dagar i sällsam slummer
Hey. Länge sen sist. Fuck life!
Jaha, här kommer jag, flera månader sedan sist och vad har jag att säga? Inget "hej det är vår, fåglarna kvittrar och jag är bäst", inget "Åh, Håkan Hellström i solkskenet, och jag är kär kär kär!" Nej jag kom hit - till min egen blogg - för att sura...
Den här terminen kommer för alltid vara en parentes i mitt liv. Det gråa fula jag gömmer längst bak i garderoben, den håriga leverfläcken jag plockar och döljer under lager av smink, den sjätte tån jag kallar Ingegärd och tar bort kirurgiskt när jag äntligen blivit tillräckligt mentalt stabil att sluta prata med den/henne. Eller ja, inte det sista kanske, men ni fattar.
Tidigare terminer så har jag klagat över stress, krångel med litteraturen, lite tid, mycket att göra, dålig förberedelse - men jag har ALLTID klarat det! Hur negativ jag än varit inför en tenta så har jag ändå klarat det när det väl komit till kritan. Men nu, min femte termin på högskolan, så har jag totalt tappat greppet, ramlat av karusellen. Jag har nog aldrig läst så mycket som jag gjort denna termin, och ÄNDÅ så klarar jag inte tentorna. Det känns så fruktansvärt meningslöst. All den tid jag lagt ner betyder ingenting. När man misslyckas med en tenta är det okej, när även nästa går åt skogen blir man besviken (fast jag klarade den delkursen till slut), men när man misslyckas med den tredje så finns det inget självförtroende kvar. Jag känner mig totalt värdelös. Det här är det jag gör, jag jobbar inte, jag pluggar heltid för att kunna få ett jobb sedan, jag tar studielån för att kunna försörja mig. Så klarar jag det ändå inte. Jag orkar inte ens packa ihop saker, diska och åka hem till Kim för jag
blir så deppad. Ikväll ska jag äta resten av tacosen sedan igår, titta på tv och sura.
Fast först ska jag lyssna på vackra människors sång. För DÅ mår man bättre! :D
Det är tipset för dagen!
Ljudet är dåligt - men ni fattar grejen. Chaoo!
Å sådära...
chirp chirp
Men bortsett från det så skedde inga underverk... Eller var det kanske i höstas det gick snett? Jag fick för mig att beige var så hejdundrans hett. Men jag blev aldrig sådär snygg i beige som jag hade hoppats.
...Undra just om jag ska äta min mango ikväll, eller om jag ska låta den mogna liiite till?
Tur för mig.
Imbeciller!
Rapportering fran Thailand
Massagen: Billig och underbar och ofta.
Stranden: Trottnar man snabbt pa, men den ar helt underbar!
Muay Thai: Fruktansvart jobbigt! Utovas dock av en del killar med kroppar som grekiska gudar... Jag ska nog inte dit igen dock.
Folket: Jattetrevliga!
Snorkling: ASROLIGT!
Ses!
Och allt det där...
Gah!
Det disciplinära undantaget
Igår var jag och Kim på bio och såg Harry Potter. Kim var lite bitter över att han inte hade någon att se den med och när jag förklarade att jag bara sett ettan, tvåan och trean så kom vi helt enkelt fram till att vi var tvugna att ha ett Harry Potter-maraton och se de tre andra. Så jag var grymt taggad inför sjuan igår - typiskt mig att fastna för en filmserie när sista filmen är på väg ut. Jag menar jag har ju bara haft tio år på mig att sätta mig in i handlingen!
Det är... ganska mycket nu. Mycket på praktiken, mycket i skolan, jag har bott hos Kim sedan förra veckan och kommer nog sova där några dagar till, jag lever i en packad väska. Sedan ska jag hem och slänga laxen som ligger i soporna - som jag glömde ta ut innan jag åkte hemifrån. Can you feel the freshness in that? Ürk!
Pank som en kyrkråtta är jag också, men det hör väl till när man är student.
Jag ska försöka skaffa ett jobb, om inte till våren så till hösten i alla fall. Det känns som jag vill ta en paus, testa på det här med att jobba på dagarna (eller när man nu jobbar) och sen komma hem och vara ledig. Jag är SÄMST på att disponera min tid så att jag verkligen och bara är plugg-effektiv mellan åtta och fem, och det är så tråkigt att bli arg på sig själv.
Nog om det, som Emils mamma sa: "Var sak har sin tid, katekesen har sin tid och ostkakan har sin tid"
Vi ses!
Nejdu!
Ibland så vill Det Allomfattande Gudomliga Medvetandet att jag ska förstå att jag lever i ett sårbart, högteknologiskt, elberoende, teknikstyrt samhälle. Då brukar DAGM se till att jag får det lite extra jobbigt, att "mitt" (egentligen mamma och pappas) mobila bredband blir kvar i Uppsala,så att jag måste åka hem till någon med internetuppkoppling för att kunna ha seminarium imorgon. Eller att jag inte kan föra över mitt arbete på USB.
Sånt gillar jag - att vara beroende av teknik. Att det inte spelar någon roll hur engagerad jag är, för om inte tekniken fungerar så spelar det ingen roll.
Jävla skit.
when it's cooking it's cooking!
www.komikaze.se <-- scrolla ner så få ni se.
Fruktansvärt rörig dag idag. Jag lär mig så mycket att vara på VFU, det är helt otroligt hur jag har utvecklats sedan jag började lärarprogrammet. Min handledare var sjuk idag, så jag fick ta hennes lektioner - det gick väldigt bra, men eftersom jag är så ovan så är det så mycket att tänka på. Så när jag äntligen fick ta lunch (klockan var bara strax efter ett, men det kändes som att jag jobbat i flera dagar utan mat) så var jag så trött och hungrig att jag somnade i fåtöljen inne i lärarrummet efter att jag ätit.
Imorgon ska jag äntligen få se elevernas redovisningar, det ska bli så kul! Det tråkiga är bara att jag måste stressa fram och tillbaka över hela Falun för att hinna med allt. Vi har PO-dag imorgon (typ temadag för lärarstudenter) och den är obligatorisk, så jag MÅSTE gå på den TROTS att jag har lektioner jag måste vara på. Inte coolt!
Jag skulle - helt seriöst - kunna gå och lägga mig och sova nu. Men det ska jag inte.
(Okej, nu verkar det somatt jag inte behöver flänga så mycket imorgon... Skönt)
the days we filled with life.
Förra fredagen var Ida (min syssling) hemma hos mig och drack vin och åt mat, sedan åkte vi in till krogen. Det var s to the weet! Helgen fortsatte härlighetens tecken, på lördagen var jag på:
SURPRISEPARTY FÖR MARTIIIIN! Det var trevligt det ska ni veta, det var lite dansare där så jag fick dansa, vilket gjorde att jag inte hann dricka så mycket, vilket gjorde att jag var pigg dagen efter när det var dags att åka på dop - det var Sandras lilla knodd Elliot som döptes. Vi fick lov att åka tidigare från dopet för att jag skulle hinna till till tågstationen. Därifrån åkte jag och Kim till Göteborg och hade fyra underbara dagar med hans fina vänner och underbara föräldrar. Jag ville inte åka därifrån på torsdagen.
På fredagen jobbade jag med spysmak i munnen hela dagen för att jag var så nervös - eftersom jag skulle göra stand-up på Arenan på kvällen. Det gick jättebra, eller ja - jag gjorde inte bort mig fullständigt. Vilket jag är nöjd med.
Bilden är tagen av Arenan
I lördags var jag på sittning på Kåren med mina kära lärarstudenter och underbara fösarvänner. Fruktansvärt kul!
Idag har jag varit i skolan, och efter det så var jag på stand-up-workshop på Kåren. Det var så HIMLA kul och känns helt rätt för mig eftersom jag verkligen vill satsa på det här med Stand-up! Den 24:e ska jag göra ett framträdande på Kåren coh den här gången får jag bestämma själv hur länge jag ska hålla på. Vilket känns skönt, jag fick bara stå på scen ca fem minuter på Arenan - vilket var stressat.
Nu sitter jag och väntar på att min lover ska komma hit och hålla om mig.
Mitt liv är ett enda stort förverkligande just nu, det är intensivt - men det är då man lever!
Man måste dö några gånger innan man kan leva
I've been roaming around always looking down at all I see
Jag går fortfarande i terapi, för jag vill inte lämna några lösa trådar. INGET ska få förstöra det här! Det händer fortfarande att en liten elak röst viskar "Hur kunde du? Hur kan du tro att du ska klara det här? Du kanske inte ens vill ha det här! Så hur KUNDE du bara förstöra för andra!?"
Då säger jag "Håll käft! Det vill jag visst" och så tänker jag på min underbara tills jag blir svag i knäna. Och det går så bra så!
Det kanske låter konstigt, men det som känns så underbart är att jag faktiskt märker att jag kan göra annat än att vara kär. Den största delen av ångesten har legat i att jag trott att jag förlorar en dela av min självständighet om jag går in i ett förhållande. Att det inte är äkta om jag inte tänker på honom HELA tiden. Nu vet jag att allt är okej - att det fina ligger i att låta det vara precis så underbart som man vill. Visst låter det konstigt? Att målet jag haft (och äntligen nått!) är att vara lagom kär! Men jag älskar det!
Det är fullt upp just nu. Jag har börjat ha egna lektioner och det kräver planering och engagemang och jag får dåligt samvete så fort jag ägnar mig åt något annat. Det är så mycket nytt nu - så mycket underbart. Så omtumlande. Jag trodde att förra hösten var den jobbigaste i mitt liv, och att ingenting kunde vara värre. För en månad sedan så mådde jag enormt dåligt och kunde konstatera att den här hösten faktiskt skulle bli värre än förra. Men det vände, och nu kan den kanske kvalificera som den bästa - den bästa av de som varit och kanske de som kommer. Det underbara är att det fortsätter - att det bara kan bli bättre! Och jag älskar det. You just keep on giving!