Hör på dig själv, hur du slinter med orden.
Usch för att befinna sig i ett kladdigt hål av antiklimax. Det värsta är att jag ser hur jag pressar mig in i en martyrmall... En mall som jag inte passar i och inte vill vara i. Men visst är jag martyr, visst är jag hänsynsfull, men vem är jag snäll mot? Ja, VEM är det egentligen som tjänar på detta?
Inte är det jag och inte är det Du, kanske lite Du...
Jag är sämst på att ljuga...
Varför kan jag inte vara mästare på att ljuga, i alla fall för mig själv! Är det så mycket begärt?
Kommentarer
Trackback
