det har liksom börjat svida, ja det dansar - snurrar runt.

Och när det gör som ondast så försöker jag resonera sunt och konstruktivt, men det är svårt när man bara vill förstöra tillbaka.
mest av allt vill falla ner på knä, häva mig upp på tå och skrika något som inte går att höra...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0