alotlikelife

God morgon! Eller ja, god förmiddag. Men ni vet hur det är när man varit ute och druckit billig alkohol kvällen innan - dagen efter blir liksom liiite förskjuten. Men skoj var det, ATT det var! Jag träffade alla fösare och utövade trevliga lekar och annat kul.

Men herregud vad studenter förväntas dricka! ALLT handlar om alkohol, allt alkoholrelaterat är accepterat! Jag vet inte om det har med mina erfarenheter att göra - men jag kan ställa mig lite frågande till det hela. Att dricka sig full kvällen innan en föreläsning och släntra in lagom till första pausen, det är liksom okej. När jag läste en av de där "Hej och välkommen till studentlivet"-broschyrerna jag fick när jag började plugga så slogs jag av att jag som student förväntas dricka. Under någon sådan här Vett och etikett-kolumn så stod det "Se till att du hinner nyktra till innan du anländer till salstentan" Eller något i den stilen...
Behöver jag kommentera?

Det är inte det att jag är upprörd och emot detta, men jag tycker att det är ganska extremt.

Nu sitter jag och lyssnar på radiogudstjänst, tydligen.
Så nu är jag förlåten också...

Btw! Kors i taket vad jag ÄLSKAR Shakiras nya låt!

Phu, just nu har jag så mycket att skriva om att jag inte riktigt vet var jag ska börja eller om jag ens orkar ta upp allt. Jag har haft fullt upp med flytten - som INTE gick så fort och smidigt som jag planerat att den skulle göra! Jag skulle som bekant ha flyttat i måndags. Den dagen började lovande med att jag tappade min mobil i toaletten. Så en massa viktig tid gick åt till att prata med försäkringsbolaget.
Jag kunde alltså inte ringa bovärden och få ut min nyckel, inte bara för att jag inte hade någon telefon, utan för att jag inte visste hur fort det skulle gå för mig och pappa att lasta in alla sakerna i släpkärran som han hyrt. När han kom så bar vi ner sängen sedan ringde jag bovärden. Han hade telefontid till klockan 16.00 och nu var klockan 16.20. Då började jag gråta. Vi bar upp sängen igen och jag sov hemma hos mamma och pappa av ren rädsla för mig själv.

I tisdags så åkte jag tre vändor ut till Hosjö i min lilla bil och flyttade kartonger.
I onsdags flyttade jag kartonger och städade hela lägenheten (jag fick lite oväderlig hjälp av Maria!) and I'm telling you: NEVER AGAIN! Fy fan vad jobbigt det är att städa ur en trea!
Sen kom i alla fall pappa, mamma och Kim och bar ut alla sakerna och körde dem till nya lyan.

And here I am!

Just nu är jag inne i en sådan period då jag blir rädd så fort det ringer eller kommer ett sms, eftersom jag är livrädd att jag har glömt att göra något.

Snart flyttar jag, jag letar efter ord som kan beskriva hur de senaste veckorna varit. Mest så känns det som att jag vaknat upp efter ett år i halvkoma, det är nu snart ett år sedan min älskade farfar dog, lite över ett år sedan en person i min närhet gjorde ett livsstilsbytre som i allra högsta grad påverkar mig. Ungefär ett år sedan jag träffade en av de vänner som jag nu umgås allra mest med. Jag har växt, hårdnat och landat i något nytt.
Nu när jag flyttar till Hosjö så börjar en ny era och eran på Barbros gränd - med alla fester, inneboende, Ben & Jerrys-kvällar och andra upptåg går i graven. Nu ska jag koncenterera mig på skolan, sluta gråta över gamla krigsskador och sorger och be my own wind keeper, och allt det där andra som ensamma människor roar sig med för att förneka att de saknar sällskap. Fast det gör då rakt inte jag, jag har världens finaste vänner!

Idag träffade jag en äldre man på busshållsplatsen, han stod och orerade över att han tyckte att busstidtabellen var krånglig att läsa. 
"Det står ju 11.15! Men inte kom det någon buss då inte! Och vad fan står 'pv' för?"
Jag:"Det är ju bara att läsa här nere - titta, det betyder att den bussen inte börjar gå innan den 22 augusti. Ser du, här nere."
"...Jag tycker det är förfärligt krångligt ändå, för oss som inte åker buss så ofta"
Sen började vi föra en konversation som senare mynnade ut i att han berättade att han hellre drack en grogg ensam än gick på krogen, men han var noga att poängtera att han var nykter ungefär tre veckor i taget - sen rätt var det var så tog han en grogg, om han kände för det. Han var ännu mer noga med att poängtera att det var viktigt att hålla sig till principerna när man var ensam. Annars föll man. Sedan berättade han om sin son som aldrig hälsade på och inte hade ringt på länge. Men han sade att det kan ha varit så att sonen ringt när mobilen varit avstängd, den är ju det ibland.

Sedan kom bussen och mannen gick in i en diskussion med den stackars busschauffören som INTE skrivit den - enligt mig - fullt förståeliga tidtabellen. Det var så tydligt att han gjorde det bara för att få prata lite med någon.

Jag tänkte på det här med rädsla idag, när jag gick i mellanstadiet så blev jag rädd för Marilyn Mansons musikvideos och liveframträdanden att jag valde att titta bort. Ni vet när man egentligen har passerat den där åldern då man gör sådant. Nu ser jag tillbaka och konstaterar att jag inte längre är rädd för musiker som klär ut sig för att skrämmas. Istället blir jag äcklad och rädd för sånt som du inte ska vara rädd för, sånt som vi ska acceptera och ta del av. Som när människor visar en total ignorans för hur andra lever, jag kan inte låta bli att bli rädd när jag inte vet om det är ett skämt eller om det är allvar. Eller om det är både och eller samma sak?
Jag blir rädd när jag inte visar civilcurage och står upp för sådant jag tycker är viktigt, eftersom jag fruktar inför hur världen kommer se ut om alla var som jag.

Klockan är 22.13 på en lördagkväll och jag sitter i ett mörkt rum med en soffa, en tv och en dator i!

Jag ska nog sova nu. Puss och kram!