alotlikelife

Dagarna går ihop i till ett ljust och vackert mönster i det tyg som är mitt liv. Jag är så glad över att jag får spendera mitt liv med någon som är så underbar. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något sådant här, jag trodde att kärlek var för dem, att den inte var till för mig. Men så var det inte. Jag vet liksom inte hur jag ska tacka dig för allt du ger. Gång på gång så blir jag påmind om att du inte är som andra, att jag är född till att vara med dig. Ibland så tror jag att du blev född till att bli hjälten i mitt liv. Ibland inbillar jag mig att jag ser glorian över ditt huvud.

Jag går fortfarande i terapi, för jag vill inte lämna några lösa trådar. INGET ska få förstöra det här! Det händer fortfarande att en liten elak röst viskar "Hur kunde du? Hur kan du tro att du ska klara det här? Du kanske inte ens vill ha det här! Så hur KUNDE du bara förstöra för andra!?"

Då säger jag "Håll käft! Det vill jag visst" och så tänker jag på min underbara tills jag blir svag i knäna. Och det går så bra så!

Det kanske låter konstigt, men det som känns så underbart är att jag faktiskt märker att jag kan göra annat än att vara kär. Den största delen av ångesten har legat i att jag trott att jag förlorar en dela av min självständighet om jag går in i ett förhållande. Att det inte är äkta om jag inte tänker på honom HELA tiden. Nu vet jag att allt är okej - att det fina ligger i att låta det vara precis så underbart som man vill. Visst låter det konstigt? Att målet jag haft (och äntligen nått!) är att vara lagom kär! Men jag älskar det!

Det är fullt upp just nu. Jag har börjat ha egna lektioner och det kräver planering och engagemang och jag får dåligt samvete så fort jag ägnar mig åt något annat. Det är så mycket nytt nu - så mycket underbart. Så omtumlande. Jag trodde att förra hösten var den jobbigaste i mitt liv, och att ingenting kunde vara värre. För en månad sedan så mådde jag enormt dåligt och kunde konstatera att den här hösten faktiskt skulle bli värre än förra. Men det vände, och nu kan den kanske kvalificera som den bästa - den bästa av de som varit och kanske de som kommer. Det underbara är att det fortsätter - att det bara kan bli bättre! Och jag älskar det. You just keep on giving!