Dagens bikt...
Dags för ett litet utdrag ur Elins liv. Idag är hon trött, hon är extra trött just nu, Egentligen skulle hon vilja gå och sova. Men det borde hon inte, för hon har en uppgift imorgon som hon inte har speciellt bra koll på...
Äh, jag tror jag skiter i det här med tredje-persons-snacket...
Idag satt jag på en föreläsning som handlade om hur man gjorde kvalitativa observationer. Nej, det är inte så intressant som det låter. Det borde vara det, hade jag tittat på samma föreläsning för några månader sedan så hade jag tyckt att den var det. Men nu tycker jag inte det. Rätt som det var när jag satt där och försökte koncentrera mig, så flög en liten tanke in i mitt vakuumfyllda huvud, "Vad fan gör jag här? Jag skulle vilja åka till Australien och skörda frukt. GÖRA något, något som inte kräver minutiös planering"...
Är det bara av ren lathet jag tänker såhär? Jag menar, jag är ju så fruktansvärt ostrukturerad och dålig på att planera, så det klart att det är jobbigt att ligga två veckor före hela tiden. Men jag kan inte hjälpa att känna som att jag befinner mig i något slags förvirrande antiklimax hela tiden. Jag vill njuta av att plugga, men jag inser mer och mer att jag är oerhört beroende av att hela tiden bli mentalt stimulerad och att vara kreativt aktiverad på MITT sätt. Jag vill inte att någon ska säga till mig hur mina arbeten ska se ut. Jag vill inte att någon ska bestämma vad jag ska lägga ner energi på i mina uppsatser och tentor. Jag vill ta upp det som JAG tycker är viktigt....
Naturligtvis förstår jag att det inte kan fungera så... Och det gör mig tjurig som en sexåring. "Nähä, men kan de inte uppskatta mitt sätt att arbeta, då får de skylla sig själva!"
Jag kanske är för van att vara enväldig när jag skriver, att inte ha några krav eller riktlinjer. Javisst, detta är en utmaning. Men är jag villig att ta mig an den?
Hade jag inte haft mina underbara nyfunna vänner i skolan så hade jag inte sett fram emot skolan så som jag gör. För tro det eller ej, jag tycker om att gå till skolan, och att vara där. Bara för att jag verkligen älskar att umgås med mina vänner i och utanför min seminariegrupp. Jag har blivit en gladare människa av att umgås med dem!
Så Nu fick jag med massa glädje där på slutet!
Crapeli-crap-crap!
Jo, då vänder hon om och gör precis värt emot vad hon borde göra!
"Fan också, det var ju imorrn det ja... Äh, jag skiter i det, fick sådan oerhörd lust att kasta frisbee! Ja, jag vet att det är 18 minusgrader ute, är man frisbeesugen så är man"
No fucking sense at all! Men det kändes bättre efter att jag pratat med Siri för ett tag sedan. När jag klagade över att jag inte hann med att läsa all litteratur så sade hon att; ingen gör det! Ingen som pluggar på högskolan gör allt som ska göras. Förutom småbarnsmammorna förstås, de hinner av någon konstig anledning med allt!
Kändes på något sätt legetimt att inte plugga ihjäl sig då, på nåt sätt....
Annars då, jo tackar som frågar. Jag ska till Rättvik på lördag och håller på att längta ihjäl mig, äntligen människor som inte tycker att jag är konstig och flummig, det är ju trots allt de som gjort mig till den jag är. Så de har ingen rätt att klaga!
A bientôt!
She did the Idiotwalk!
Wow! Jag säger då det, klocklan är 11.09 och jag sitter i min röda, alldeles för varma, morgonrock!
Igårkväll var jag Liza (syster), Johanna (systers kompis), Malin och Oskar på S2 i Borlänge. GoodLoockingTrash, och Molotov Jive spelade. Det var så jäkla roligt! Jag kan nästan inte röra nacken idag för att jag är stel...
Jag kan ju inte dansa till popmusik utan de obligatoriska "nackrycken"... Det får jag sota för idag, det kan jag säga!
Men det var ju förjävligt att det bara var jag, Liza, Johanna, Malin och Oskar som dansade... Jag menar, på scen spelar två skitbra band som verkligen kickade ass! Jag har nog aldrig varit så taggad. Men alla andra står i en halvcirkel fem meter från scenen, med armarna i kors!
Folk måste ha trott att jag var full eftersom jag sprang in på dansgolvet det första jag gjorde när vi kom dit, och jag gick väl därifrån tre gånger typ... De skulle bara veta, I was driving! Sober as a... Ja, vet inte hur högt man kan nå när det kommer till nykterhet...
Peace out!
Älskade dag!
Så har jag åter fastnat i min längtan efter Objektet, Han... Åtminstone tillfälligt!
För de som känner mig, och jag själv, vet att såhär blir det alltsom oftast.
Jag längtar, trånar... Men förblir...
Det är är inte alltid Objektet, han, som det gäller. Bara den senaste tiden.
Och jag kommer på mig själv, väntar mig att han rätt vad det är ska gå av bussen... Och se på mig som att han ville ha mig!
Men han gör inte det, Ännu värre.. Tänk om han skulle göra det!
MEN VAD GÖR ALLT DETTA NÄR MAN KAN GÅ OMKRING OCH LYSSNA PÅ HÅKAN HELLSTRÖM I SIN IPOD OCH BARA KÄNNA LIVSGLÄDJEN EXPLODERA!!
Jeff buckley önskar godnatt!
God natt
Antivirusprogram tack!
Igår var jag på "Hedemorabuggen" Och hjälpte till. Jag fick det stora ansvaret att se till att rätt papper kom ut till dommarna inför varje klass, i rätt tid. Fattar ni vilket ansvar det är?!
Alldeles för stort för mig i alla fall... Men jag klarade det bra.
Jag blev så fruktansvärt danssugen bara, hade väldigt svårt att sitta still.
Men idag ska jag få bugga!! Men här kommer problemet; jag håller på att bli sjuk! Eller ja, jag har varit på väg att bli sjuk i en vecka nu... Men det bryter ju aldrig ut. Så man vet ju aldrig! Men idag har jag ännu mer ont i halsen än vad jag hade igår, och igår hade jag ännu mer ont i halsen än vad jag hade i förrgår!
Fan, och vi som har så mycket i skolan den¨här veckan! Gestaltning och grejer!
Peace out!
En flummares dagsmemoarer!
Idag har vi haft seminarium, ett kanonseminarium till och med! Men det är himla jobbigt att inse saker om sig själv som man inte insett förut! Som att jag, i dagsläget, inte skule utgöra någon vidare lärare! Vi fick testa på att vara lärare. Medan resten i studiegruppen skulle föreställa elever. De skulle simulera konflikter som kan uppstå i ett klassrum, och läraren skulle lösa dem.
Jag sög... Jag tappade kontrollen och var inte alls så pedagogisk som jag alltid trott jag skulle vara!
Över huvud taget så har jag märkt att jag är inte så bra som jag gärna trott mig vara innan jag började plugga. Jag trodde att jag skulle ha en mycket bättre studiediciplin än vad jag hade på gymnasiet. jadu, vad kan jag säga.. NEJ det har jag inte! Jag är hopplös!
Jag har faktiskt känt ibland att "Nää, är det här med lärarhögskolan verkligen min grej? Det finns ju saker som jag är så mycket bättre på" Jag skulle vija göra slag i mina ideér att bli komiker. Jag skulle vilja publicera mina egna dikter. Jag skulle vilja leva på mitt intresse för entertainment... Det här är lmina drömmar! Men å andra sidan så finns det ingen som hindrar mig, så jag kan inte skylla på det!
Sen inser jag att vad jag än väljer så kommer jag alltid att stöta på motgångar, jag kommer alltid hamna i situationer där jag böärjar tvivla lite på mig själv. Alltså finns det inte en chans i helvete att jag kan hoppa av nu!
Men men, överlag så är jag nöjd med min situation som den ser ut idag... Vi mår alla bra av lite utmaningar då och då, som ifrågasätter vårat sätt att leva! Jag tror liksom att vi mår bra av det. Eller förresten, det är ju det som ÄR att leva...
