Du liv
Snart flyttar jag, jag letar efter ord som kan beskriva hur de senaste veckorna varit. Mest så känns det som att jag vaknat upp efter ett år i halvkoma, det är nu snart ett år sedan min älskade farfar dog, lite över ett år sedan en person i min närhet gjorde ett livsstilsbytre som i allra högsta grad påverkar mig. Ungefär ett år sedan jag träffade en av de vänner som jag nu umgås allra mest med. Jag har växt, hårdnat och landat i något nytt.
Nu när jag flyttar till Hosjö så börjar en ny era och eran på Barbros gränd - med alla fester, inneboende, Ben & Jerrys-kvällar och andra upptåg går i graven. Nu ska jag koncenterera mig på skolan, sluta gråta över gamla krigsskador och sorger och be my own wind keeper, och allt det där andra som ensamma människor roar sig med för att förneka att de saknar sällskap. Fast det gör då rakt inte jag, jag har världens finaste vänner!
Idag träffade jag en äldre man på busshållsplatsen, han stod och orerade över att han tyckte att busstidtabellen var krånglig att läsa.
"Det står ju 11.15! Men inte kom det någon buss då inte! Och vad fan står 'pv' för?"
Jag:"Det är ju bara att läsa här nere - titta, det betyder att den bussen inte börjar gå innan den 22 augusti. Ser du, här nere."
"...Jag tycker det är förfärligt krångligt ändå, för oss som inte åker buss så ofta"
Sen började vi föra en konversation som senare mynnade ut i att han berättade att han hellre drack en grogg ensam än gick på krogen, men han var noga att poängtera att han var nykter ungefär tre veckor i taget - sen rätt var det var så tog han en grogg, om han kände för det. Han var ännu mer noga med att poängtera att det var viktigt att hålla sig till principerna när man var ensam. Annars föll man. Sedan berättade han om sin son som aldrig hälsade på och inte hade ringt på länge. Men han sade att det kan ha varit så att sonen ringt när mobilen varit avstängd, den är ju det ibland.
Sedan kom bussen och mannen gick in i en diskussion med den stackars busschauffören som INTE skrivit den - enligt mig - fullt förståeliga tidtabellen. Det var så tydligt att han gjorde det bara för att få prata lite med någon.
Jag tänkte på det här med rädsla idag, när jag gick i mellanstadiet så blev jag rädd för Marilyn Mansons musikvideos och liveframträdanden att jag valde att titta bort. Ni vet när man egentligen har passerat den där åldern då man gör sådant. Nu ser jag tillbaka och konstaterar att jag inte längre är rädd för musiker som klär ut sig för att skrämmas. Istället blir jag äcklad och rädd för sånt som du inte ska vara rädd för, sånt som vi ska acceptera och ta del av. Som när människor visar en total ignorans för hur andra lever, jag kan inte låta bli att bli rädd när jag inte vet om det är ett skämt eller om det är allvar. Eller om det är både och eller samma sak?
Jag blir rädd när jag inte visar civilcurage och står upp för sådant jag tycker är viktigt, eftersom jag fruktar inför hur världen kommer se ut om alla var som jag.
Klockan är 22.13 på en lördagkväll och jag sitter i ett mörkt rum med en soffa, en tv och en dator i!
Jag ska nog sova nu. Puss och kram!
