alotlikelife

Det här med minnen, barndom och uppväxt. Hur stor del är de egentligen av våra liv, rent praktiskt? Nu är jag hemma i Vika, mamma och pappa ska snart flytta och det har blivt dags att ta fram barndommen - med alla dess skrubbsår, drömmar och slöjdalster - från vinden och förråden.

Jag hittar mestadels skrivhäften och skolpapper från gymnasiet, min älskade gymnasietid. Ska jag spara dem? Nej, för de kan inte göra något för mig som minnena allena inte kan. Så dem tänker jag slänga. Jag tänker nog slänga det mesta som jag känner att jag inte kommer ha någon nytta av, jag tror att alla saker mår bäst av att bli använda, så gosedjuren och böckerna ger jag gärna bort till barn som kna njuta av dem lika mycket som jag gjort.

Jag får lite dåligt samvete när jag slänger gratulationskort från studenten, 15-årsdagen och andra avlägsna högtidsdagar där jag stått i centrum. Nu ligger de på släpkärran i alla fall.

Nog känns det lite vemodigt att lämna huset.