Why? Because we say so!

"Tångar" heter det inte! Nej det heter "tänger"...
Men inte fan heter det "mäser", nej för då heter det fan i mig "måsar" "och "svanar" inte "sväner"...
"Stockar" inte "stäcker"... It goes in and on!

När jag försökte redogöra för min teori för Saija så skrattade hon och tyckte att "men Elin, 'mäser' kan man ju inte säga, det låter ju inte klokt"
Nej det gör det inte, för vi har inte fått det inpräntat i oss sedan vi var små att det heter "mäser"... DÄRFÖR låter det inte klokt. När jag var liten och fick höra att det heter "tänger" så tyckte jag inte att det lät klokt.

Ja, vi människor alltså!


[...]

Varför har vi ett sådant behov av att applicera oss själva på andra?
Varför tar vi oss rätten att ställa oss på en piedistal och se ner på andra människor som om de vore offer eller idioter?
Trots att vi ALLA lever för första gången så pratar VI om VÅRT sätt att leva som om vi vore mer erfarna än alla andra!
Lika bra att inse att Ditt och Mitt sätt att leva är två sätt, av drygt sex miljarder... Så lägg ner.

Nu, till den  frågan: Varför sitter jag och bloggar kl 01.00 på natten...?

På studiebesök i mänskligheten

Haha, det är roligt hur vi i människor fungerar ibland, eller mest hela tiden faktiskt! Tänkt att sex har en sådan jäkla makt över oss! på grund av min egna bristande effarenheter av, vad jag har förstått, denna himelska drog så kan jag stå som åskådare på sidan av... Ja jisses, haha!

Idag har jag jobbat och det gick bra, fast det gick segt som en skadeskjuten snigel... Vi hade kunder till 18.20 (vi stänger18.00)... Jobbigt. Fast det är då man tvingar upp mungiporna och säger "nej nej, stressa inte, för all del"

På onsdag ska jag gå till frisören och fixa till den lilla lax-rosa incidenten som inträffade för några veckor sedan. Jag är trött på att ha samma färg som en sommarjacka för kvinnor över 65!...

Ta det lugnt!
/ Elin


PS. Förresten, OH... MY... GOD! Titta på den här! OCH VÅGA INTE AVSLUTA UTAN ATT HA SETT HELA!! (Jag började meningen med en konjunktion här, ni fattar väl allvaret!!)


Bellum omnium contra omnes - Allas krig mot alla

Orkar man leva varje dag som om den vore den sista?
Jag orkar inte...
För jag orkar inte titta på dem jag älskar och tänka att de kanske inte kommer hem mer. Att orden "Jag kommer snart tillbaka" kan bli det sista jag hör, eller det sista jag säger.
Jag orkar inte undra, bygga upp, riva ner...
Just nu känns det som att vad jag än håller i så är jag rädd att det ska förvandlas till sand och rinna igenom mina fingrar, så att jag står tomhänt i det obefläckade intet.

Redan som barn kunde jag med ren barnlogik räkna ut hur framtidens rakhyvlar och diskmaskinstabletter skulle komma att se ut. Jag berättade för min syster "Först kom rakhyvlar med ett blad, nu gör de reklam för rakhyvlar med tre blad, i framtiden kommer de ha fem blad".
Min syster tittade på mig med beundran; "Hur vet du det?"
"Jo, för allt blir bättre, det kan ju inte stanna. Precis som diskmaskinstabletterna, det började med att det var vita, sedan blev de vita och blå, och snart kommer ett till lager. Om några år kommer de vara såhääääär höga!"...

Och jag hade rätt...

Min syster minns nog inte detta idag. Men jag gör det. För det visar att man inte måste vara vuxen för att se hur mänskligheten fungerar. Våra drömmar, våra prioriteringar...

bid'o'this bid'o'that...

Gårdagens studentbjudning blev sensationell! Jag kunde inte äta något, eftersom potatissalladen hånade mig så fort jag såg på den. Hårt, jag vet!

På kvällen åkte jag och min bättre hälft Elin hem till Eva och Tor för att hälsa på dem, deras dotter, min kompis, Sara tog ju också studenten. Några timmar senare åkte vi därifrån för att bege oss in till stan för att gratulera Sara "in person".. Men på grund av ösregnet (och att vi inte fick tummen ur och åkte i tid) så hade hon förmodligen redan gått in på krogen för att förrirra sig i naiv framtridstro och alkoholdimma, och lite studentglädje också... Så vi gjorde som vi gjort så MÅNGA gånger förr, vi åkte till statoil och köpte chirre och dirre (chips och dipp reds. anm.) begav oss mot hennes behagliga boning och lade oss tillrätta för att titta på film. Mycket trevlig kväll!

Som en följd av detta så kom jag i säng alldeles för sent, med tanke på att jag skulle upp och jobba idag!
Men när jag kom till jobbet och såg att jag skulle jobba med Magnus och Saija så blev jag GLAD!.. Det var länge sedan vi jobbade som det TEAM vi är!

Nu sitter jag hemma, utan vidare planer, förutom att umgås med släkten fårn småland som är här...

Sen ska jag in till stan och vara fyllechaffis, i MIN bil!


Här kommer lite bilder från gårdagen:


Liza






Shoo!


Potatissallad från helvetet!

Några timmar och en jävla massa potatissallad senare...
Jag har nästan ingen hud kvar på fingrarna, den har jag nämlign skrubbat bort med hjälp av en potatisborste. En potatisborste som ser ut som en potatis ovanifrån så att jag varenda gång jag tappade den i vasken plockade jag upp en potatis istället. Men men, det är väl potatisborst-företagets sätt att visa att även de har humor...

Det värsta är att jag är inte färdig för fem öre...
Jag kommer drömma om muterade megapotatisar inatt (muterade megapotatisar, bra punkbandsnamn).
Stora potatisar som jagar mig, mil efter mil över ett oändligt potatisland... "Skrubba mig, hacka miiig!"

Usch...

Här ska ni få se någonting rikigt fränt! De här bilderna tog Peter Ljungkvist på mig förra sommaren. Frågar ni mig så är de RIKTIGT snygga... Men det är för att Peter är RIKTIGT proffsig!




Ibland blir man bra nöjd!

Nu ska jag åka och ro... Beach 2009 nalkas med stormsteg!

ram-ram!


I'm your late night evening prostitute (Tom Waits)

Jag såg (totalt emot mina principer) ett avsnitt av "Sex and the city" igår, och jag blir både imponerad, förvånad och förvirrad. Jag vill också gå på date med killar (män, i deras fall) och bli upp över öronen förälskad och ha sex efter första daten... Därför blir jag imponerad!
Förvånad blir jag just över det faktum att jag faktiskt ÄR imponerad. Jag menar, Jag har sett ganska lite av den här serien,(okej, jag har sett mer än ett avsnitt, men inte i följd! HÖR NI DET? INTE I FÖLJD!) men det behövs inte mycket för att jag ska reagera på amerikanska kapitalist-serier.
En av tjejerna gifter sig med en kille utan att ens ha bott ihop med honom (allt handlar nämligen om att gifta sig, man är inte komplett som människa om man inte är gift!), åtminstone inte länge nog för att märka att han gillar att gå omkring naken (vilket naturligtvis är ett HUGE problem!). Resten av serien går ut på att visa att det är trevligare att leva  "1:st class".. Klart man inte åker tåg där man måste sitta i en liten kupé, det vore ju katastrof! Undra om tjejerna någonsin hört talas om "Hållbar utveckling"? Mitt i allt detta konsumerande....

Men det är, however, inte det som jag vill ägna detta inlägg åt... Jag sparar förvirringen till sist. Carrie går på date med en rik konstnär som hon har träffat EN gång och pratat med i telefon EN gång... Sedan sitter hon där, på daten, och är så grymt avslappnad och bubblig.

Jag fattar, jag är med..

Sen, på slutet av daten så kysser de varandra och har sex, helt ohämmat!
Det är HÄR jag blir så förtvivlat förvirrad. Ponera nu till exempel att jag skulle bli bjuden på date av någon som jag tycker mycket om, men inte på DET sättet. Har jag då inte rätt att sitta där mitt emot honom och skratta och vara bubblig. Jag menar, sådan är ju jag! Det har nämligen hänt att jag gått ut med någon som jag tycker mycket om som vän, men inte förstått att det varit en date. Följderna har blivit att han har trott att jag varit intresserad, och sedan, i efterhand, frågat varför jag gick ut med honom när jag ändå inte var intresserad.
Därför att jag gillar ditt sällskap!

Är det jag som är självisk här? Tänk om han hade bjudit ut mig som en vän, för vänner går väl ut och äter tillsammans! Tänk om jag då hade ballat ur och tänkt: "Nähädu gubbe lille, jag är INTE intresserad, och vi vet båda hur det blir, du bjuder på en glass och sen måste jag ligga med dig!!"...

Det jag försöker få sagt är att; tänk om Carrie hade gått på daten med Herr konstnär och upptäckt att hon inte var intresserad av honom på det viset. Borde hon då tänka på att inte upfattas som flirtig? (vilket kan betyda att man är lite FÖR glad, fnittrig och pratig = Elin)... Måste hon vara tvär?

Äh, enough deep talk!
 
Take it away Ted!


Issues of the day...

Alltså det här med "causes" och Fanclubs för diverse bra människor (det är alltså Facebook jag pratar om)?! När jag blir inbjuden till sådana klubbar så går jag sällan med... Varför? Jo, för att jag är en elak, ondsint människa som tycker att det är helt okej att våldta barn eller att misshandla djur!

HAH, där lurade jag er allt!

Men det är bara det att om jag trycker på "Join cause" så ska datorn ladda och sen ska man säkert godkänna applikationen, and for what? Är dessa klubbar i direktkontakt med Vita huset..

"Hörrödu Obama, nu har det bildats en 'cause' här på 'fejjan' som är emot barnmisshandel! Tänk att det finns så många som är emot det. Vilka bra människor, tack vare dem så ska vi förbjuda barnmisshandel!"

Det är ju redan förbjudet! Vad väntar sig egentligen de som startar en sådan "cause"? Att någon ska argumentera emot dem?! 
"Ni kan vänta er motstånd era 'anti-barnmisshandlare'.. Vi tänker inte sluta hävda vår rätt att misshandla våra barn!"
Tror inte det va..

Såhär ser det ut när jag loggar in på FaceBook:

"Rädda barnen".. Ignore
"No dogfights"... Ignore
"Stoppa utrotningen av den 'australiska pungsälen'"... Join cause
"Fight cancer"... Ignore
"Stop child-pornografy"...Ignore

Ja, och jag känner mig hemsk. Jag gör det! Men vad gör jag för nytta genom att gå med. Jag bidrar ändå inte. Om det inte är som jag beskrev ovan, att FaceBook har tät kontakt med de som styr världen.

Jag vet inte hur många "I love my dad klubbar"  jag är med i... För jag känner mig som en dålig dotter om jag inte går med i de jag blir inbjuden till.

"I-landsproblem of the day"


Här får ni en RIKTIGT bra låt!




Dream a little dream (och lite från verkligheten)

Och helt plötsligt går allt i slow-motion... Man tar av sig skygglapparna och ser sig omkring, och där i mitt "omkring", där dör mina anhörigas anhöriga. Så jag är bara glad att jag finns här...

Jag är bara glad att jag kan hjäpa till...

Igår röstade jag. Mamma, pappa jag och hundarna gick till församlingshemmet för att göra ett försök att påverka det gigantiska globalväsende vi kallar världen...

Pinsamt att jag ska behöva legitimera min egen mamma! Tur att hon röstade samma som jag, annars hade jag aldrig gjort det!

Jag har börjat drömma sagodrömmar igen..
 Inatt drömde jag att jag och några kompisar hade bosatt oss i ett hus som låg utanför en by (alltsammans utspelar sig naturligtvis på medeltiden, i äkta sgoanda). En dag när jag var på väg ner till byn så  kom en jätte ridande (det var en liten jätte, fast i alla fall en jätte, det fanns stora och små) han kom galopperande på sin häst (som inte var en "jättehäst" utan en "normal" häst). Helt plötsligt ramlade han av, sedan sprang han därifrån..

Så jag sprang fram till hästen och tog den, tänkte liksom att "den får den får det bättre hos mig än hos jätten" . Jag satt upp och red därifrån.

Sedan när jag kom in till byn så hörde jag att det var en man där och letade efter sin häst. Jag föstod direkt att det var jätten. Så jag försökte gömma mig och hästen bakom en halmbal inne i en smedja. Mannen kom gående förbi och jag förstod att han skulle se oss (ja, jag hade väl inte lyckats så bra med gömmandet, om man säger så), så jag gick självmant fram och frågade "Är det här din häst?" (att mannen inte alls såg ut som jätten som fallit av hästen tänkte jag inte på... Man är ju inte speciellt logisk när man drömmer och vem vet, om det finns jättar så kan de säkert förvandla sig till människor!). Mannen sade att "nej, det är inte min häst". Sedan försökte vi åldersbestämma den och mannen sade att han ville följa med hem till mitt hus. Jag blev livrädd eftersom jag visste att jätten fortfarande fanns ute i skogen och säkert ville ha tillbaka sin häst...

Sen vaknade jag av att syster kom och var förbannad över att hon missat bussen.. Så jag skjutsade in henne till stan. Detta hade jag inte gjort om det inte var så att jag fick köra mammas ny v70!


...

Hallå!
Nu sitter jag här och tar igen mig, kan fortfarande inte riiiktigt förstå att jag inte har något skolarbete att göra. Men jag SITTER inte bara här. Jag lyssnar på min nyfunne vän Björk också! Jag har aldrig förstått att hon är  så bra, tack Karin!

På tal om Karin ja, hon flyttar imorgon, så jag sov hos henne inatt och hjälpte henne att packa lite. Sedan åkte jag, hon och hennes föräldrar till gruvan. Det kändes riktigt roligt att leka turist i sin egen hemstad. Borde göras om.

Nu ska jag installera Sims 2 på min dator. Sen ska jag bli nostalgisk. och det tänker jag vara heeela kvällen!...

Och Cattis, tack för en supertrevlig kväll igår. Det var lovely, as usual!


Like a memory of times before...

Oh vilken komplex känsla. En BRA komplex kännsla, men dock komplex. Jag lämnade in min portfolio idag, jag har nu alltså SOMMARLOV! (fast bara från skolan, jag ska jobba såklart)...
Så jag tog med mig hundarna och gick på en skogspromenad, helt underbart. Jag fick lägga band på mig för att inte kasta mig ner på den mosstäckta marken och utbrista i ett vår/sommar-skrik á la Ronja Rövardotter. Så lycklig var jag!
Sen kom nästa chock; Jag tänkte "hmmm, undra om jag ska sätta mig och läsa en mysig skönlitterär och inte alls skolanknuten bok när jag kommer hem!" per automatik satte det dåliga samvetet in. Det brukar göra det eftersom jag alltid har annat, betydligt mer skolanknutet material att läsa! Men nu slog det mig plötsligt att; jag HAR faktiskt inget skolarbete att dyka ner i!...

Men jag skippade den där skönlitterära boken....

Så nu sitter jag här, mentalt sett så är jag på en vandring längs minnenas allé...

Minns ni detta?





SOM jag älskade den här låten!...

Ad extremum

Så, i äkta författaranda så har jag nu knutit ihop den första kursen, den första terminen på Lärarhögskolan.
Jag har insett hur intresserad jag är av hållbar utveckling.
Jag har blivit förundrad över hur många underbara människor som promenerar på jorden tillsammans med mig, människor som jag aldrig hade träffat om jag inte hade vaknat upp och insett att jag inte levde det liv jag ville ha, alltså tackar jag gudarna att jag tog beslutet att börja plugga.
Jag har ångrat att jag börjat plugga tusen gånger.
Jag har tvivlat på om jag passar som lärare.
Jag har, på grund av världens bästa VFU-handledare, insett att positiv energi och glädje är världens bästa sätt att undervisa på!
Jag har insett att jag fikar mycket (men inte FÖR mycket).
Jag har återupptagit mitt skrivande.
Jag har hatat lite, älskat mycket.

men om sommaren kom för tidigt så hörde jag henne inte
jag hörde dig smyga brevid en för alltid tickande klocka
och du såg hur jag stod som förstenad vid frihetens sinnebild
men inatt blir alla våra drömmar till religioner
så fräls mig vid en evig måne
så stoppar jag tiden
Aeternum


Till min lilla småländska!

Karin din lilla fisloppa där! Jag är en skrattmänniska, jag hanterar alla känslostormar genom att skratta. Nu fick du mig att gråta och för det skall du straffas. Oh, you're goin' dooown biatch!

Det här är du och jag det, du får bestämma vem som är vem!

Jag kommer att sakna dig mest...


Och oroa dig inte! Jag, Sandra och Oskar kommer se till att barnen sköter sig!

Lite lättnad och lite tragedi...

Portfolion börjar liksom ta form nu. Den blir nog riktigt snygg! Jag måste kompensera det dåliga innehållet genom att pimpa utseendet rejält. Nu ska jag snart åka in till stan och träffa min studiegrupp, vi har en uppgift att göra, en uppgift som ingen riktigt har koll på, som vanligt! Känns som att vi kommer skratta bort stor del av tiden, blir ju lätt så när man umgås med underbara människor.

På tal om underbar! Igår var jag på Tyllsnäs och buggade, premiärkvällen för sommaren. Zlips spelade, lika bra som alltid. Melissa sjöng, hon var lika vacker som vanligt. Vilken kvinna! För att citera Oskar: Mrrrooow!...

Åh, det känns så skönt att snart vara färdig med skolan! Det ska till och med bli roligt att jobba, men det är för att jobbet blir "något annat" Förra sommaren och sommaren innan den, så jobbade jag ju på Djurmagazinet alla fyra årstider, då blev det ganska tröttsamt, eftersom sommaren inte blev något undantag. Men nu Känns det riktigt bra!

Här ska ni få en riktigt bra låt, den handlar om Riccardo Campogiani, som blev ihjälsparkad av jämnåriga ungdomar den 6:e oktober 2007. Med jämnåriga menar jag 16 och sjutton år gamla... Arga barn som tar rättvisan i egna händer och bestämer vem som ska få leva och vem som ska dö. 

Spring Ricco - Florence Valentin




Melissa Horn har också gjort en låt om Riccardo, tyvärr hittar jag den inte på YouTube. Men för er som har Spotify så kan jag tipsa om hennes låt "Kungsholmens hamn"...

Ha det bra!

Liten, tråkig uppdatering

Idag har jag och Karin tagit premiärdoppet! Det var jätteskönt. Förövrigt så har jag mest suttit och pluggat idag, medan Karin låg och solade. Kändes bra... Men nu är jag snart klar med del två i min portfolio (det ordet börjar nästan kännas som ett skällsord) jag borde göra klart den innan jag går och lägger mig ikväll. Om jag gör det så har jag lovat mig själv att jag får åka till Tyllsnäs och bugga imorgon, För ZLIPS spelar!!!

Puss

Hoppsan!

I det här inlägget tänker jag ersätta alla tecken på frustration från min sida med ordet "Hoppsan" alltså;
Jag missade bussen, hoppsan!
Jag fick tappade ett strykjärn på tån, hoppsan!

Ja, ni fattar grejen...

Jag har glömt mina datorsladdar på jobbet (hoppsan). Så nu måste jag göra allt skolarbete från våran stationära dator, "Jaha, och vad är det för fel med det då?" tänker ni..
Det räcker nog med att jag säger att den tar drygt  en halvtimma att starta (HOPPSAN) resten kan ni ju räkna ut själva...
Jag hann i alla fall se filmen jag ska opponera EN gång. Sedan slutade mediaplayer att fungera, HOPPSAN!!!
Jag tog ett djuuupt andetag och gick för att jobba med min portfolio istället. När jag senare beslöt mig för att göra ett nytt försök så kom jag inte ens IN på min användare HOPPSAN, HOPPSAN, och fucking jävla HOPPSAN!

Imorgon ska jag på medeltidsmarknad!! YAY!

FÖRLÅÅÅÅT!

Jag måste väl påbörja ÄVEN DETTA inlägg med att be så hemskt mycket om URSÄKT för att jag stavade fel på ordet "jämnställdhet" (bland annat) i ett av mina föregående inlägg.VISSA (läs; Ludde, Sandra, Oskar mfl.) har tydligen lite svårt att släppa detta.. Så Förlåååt så himla mycket, allt är mitt fel! Lågkonjunkturen, överbefolkningen (!), den globala uppvärmingen, Britneys sammanbrott... Ja, herregud, det är väl lika bra att jag börjar be om ursäkt i förebyggande syfte. För det står väl inte på förrän jag störtar ett plan eller orsakar ett vulkanutbrott! FÖRLÅT!

För övrigt sitter jag här i sängen och har precis avslutat en skrivsession som resulterat i min examensuppgift. Den är inte riiiktigt färdig än. Men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag, och det byggdes då verkligen inte av en Marge Simpson på crack, vilket är precis den person jag identifierar mig med just nu. Förkyld och jävlig, jättehes i halsen! Not on crack, of course...

Men man ska ju vara glad för det lilla... Och ja, jag har ju skrivit en ganska bra text (nämen oj, nu började jag meningen med en konjunktion, aja baja Elin det här kommer du att få äta upp!)..

Nää, godnatt på er nu mina kära vänner!


A day to remember!

Förlåt Oskar, jag ska vara lite mer nogrann när jag korrläser mina inlägg! =( ... Som Svensklärare-to-be så skäms jag, from the bottom of my  heart!

Idag har jag och min älskade, bättre hälft Elin byggt en förträfflig blomlåda (nej nej, vi är inte lovers, men när vi jobbar ihop så är vi inseparable!) . Vi har alltså byggt en fyrkantig låda. Eller ja, den är i alla fall tänkt att vara fyrkantig. Lite skev och ojämn i kanterna blev den väl, men det gör bara att den ser mer "homemade" ut. Vilket helt klart var efterstävansvärt och tanken med det hela! Jag och Elin ser ut ungefär som Helan och Halvan när vi arbetar, jag är lång och hon är kort sedan går vi omkring och kliar oss i huvudet, och att se oss hantera hammare, fogsvans och sticksåg måste vara en sann upplevelse, ett under att ingen blev skadad. Synd bara att jag inte hade med någon kamera för att föreviga det hela. Men jag är som bekant ganska ny i bloggsvängen, plus att jag faktiskt inte äger en digitalkamera, det enda jag äger är en halvskruttig kameramobil utan USB-sladd, och det kommer man inte långt på.

Förövrigt så känner jag mig väldigt nöjd med det faktum att jag gått  åtta kilometer både igår och idag! Tänkte försöka röra på mig lite mer om dagarna, allt efter humör och väderlek, of course!

Nu sitter jag här, rödmosig i ansiktet efter att ha varit i solen längre än jag brukar, och dricker Coca-Cola (fy på mig! dricka sådant som gör att människor i tredje världen inte har vatten att dricka!)... Funderar på om jag ska titta på filmen som nyss börjat!

Ta och varva ner till den här låten!

Billie the vision and the dancers feat. Hello Saferide - Overdosing with you


Mycket ställningstagande blir det

Alltså det här med Eu-valet... Jag vet verkligen inte vad jag ska rösta på. Att rösta blankt känns inte som ett alternativ, för jag ser det som varje människas skyldighet att vara någorlunda politiskt engagerad. Annars har man inte rätt att klaga! Jag menar, politik är inte svårt att sätta sig in i. Men jag undrar hur JAG vill ha det? Jag skulle vilja ha någon som driver miljöfrågor, och gämställdhetsfrågor! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att rösta in en vänsterpartist för att driva fram just genusfrågan. Det behövs ett rötägg i eu-parlamentet som kan driva just de frågorna...

Det verkar som att jag måste förklara en viss sak för vissa människor här. Bara för att man röstar in en person från ett visst parti så betyder inte det att det är det partiet man vill rösta fram i riksdagsvalet. Jag kan tillexempel tänka mig att första på Feministiskt Initiativ i riksdagsvalet, det betyder ju inte att jag vill att de ska vinna valet, förresten vet jag att de inte kommer göra det. Nej, jag röstar på dem för att jag tycker att gämställdhetsfrågorna fått fel fokus i föregående valet. Det kallas att stödrösta. Jag röstade borgerligt i förra valet, nåsta gång tror jag jag kommer rösta på FI, KD eller MP. KD och MP vill jag rösta på för att de inte ska "ramla ur" riksdagen (speciellt KD). FI är ju inte med i riksdagen, men där gäller det bara att visa lite god vilja!... Jag tror verkligen på koalitionsregering!

Jaja, sen vill jag bara avsluta genom att pika mina vänner Oskar och Karin... TITTA PÅ "DEBATT" FÖR FAN SÅ ATT NI FÖRSTÅR LITE AV VAD SOM PÅGÅR I SAMHÄLLET!...Haha!


Tänk vad mycket det är som styr vårat samhälle egentligen




Gör ett val vänner!


ALLT ÄR UPPLYST!!

Det här är verkligen HEEELT sjukt! Jag sitter i friden und fröjden och tittar på Talang på tv4, och så plötsligt får denna man mig att bestämma vad jag ska ha med i min portfolio. Jag har ju länge (som vissa av er vet) ägnat mig åt att skriva estradpoesi, eller PoetrySlam, som det också heter. Vad jag vet så behöver det inte vara någon skillnad mellan PS och Spoken Word. Men men, låt oss inte snöa in på detaljer, utan komma till saken... Jag satt där i tvsoffan och såg en uppenbarelse framför mig, allt föll på plats! Så med sjumilakliv sprang jag till mitt rum, slog tån i dörren, haltade vidare i full extas över min nyfunna insperation, hämtade min välanvända anteckningsbok och satte pennan mot de linjerade raderna...

Och det som följde kan inte benämnas som annat än ren magi, varenda ord jag skrev landade som saknade pusselbitar i ett tusenbitarspussel föreställande: Min portfolio!...

Jag befinner mig i ett tillfälligt rus av total eufori, Gud den allsmäktige herren och allas våran frälsare har talat till mig och sagt "Elin, jag ger dig nyckeln, och du skall finna dörren"...

Jag har funnit DÖRREN! PÄRLEPORTEN! JAG ÄR TJENIS MED ST. PÄR!

Här kommer ni se mig om några år:
Get use to it!

Halleluja!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0