Min hundraåriga blues...

Nej det är inte lätt, jag vet det. Förstod att det inte skulle bli lätt. Men jag hoppades och önskade så hett och innerligt att det skulle fungera den här gången. Men nej, samma sak som förut. Men jag vet att jag kommer att ångra mig. Det här kommer göra fruktansvärt ont.

Jag har sårat en fin människa, och jag försökte hitta anledningen till varför det inte fungerar, varför det inte känns som det ska. Men det finns ingen anledning. Det finns bara ingen eld i mig.

Hur länge ska jag behöva leva såhär? Det är allt jag vill veta...

För jag orkar inte, jag är tom, ett skal....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0