Champagne high




Idag åkte min Oskis ifrån mig. Usch, det var inte kul! Jag har haft skrivkramp nästan hela dagen och har inte skrivit speciellt mycket på tentan, men jag ligger ändå bra till, jag har snart gjort fyra av fem frågor och tentan ska vara inlämnad på fredag klockan 00.00. Så jag kommer nog fixa det här! Fast fan, jag måste göra en kompletteringsuppgift också...

När skrivkrampen var som värst så slog jag av datorn och gick till kvarnparken och satte mig och läste - i halvsolen/halvskuggan. Jag har ju så taskigt pigment - rättare sagt, jag har inget pigment! Och inte är jag något direkt fan av att ligga i solen och steka som en frukostkorv heller...

Lägenheten är uppsagd nu och jag har en ny på gång. Det känns jobbigt att lämna allt "det här", jag kallar det "det här" för innefattar alldeles för mycket för att kunna sammanfattas med ett ord. Det handlar om årstiderna här, det handlar om människorna, det handlar om platserna och känslorna - om tiden.
Jag kommer alltid minnas tiden här på Barbros gränd 3. ända sedan jag flyttade in här så har jag lärt mig att sorg inte är en primär dödsorsak utan en sekundär. När man tror att livet kavlat ut dig så mycket att du är för tunn för att finnas till så blir du ännu tunnare. Man klarar det och man pressar gränserna tills man ser att man är ostoppbar; men ibland när jag står inför sådana här förändringar så känns det som att jag är på väg ut i periferin i mitt eget liv, som att jag tar för många kringelkrokar bort från stora vägen. Men man måste väl känna sig rotlös en stund för att hitta nya grogrunder - antar jag.

Jag hade tänkt dela med mig av en insikt nu, men risken är att det låter fruktansvärt pretentiöst. Men kan ni förstå vad jag menar när jag säger att ju fortare man inser att tryggheten inte ligger i föremålen för dina minnen - utan i minnena och lärdomarna - desto lättare blir det att hantera de nya sakerna du ställs inför. Man får sörja flydda tider så länge man förstår att de är flydda och inte tillhör dig längre, allt du får behålla är minnena och erfarenheterna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0