One love, one heart, let's get together and feel alright.
Så var helgen slut. I fredags var Gordon hemma hos mig, han var inte lika nojjig ovh collie-psykad som han brukar, han kunde till och med sitta instängd i personalrummet på jobbet medan jag jobbade!
På fredagkvällen kom Elin hem till mig, när vi umgås så behöver vi bara varandra, vi sitter och pratar. Inte bara allmänt pladdrande utan sådana där viktiga saker, värderingar och sådant.
Jag satt och tänkte på döden häromdagen, att den i hela sin tragik ändå är så vacker. Det finns nästan ingen annan situation i våra liv där vi fokuserar på det verkligt viktiga, nämligen att stötta, sörja, fundera och värdera. Jag kan känna att jag får en lite övernaturlig känsla när jag sörjer. Det är så ärligt och så rent. Det är så vackert att få gråta över någon man älskar. Jag kände inte så då när farfar dog, men när jag ser tillbaka på det så kändes allt så fint, på ett sorgligt vis.
Igår kväll var jag på fest hemma hos Madde och Mattias. Jag hade så himla trevligt! Det var längesedan jag festade med dem, jag träffade Niklas där också och honom var det evigheter sedan jag såg. Jag drack ganska lite och det var så skönta att vara mer eller mindre nykter när man åkte hem (hur ska man tolka ordet nykter egentligen? Jag kände mig lika nykter som vilken dag som helst, men har man druckit fyra glas vin så är det klart som korvspad att man är påverkad, det är man ju - vetenskapligte bevisat - redan efter ett glas!)... Halv fem kom jag hem imorse!
Så ja, jag sov till 11.15. Sen åkte vi och storhandlade. Det är nästan patetiskt hur nöjd man kan känna sig när man vet att man har kylen, frysen och skafferiet full med mat!
Pluggat till seminariet har jag hunnit gjort också. Fast jag ska nog skriva ett tal också, innan jag och Oskis sjunker ner framför hans dator och tittar på film och äter Ben & Jerrys!
Åh, men ni måste se denna UNDERBARA stand-up av Nour el Rafai, jag har skrattat åt den i flera dagar!
På fredagkvällen kom Elin hem till mig, när vi umgås så behöver vi bara varandra, vi sitter och pratar. Inte bara allmänt pladdrande utan sådana där viktiga saker, värderingar och sådant.
Jag satt och tänkte på döden häromdagen, att den i hela sin tragik ändå är så vacker. Det finns nästan ingen annan situation i våra liv där vi fokuserar på det verkligt viktiga, nämligen att stötta, sörja, fundera och värdera. Jag kan känna att jag får en lite övernaturlig känsla när jag sörjer. Det är så ärligt och så rent. Det är så vackert att få gråta över någon man älskar. Jag kände inte så då när farfar dog, men när jag ser tillbaka på det så kändes allt så fint, på ett sorgligt vis.
Igår kväll var jag på fest hemma hos Madde och Mattias. Jag hade så himla trevligt! Det var längesedan jag festade med dem, jag träffade Niklas där också och honom var det evigheter sedan jag såg. Jag drack ganska lite och det var så skönta att vara mer eller mindre nykter när man åkte hem (hur ska man tolka ordet nykter egentligen? Jag kände mig lika nykter som vilken dag som helst, men har man druckit fyra glas vin så är det klart som korvspad att man är påverkad, det är man ju - vetenskapligte bevisat - redan efter ett glas!)... Halv fem kom jag hem imorse!
Så ja, jag sov till 11.15. Sen åkte vi och storhandlade. Det är nästan patetiskt hur nöjd man kan känna sig när man vet att man har kylen, frysen och skafferiet full med mat!
Pluggat till seminariet har jag hunnit gjort också. Fast jag ska nog skriva ett tal också, innan jag och Oskis sjunker ner framför hans dator och tittar på film och äter Ben & Jerrys!
Åh, men ni måste se denna UNDERBARA stand-up av Nour el Rafai, jag har skrattat åt den i flera dagar!
Kommentarer
Trackback
