pray the right way
Nu har jag börjat jobba, det märks att jag inte är van - dagarna släpar sig fram som en skadeskjuten sengångare. Men jag kommer nog inte ha något problem att vänja mig, jag märker att jag saknat kundkontakten!
Idag fick jag reda på att jag fått lägenheten i Hosjö. Jag var och tittade på den förra veckan, den var ganska sliten och av någon anledning så hade var det orangea (!) tapeter i köket! VEM sätter upp orangerandiga tapeter i ett kök!? Kopparstaden sade att jag fick betala för omtapetseringen själv, men det får det fan vara värt, för jag lagar INTE mat i ett oranget kök!!
När jag fick reda på att jag fått lägenheten så blev jag helt plötsligt orolig. Vill jag verkligen bo där? Hur kommer det kännas när mamma och pappa flyttar in till stan? När kan jag flytta in? Helt plötsligt så inser jag hur mycket jag kommer sakna den här lägenheten, den lägenheten som jag haft så svårt att känna mig riktigt hemma i. Jag känner mig rotlös...
Men så blir det väl när så mycket förändras samtidigt. Det känns som jag stängt av, som att jag inte vågar slå mig ner innan jag flyttat.
Varför känns allt så flytande och ytligt just nu? Det känns som att ingenting fäster på djupet i mig, inget förutom ensamheten som blivit en så stor del av mig. Varför låter jag den vara det? Varför älskar jag den så mycket, varför älskar jag att inte få något svar när jag pratar, gråter och grubblar? Varför vill jag inte sakna någon...?
Jag är en drivande livbåt som inte tar någon passagerare, för jag vet att den gör mig tyngre.
När du saknar så försöker jag förstå hur det känns. När du älskar så försöker jag förstå vad det innebär och när du offrar så försöker jag förstå varför. För jag förstår inte hur man kan känna så, hur kan man sakna någon och vilja ha den nära, hur kan man leva så nära någon?
När hela världen berättar om hur människor riskerar sina liv för att få vara med den de älskar så undrar jag hur det känns. För ingen hotar att mörda mig, ingen hotar att kränka mig, ingen hotar att stänga mig ute. Det finns bara en sak och det är det faktum att jag inte vill ha något från någon annan, för jag vill inte ge något tillbaka.
