Min envishet är förgäves...
Nu är det sådär grymt svårt att komma igång med skolarbetet igen... Idag hade jag föreläsning till kl 10.00. Sen var det inget mer shemalagt skolarbete idag. Jag kunde ha satt mig ner och börjat strukturera min förbannade, jävla portfolio!
Gjorde jag det?
...
Nej!
Vad gjorde jag?
Jag åkte in till stan och hämtade hundmat, jag tog med mig lilla Elmo också, så att han skulle få komma ut och socialträna lite. Han har ju som bekant lite svårt att möta andra hundar, min lilla staffpojke. Glad i hågen och med modet på topp så äntrade jag Kvarnparken, och DÄR, där kom en stor hund som såg ut att bli ett bra träningsoffer...
Hur det slutade?
Jo det slutade som följer; Jag ligger PÅ Elmo på marken och försöker få honom att inte resa sig, samtidigt som jag på ett nervöst och likväl patetiskt sätt försöker säga "Eeeh, han menar inget illa, han är inte farlig!".... Allt medan Elmo låter som att han skulle vilja äta upp hennes hund.
Pinsamt: Ja
Irriterande: Ja
Känslan av hopplöshet rivande i det förbittrade hjärtat: JA!
Sen åkte jag och Karin (och Elmo, som efter föregående händelse inte förtjänar att nämnas mer i detta inlägg på annat sätt än inom parentes) hem till Oskar. sen kom även Jonas överoch så fikade vi. Sen åkte jag och Karin (och Elmo) hem till Malin där vi lagade mat...
Och ja, nu är jag hemma!
Gjorde jag det?
...
Nej!
Vad gjorde jag?
Jag åkte in till stan och hämtade hundmat, jag tog med mig lilla Elmo också, så att han skulle få komma ut och socialträna lite. Han har ju som bekant lite svårt att möta andra hundar, min lilla staffpojke. Glad i hågen och med modet på topp så äntrade jag Kvarnparken, och DÄR, där kom en stor hund som såg ut att bli ett bra träningsoffer...
Hur det slutade?
Jo det slutade som följer; Jag ligger PÅ Elmo på marken och försöker få honom att inte resa sig, samtidigt som jag på ett nervöst och likväl patetiskt sätt försöker säga "Eeeh, han menar inget illa, han är inte farlig!".... Allt medan Elmo låter som att han skulle vilja äta upp hennes hund.
Pinsamt: Ja
Irriterande: Ja
Känslan av hopplöshet rivande i det förbittrade hjärtat: JA!
Sen åkte jag och Karin (och Elmo, som efter föregående händelse inte förtjänar att nämnas mer i detta inlägg på annat sätt än inom parentes) hem till Oskar. sen kom även Jonas överoch så fikade vi. Sen åkte jag och Karin (och Elmo) hem till Malin där vi lagade mat...
Och ja, nu är jag hemma!
Kommentarer
Trackback