, Egentligen skulle hon vilja gå och sova. Men det borde hon inte, för hon har en uppgift imorgon som hon inte har speciellt bra koll på...
Äh, jag tror jag skiter i det här med tredje-persons-snacket...
Idag satt jag på en föreläsning som handlade om hur man gjorde kvalitativa observationer. Nej, det är inte så intressant som det låter. Det borde vara det, hade jag tittat på samma föreläsning för några månader sedan så hade jag tyckt att den var det. Men nu tycker jag inte det. Rätt som det var när jag satt där och försökte koncentrera mig, så flög en liten tanke in i mitt vakuumfyllda huvud, "Vad fan gör jag här? Jag skulle vilja åka till Australien och skörda frukt. GÖRA något, något som inte kräver minutiös planering"...
Är det bara av ren lathet jag tänker såhär? Jag menar, jag är ju så fruktansvärt ostrukturerad och dålig på att planera, så det klart att det är jobbigt att ligga två veckor före hela tiden. Men jag kan inte hjälpa att känna som att jag befinner mig i något slags förvirrande antiklimax hela tiden. Jag vill njuta av att plugga, men jag inser mer och mer att jag är oerhört beroende av att hela tiden bli mentalt stimulerad och att vara kreativt aktiverad på MITT sätt. Jag vill inte att någon ska säga till mig hur mina arbeten ska se ut. Jag vill inte att någon ska bestämma vad jag ska lägga ner energi på i mina uppsatser och tentor. Jag vill ta upp det som JAG tycker är viktigt....
Naturligtvis förstår jag att det inte kan fungera så... Och det gör mig tjurig som en sexåring. "Nähä, men kan de inte uppskatta mitt sätt att arbeta, då får de skylla sig själva!"
Jag kanske är för van att vara enväldig när jag skriver, att inte ha några krav eller riktlinjer. Javisst, detta är en utmaning. Men är jag villig att ta mig an den?
Hade jag inte haft mina underbara nyfunna vänner i skolan så hade jag inte sett fram emot skolan så som jag gör. För tro det eller ej, jag tycker om att gå till skolan, och att vara där. Bara för att jag verkligen älskar att umgås med mina vänner i och utanför min seminariegrupp. Jag har blivit en gladare människa av att umgås med dem!
Så Nu fick jag med massa glädje där på slutet!
"Hade jag inte haft mina underbara nyfunna vänner i skolan så hade jag inte sett fram emot skolan så som jag gör. För tro det eller ej, jag tycker om att gå till skolan, och att vara där. Bara för att jag verkligen älskar att umgås med mina vänner i och utanför min seminariegrupp. Jag har blivit en gladare människa av att umgås med dem!"
Ja jag säger ju det :D Skolan är toppen, och det är inte Ewa-Lenas förtjänst direkt! Det blir vad man gör det till, och jag måste påstå att vi lyckas jävligt bra!!
Och du, vi kan åka till Australien när vi är färdigutbildade!! Jag lovar!
Jag känner med dej, om skolan och att vilja ut och plocka apelsiner!!
Pussinuss
