alotlikelife

Det är svårt att punktmarkera sina egna tankar, det är svårt att vara konsekvent och ge sig ut för att försöka nå platser som man någonstans, långt in i mörkret vill nå. Det är svårt för att jag här, längst ut i ljuset utan att tveka kan säga att jag inte alls vill nå dit. Det känns verkligen så - i själen, ni vet.

Men det går, det gör faktiskt det. Än så länge.

wihii. Eller nåt.