a day of this and that
Vi hade jättekul och jag fick nys om en ny religion - alevism!
Jag älskar att lära mig nya saker och att träffa folk med olika religiösa tillhörigheter! Jag har märkt att ju mer jag lär mig om andra religioner, desto lättare är det att hantera och förstå det som pågår i världen. Jag orkar inte hetsa upp mig över kulturkrockar eller fundamentalister, för jag vet att det är så mycket mer än det.
So come close and embrace me
Jag hittar mestadels skrivhäften och skolpapper från gymnasiet, min älskade gymnasietid. Ska jag spara dem? Nej, för de kan inte göra något för mig som minnena allena inte kan. Så dem tänker jag slänga. Jag tänker nog slänga det mesta som jag känner att jag inte kommer ha någon nytta av, jag tror att alla saker mår bäst av att bli använda, så gosedjuren och böckerna ger jag gärna bort till barn som kna njuta av dem lika mycket som jag gjort.
Jag får lite dåligt samvete när jag slänger gratulationskort från studenten, 15-årsdagen och andra avlägsna högtidsdagar där jag stått i centrum. Nu ligger de på släpkärran i alla fall.
Nog känns det lite vemodigt att lämna huset.
kids on the run
Nu sitter jag och försöker förstå att skolan snart är slut. Hela nästa vecka sitter jag med min hemtenta. Sen är det klart, sen har jag sommarlov!
Fast jag har en liten kompletteringsuppgift som ska lämnas in också, no biggie. Man kan ju tycka att om den nu är så liten så borde jag ju redan ha gjort den. Sen kan man skjuta upp den också, och jag har liksom valt att göra så.
Sist jag skrev så skulle jag till Uppsala och hälsa på syster och se Billie the vision and the dancers. Förväntningarna var skyhöga, ändå blev det roligare än jag vågat hoppas på. Uppsala är en UNDERBAR stad och min lillasyster har helt underbart roliga och trevliga vänner.
Jag kom hem därifrån med nya kläder, nya intryck och 28 myggbett - på ena benet!
Det har hänt mycket nu. Min söta Oskis ska flytta ifrån mig - hem till Hargshamn. Och eftersom jag inte har råd att själv betala hyra för en trea i Faluns innerstad så måste jag flytta. Jag kommer att sakna Oskis, och visst kommer jag att sakna att bo centralt, men samtidigt så känns det spännande och kul att flytta in i en egen liten lägenhet igen. Jag kommer förmodligen flytta ut ur lägenheten samtidigt som mamma och pappa flyttar ut ur huset i Vika - mitt barndomshem.
Så ja, förändringens vind blåser - och det är väl lika bra att släppa draken och låta den hänga med!
Oh I miss you so much, so much, so much, so much.
Jag är så laddad inför Uppsalaresan imorgon, det ska bli så himla roligt! Ibland är det så skönt att komma bort och rumla runt på andra gator, i en annan stad.
Jag har fräschat upp mig lite nu ikväll med en ansiktsmask. Jag vet inte om jag nämnt den förut, men den är kanonbra! här kommer receptet:
1-2 msk havregryn
0.5 tsk olivolja
1 tsk krossade linfrön (hela går säkert också bra)
2-4msk vatten (beror på mängden havregryn)
Ja, det är en vanlig hederlig havregrynsgröt ni ska göra. Blanda det i en tallrik och koka gröten i mikron, låt det sedan svalna till en mysig temperatur (fingervarmt är väl bäst, men jag brukar ha det liiite varmare för jag tycker det är skönt!)
Sen är det bara att kleta på och låta det verka i 10-15 minuter.
Jag skulle kunna ha ett långt utlägg om varför man ska ha havregrynsgröt i ansiktet. Men jag orkar inte det just nu. Det är bra för huden. Punkt.
... Det ser vidrigt ut - men det fungerar jättebra.
SNART FÅR JAG SE BILLIIIIE!!
I miss you grandpa... <3
What it's all about
Förövrigt handlade dagen om att jag hamnat på världens bästa VFU-plats (praktik), på gymnasiesärskolan. Att killen i biblioteksdisken på högskolan lät mig slippa betala 100 kronor i förseningsavgift, dagens stjärna till honom. Att Ludde kom hem till mig med glada nyheter och att man - när man cyklar genom stan med solen värmandes i ansiktet, The tallest man on earths nya skiva i hörlurarna och en doft av varma jordgubbar når min vårsnuviga näsa - inser att livet inte är så jobbigt, trots allt!
silly me
Sådär blir det ofta när jag letar efter saker när jag är stressad, jag får för mig att jag har använt det nyligen, när jag i själva verket inte har det.
However, idag ska jag skriva klart textanalysen, sen kommer Papi och bjuder mig på pizza. Ikväll ska jag nog titta på Away from her en film om ett par där frun drabbas av Alzheimers (min nya fascination!)...
Jag ska njuta av ensamheten och tystnaden.
Må alla dina barn födas missbildade ditt satans bottenskrap till människa!
Det är ju inte så att jag längtar efter saker att spendera pengar på. Tack och lov så fixade jag drulleförsäkring för några månader sedan! Det jobbiga är ju att anmäla telefonen som försvunnen, spärra den, gå till försäkringsbolaget (tur att jag bor 100 meter där ifrån!)... ÅÅÅÅH, KAN JAG INTE BARA FÅ TILLBAKA DEN!?
Förövrigt har kvällen varit oerhört trevlig. Neze fyllde år så vi började kvällen hos henne - med tårta och kaffe. Så som vuxna människor gör. Sedan åkte vi ner till krogen och sjöng karaoke, alla var nyktra och vi hade otroligt trevligt när vi satt och illustrerade alla sångtexter med tillhörande rörelser - det är också vuxet.
Tack för ikväll tjejer!
Memories made this life, and now they are gone.
Gårdagen fick titeln "instängd med verkligheten". Jag vaknade klockan 09.00 av att klockan ringde (jag vill vakna i tid även när jag är ledig), jag tittade ut genom fönstret och såg att väderguden hade ett mentalt breakdown över staden - regnet öste ner! jag valde att hantera situationen enligt "fuck-it-det-här-ställer-jag-inte-upp-på-principen" och somnade om. 10.42 vaknade jag igen ock kände att jag varit nog rebellisk för idag (igår, reds.anm.). Så jag gick upp, åt frukost och började plugga lite smått. Sedan laddade jag hem en P3-dokumentär om Estonia-katastrofen. Det var den första delen av ångestladdad verklighet jag tog itu med den dagen, det var väldigt gripande att höra.
Sedan åt jag lunch och lyckades - som av en händelse - hamna på kanal två på tv:n. Där visades en dokumentär om sjukdomen Alzheimer och om personer som drabbats, deras anhöriga och hur man hanterar sjukdomen.
det var något av det vackraste jag sett. En man hade inget närminne alls, han bodde på ett hospice för dementa (dokumentären har spelats in i USA) och när hans fru och dotter kom för att hälsa på honom och ta med honom till en körspelning så fick de gång på gång berätta för honom vart de skulle och varför. När han satt i publiken så frågade han gång på gång var de var någonstans. Men när de ledde upp honom på scenen och han fick vara ledsångare till sin gamla barbershopkör så mindes han vartenda ord i hela texten.
En annan kvinna hade hand om sin Alsheimersjuka mor. Det enda den gamla damen gjorde om dagarna var att gå omkring på den stora bondgården och pilla på saker, flytta på dem, arrangera och organisera dem. Då dottern hittade ett av hennes "arrangemang" - som kunde vara ett mjukisdjur på hundens huvud eller en rund dosa som låg mönsterpassad i en cirkel på en vaxduk - så tog hon kort på "arrangemangen". Hon hävdade att detta var bevisen på att hennes mor fortfarande fanns kvar bakom sjukdomen.
Bilderna var ett ögonblick av en verklighet som kan vara så grym och ändå så bittert vacker.
Dokumentären heter: "Alzheimer: Förlorade minnesbilder" och går i repris på SVT2 söndag 16/5 10.45 till 12.10. Se den!
Nu ska jag gå hem från skolan, där jag suttit och pluggat hela dagen. Ikväll blir det nog stand-up på Arenan. Rockänroll!
Simple as this
En riktig söndag har det varit, jag vaknade av att min kropp ursinnigt klagade över att jag druckit alkohol igår kväll. Jag gick med hängande huvud ut i köket och drack lite vatten.
Sedan lagaade jag en kick-ass tomatsoppa med pinsamt mycket färsk basilika, Creme fraiche och annat gott.
Jag försökte plugga men jag somnade hela tiden, så det gav jag upp. Jag menar, vad ska man göra? Man kan inte tvinga sig själv att vara vaken.
Sen åkte jag till Hedemora på sista foxtrot-kursen. Jag var inte på humör idag. Foxtrot är en väldigt närgången dans och jag brukar inte ha några problem med det, tvärtom så brukar jag bli fylld av massa "må bra-hormoner", men ikväll så var det inte lika trevligt. Jag tyckte det var obehagligt att gå och krama massa främmande karlar.
Men det kan beror på att jag varit väldigt fundersam och låg hela dagen. De sista veckorna i skolan är alltid hektiska och mitt i allt det här så försöker jag fortfarande få rätsida på mitt känsloliv - vilket inte går speciellt bra just nu. Ibland tar hopplöshetskänslorna över och då tappar jag fotfästet, även om jag vet att det bara är just de känslorna som är mitt problem.
Nog om det. Igår fyllde Kim år och det firades med pompa och ståt; höjdpunkten var när Sabina och Louise (från Uppsala) kom och överraskade oss! Helt sjukt underbart. Senare gick vi till "Åh", fast jag var inte där så länge, vet inte riktigt varför men jag och Cattis gick i alla fall därifrån. När vi kom ut så kom det två männ och frågade vart man skulle gå om man ville dricka god öl. Vi föreslog "The bishops arms", då tyckte de att vi skulle följa med så att de fick bjuda på något att dricka. Det gjorde vi, sen gick Cattis till bussen och sen när krogen stängde så gick jag hem.
Simple as that.
hour one
Varför är jag uppe nu?! Jag ska upp klockan 07.00 imorgon, idag (dagens I-landsproblem: måste man säga "idag" bara för att klockan är 01.00 på "morgonen" är det morgon då förresten?)...
Hur som helst så är det inte hälsosamt. Tell you what is hälsosamt though: Kikärtsgryta med sojakorv, jordnötssmör (japp faktiskt, men det måste vara osötat till exempel Kung Markattas jordnötssmör), krossade tomater, röda linser, cayennepeppar, spiskummin, kanel, paprikapulver, grönsaksbuljong (glutamatfri förstås).
Till det åt jag Quinoa, Yummylicious!
Nu ska jag gå och borsta tänderna. Sen ska jag sova!
Åh, förresten! Jag och Kim har gjort världens bästa deal: Jag ska springa runt Tisken med honom, han ska gå på ett BodyCombatpass med mig. It's gonna be fab!
Natti natti
everyday, everynight.
En hel dags plugg borde kanske inte vara så ovanligt för någon som pluggar heltid. Det är det inte heller, men att plugga sådant som man redan pluggat en gång kan lätt kännas onödigt och - på ren svenska - jävligt tråkigt!
Jag och Linnea har pluggat fraslära i flera timmar och det som är så förrädiskt är att vi tror att vi kan det nu. Man tar sig an uppgifterna med hull och hår och tycker allt är så logiskt och lätt. Sen kollar man facit, och då vill man dö!
Jag har varit ute och sprungit en vända idag också, fruktansvärt jobbigt. Men det är värt känslan efteråt.
Igår var jag på Al-Anon-möte. Det var bra, jag lyckades sätta igång larmet. Vem är förvånad?
Nu ska jag ägna mig åt min nya hobby - sömn! Det är inte det att jag sover länge på morgonen, men jag ser verkligen fram emot att gå och sova på kvällarna.
Undra om jag ska börja pensionspara?
Bara en liten grej, bara.
Det här är underbart...
Mi vida entera som det ser ut.
Ibland vill jag bara vara filmstjärne-arg/ledsen. Jag vill ligga i soffan och äta glass direkt från förpackningen, inte duscha på flera dagar, gråta en skvätt framför spegeln samtidigt som jag berättar för sig själv hur puckad och missanpassad jag är. Låsa dörren och tejpa igen brevinkastet för att försäkra sig om att världen inte kommer in i form av en elräkning eller ens en rabattkupong.
Medias bild av sorg, melankoli och deppighet tillåter oss att älta och jag frågar mig om det är hälsosamt? Ska man skrika medan man faller eller ska man lägga energin på att förbereda sig på att ta emot sig och försöka ta sig upp igen? Jag har en förmåga att inte tillåta mig att vara ledsen eller arg. Samtidigt så kan jag själv tycka att jag är expert på att isolera mig och deppa lite. Mina tankar är min absolut största fiende, så det kan ju då inte vara helt hälsosamt att stänga in sig tillsammans med dem. Men äh, lite melankoli har ingen dött av.
Det finns inget som är så vackert som ren sorg och nu när jag känner för lite regelrätta tårar så tar jag fram en av farfars gamla skjortor och tänker på honom.
Det kommer bli en jobbig vecka det här, jag varvar en ny kurs med tentalugg inför omtentan på fredag! Det härdar, det härdar. För dödar gör det då rakt inte.
Anna säger det bättre än jag...