Jag måste dela med mig av en sak idag. Jag har skrivit en argumenterande text som jag är sådär barnsligt supernöjd med, och eftersom att denna blogg är gjord för mina texter så känns det ganska bra att visa upp den:

Om alla tänkte som jag så skulle det inte finnas någon ondska!

Eller?

Jag minns när jag var sexton år – sexton år och allvetande! Du kunde fråga mig vad som helst, jag visste svaret, jag visste vad som var rätt och fel och framförallt – jag visste vad som var gott och vad som var ont. 

 Den plats och de situationer som framkallar dessa minnen är min VFU-skola och dess lektioner. Det är här jag märker hur långt jag kommit i mina omvärderingar av ”de stora frågorna” till exempel religion, genusfrågor, etik och moral. De personer som får mig att inse detta är eleverna.  Jag märker hur de krampaktigt håller fast vid sina åsikter och värderingar, jag ser trotset i deras blickar när läraren försöker presentera dem för nya synsätt.

Det får mig att börja fundera över skolans betydelse för dessa elever. Ska vi – när vi märker att en elev skapat sig en åsikt inom ett ämne – backa och sluta diskutera? Vad ska vi diskutera och hur ska vi diskutera det? 

Att tro att elevernas hjärnor bara är öppna när de är i skolan, är fåfängt. Det samhälle vi lever i idag är långt ifrån isolerat och Du kommer varje dag i kontakt med människor som tycker och lever annorlunda än vad Du gör. Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att skolan förbereder eleverna på detta. Inte bara genom att berätta att muslimer inte äter fläsk, att veganer inte äter några som hels animaliska produkter eller att Jehovas vittnen inte lämnar eller tar emot blod. Utan även genom att berätta varför och uppmuntra eleverna till att söka sig till informationen för att där bilda sig en åsikt. Det är viktigt att skolan fungerar som en nyanserad motpol till den världsbild som eleverna tar del av hemma. Det är inte konstigt att många ungdomar idag är förvirrade över vad de ska tro och tycka, när de ser på Efterlyst hemma, där många av gärningsmännen är invandrare, och hör pappa säga ”Klart som fan att det var en blatte, sådana där har ingenting här att göra!”. för att sedan komma till skolan och ta dela av ett ”nollrasismprojekt” där man ska lära sig att ta del av, och acceptera främmande kulturer.

Det jag vill slå ett slag för är att ge eleverna ett universalverktyg som går ut på att ständigt ifrågasätta vart informationen kommer ifrån och på det sättet ifrågasätta sina egna åsikter. Det finns en figur som Pär Sund visade under en av sina föreläsningar i hållbar utveckling, figuren ser ut såhär:  Kunskap  → Attityd → Beteende

Med detta menar han att den kunskap vi får inom ett ämne blir avgörande för vår attityd till det, vilket i sin tur påverkar hur vi beter oss. Jag anser att skolan tar för lite hänsyn till kopplingen mellan dessa tre ting. Eller kanske är det så att vi glömmer bort hur mycket de faktiskt påverkar varandra. Nyckeln till en hållbar utveckling och en nyanserad kunskapskälla är att ta del av åsikter från de som tänker annorlunda än Du. För att konkretisera min teori ska jag ge ett exempel på hur många av de diskussioner vi möter varje dag kan se ut.

   Man hör ofta människor säga saker som ”Hur kan de göra så? Förstår de inte hur idiotiskt det är? De är ju dumma i huvudet…” man ifrågasätter andra människors sätt att tänka, men lutar sig sedan tillbaka med slutsatsen att de människor de diskuterar agerat på ett sätt som är oacceptabelt - att de inte är kapabla att ta sunda beslut för de är ”dumma i huvudet”. Jag ska försöka göra detta överskådligt genom att benämna grupperna. Vi kan kalla gruppen som ifrågasätter för G1 och den grupp som blir ifrågasatt för G2. G1 tar sig friheten att bestämma vad som är rätt i den frågan man diskuterar, eftersom samtliga i diskussionen har samma åsikt. De tar sig dessutom rätten att insinuera att G2 agerat på ett visst sätt trots att de vet att det är fel, under det att de använder frågeställningen ”Hur kan de göra så? Förstår de inte hur idiotiskt det är?”. Här visar de total oförståelse över att G2 kommer från andra värderingar, prioriteringar och tankesätt.

G1 behöver inte ens diskutera rätt eller fel i denna fråga, varför? Jo, för att de allihop har samma tankesätt, alltså vet de att samtliga medlemmar i G1 håller med. Vänder vi på detta, alltså väljer att se hela diskussionen från G2:s synvinkel, med deras värderingar och utgångsläge, så kommer vi nog märka att de tänker på samma sätt, fast de vänder sig mot G1.

Jag anser även att det inte bara är skolans uppgift att ta ansvar för att ungdomars ställningstagande tar form på ett hänsynstagande och kunskapsgrundande sätt, min dröm vore att även föräldrar och vänner tar en ifrågasättande roll när man märker att någon har en alltför onyanserad åsikt.  Jag förstår att man inte kan ta del av alla synvinklar, åsikter och erfarenheter innan man skapar sig en åsikt, men det är inte heller ett nederlag att erkänna för sig själv och andra att man har för lite kunskap för att påstå sig veta hur det verkligen ligger till. Det handlar om ödmjukheten att luta sig tillbaka och säga ”Ja, i den här frågan så har jag inte kunskap nog att påstå att jag vet sanningen, men den bild jag har fått hittills pekar på att…”

Om fler människor var medvetna om hur deras kunskapsbas påverkade deras attityd och därigenom deras beteende, så skulle vi bli mer medvetna om vilken verkan dessa tre ting har när vi för över våra åsikter till andra människor. Det är dags att inse att världen ser ut som den gör för att alla människor är olika och att Jag – som en av drygt sex miljarder människor – inte kan ta rätten att bestämma hur sanningen ser ut.

Slut

Detta är min hjärtefråga. Det är på grund av detta som jag vill bli lärare. För det finns få saker som gör mig så ledsen som att se människor blunda och gå förbi varandra.