Those good'ol'days!
Bra jävla typiskt va?! Nu har jag fått feber igen, naturligtvis ingen feber att tala om, max 38 grader. Men ändå så pass mycket att jag känner mig trött, hängig och öm i kroppen. Så jag får inte gå omkring och låtsas-milfa med Alvin på stan imorgon!... Nej, inget sådant, och inget myskvällande med Malin på kvällen heller. Näpp, det kan jag glömma!
Men Mami kommer hem imorgon, yey! Så jag får väl ha myskväll med henne och Papi istället då...
Det jag kommer skriva nu är inga garantier på att följande kommer inträffa. Men jag kan ju passa på att plugga också. Det vore ju en idé.
Är det förresten någon som vet om man får sova på campingen på P&L om man köper ett tvådagarskort? Det står inte på hemsidan, så jag har mailat och frågat.
Jaja, godnatt på er alla, sitt inte här och häng!
Hittade förresten värsta barndomsminnet idag när jag hade tråkigt och satt och "youtubade" på gamla reklamer från 80- och 90-talet... Det här är dock ingen reklam, men ändå!
Hon har så grymt vackert ansikte!
En dag i ord och bilder
Så, nu är det slut, och jag sitter här med gråten i halsen!
Jag vill inte att Izzie ska döööööö!
Jag vill att Christina och Dr. hunt ska bli ihop! Jag vill inte se dem gå åt olika håll! De älskar ju varandra!!!
Snyft...
Jaja, idag var jag ute och gick med hundarna. Tog lite bilder:
Ja, hörni. Idag får bilderna tala!
Hej då!
Gud som haver Elin kär, se till henne som liten (men ändå ganska auktoritär) är
Gode guuuuud! Om jag någonsin varit lite dum eller så (eeeh) så ber jag tusenfaldigt om ursäkt!
Vadan denna plötsliga religiositet, tänker ni... Jo, det är såhär att jag hade tänkt att gå på Peace & Love för första gången i mitt liv. Men så visar det sig att jag börjar jobba DÅ DEN VECKAN. Torsdag ,fredag, lördag är jag schemalagd. Så nu letar jag fibrilt efter någon som kan jobba för mig. Så håll en stor fet tumme för min skull!
Gud äger!! (nähä, det kanske finns en gräns hur mycket smicker han tål... Jag ska sluta)
Förövrigt då, hur är det med dig Elin? Jodå, tackor som frågar, bäääh? (hahaha, fattar ni? Tackor som frågar, får alltså!! Hahaha)
Eherrm, nä men det är väl bra. Jag trivs med vädret, mina vänner och ja, det mesta..
Så det är inget som har hänt? Du har inte skadat dig eller något sådant? Njaaa, jooo. Det har jag faktiskt. Igår när jag skulle grädda pankakor hemma hos Karin så BRÄNDE JAG BORT HUDEN PÅ HALVA PEKFINGRET! Oskar beskrev det hela så här i sin blogg...
En klar underdrift som ni säkert förstår. Jag menar jag skulle INTE gnälla över något sånt, om det inte var ett köttsår värt att gnälla över, vilket det VAR. Nu har det "lagt" sig och syns knappt =(
Oj, och det där med Richard, som Oskar också skrev om. Det var Richard Geere i "Pretty woman" jag syftade på... Ingen annan. Det berodde förresten på stundens hetta också, så det är inget ni behöver fästa er vid.
Och det där med min stortå i hans urinrör, det provocerade han fram själv... Jag skulle aldrig, ja ni förstår själva!
Nu ska jag fixa och dona lite... Hej då!
Jag blir så lack så jag ruggar!
Imorgon ja, imorgon mina kära läsare, så ska jag åka till min praktik och stå där och skämmas för att jag, ännu en gång, kommer dit helt oförberedd. Det står i mitt studieunderlag vad jag ska göra.
MEN JAG FATTAR JU INTE VAD DET STÅR!
För det första, vad står "bams" för?! Kan någon berätta det för mig?! Vavava?!
"Jahadu, Elin. Vad ska du göra här idag då?"
"Bams... Jag ska göra bams"
"Vad gör du Elin?"
"Jag bamsar!"
Jag menar, come on! Sitter våra studieplanerare och namedroppar hejvilt så att de ska vara säkra på att vi verkligen FÅR magsår... "bams" jamen, gudars skymmning och änkors klagan!
Jag är så trött. Ful i håret är jag också...
(förresten, rubriken är ett citat från Aladin)
Goodfuckingbye!
Fräsch som en bajamaja!
Uppsvälld, ofräsch och säkert så stinker jag också! Tänk om man kunde vänta med att få mens tills man planerade att få barn. Vad skönt det skulle vara!
Nu går man omkring här och okynnesblöder en vecka i månaden. Men jag som redan har dåliga blodvärden visst kan jag slänga bort lite järn! Herregud... Klart jag kan!
Så nu sitter jag hör öm, uppsvälld och trött (tror faktiskt jag har lite feber fortfarande) och äter pasta med riven parmesanost... That's GI for you!
Ha't bra!
Aggro
Ja ni hör ju, jag går igång bara av att skriva om det!
detta kommer bli ett intressant seminarium!
Nu ska jag gå och värma min mat, Jag börjar om en timme!
Broke...
Eller jo...
*kollar upp saken på google*
Wahlströms... Jaja, de har jag väl råd att missa! Tur att det inte är Zlips eller Blender.
Varför jag inte ska till säter och dansa? Jo, för att jag är totalt barskrapad, jag får inte ens ut en hundring från mitt konto. Mina sista 600 kronor använde jag igår för att betala hon som håller på att koppla om min hjärna! Tänk att jag ska behöva betala så mycet för att fixa till saker som kommer naturligt för andra... Pfft!
Idag gjorde jag i alla fall jättegod mat: Grönsaksgryta med kokosmjölk och linser, med limerajita (yoghurt med pressad lime) Yummie! Det var bara Papi som inte tyckte om det, men det är bara för att han är uppväxt med åsikte "Ingen mat, utan kött!"...
Inte ens kryckor fick jag!
Efter att ha betalat 80 kronor följer jag den gröna linjen, jag har klackskor på mig och låter som en auktoritet när jag går genom korridorerna. Pinsamt! Jag finner mig i situationen och börjar gå på tå. Så med böjda knän och överartikulerade rörelser når jag det lilla väntrummet...
Jag sjunker ner i en stol och börjar läsa "Våra svenska medicinalväxter".
Efter att ha blivit uppropad får jag sätta mig på en brits, distriktsköterskan lyser mig i halsen med en ficklampa, jag är röd...
Hon lämnar rummet för att hämta ett streptocockerprov, kommer tillbaka, går iväg igen för att hämta något annat, och jag vet att jag kommer få vänta länge.
Jag speglar mig i ett glasskåp, spegelbilden visar en androgyn gestalt, med fruktansvärt dålig hållning.
Jag sträcker på ryggen men orkar inte hålla mig upprätt utan lutar mig mot väggen. Ser planshen som sitter bakom mig på väggen, den sitter snett. Det irriterar mig, så jag ser det som min uppgift att se till att den sitter rakt igen.
Så jag lossar häftmassan som fäster bilden på väggen. Den sitter hårt, jag börjar dra i pappret med större övertygelse. Det lossnar.
Steg i korridoren.
Jag blir plötsligt väldigt mån om att inte framstå sim en kontrollfreak.
Panik!
Jag får fast planschen på väggen igen, någorlunda rak.
Distriktsköterskan äntrar rummet. Jag är nöjd. Hon tar ett halsprov, frågar hur länge jag hafr ont, frågar efter andra symptom, jag säger att jag inte har några andra symptom. Hon tar tempen och fastställer att jag har feber. 37,7,
(pinsamt lite), Jag säger "Ja men, då är det kanske därför jag är så trött på kvällarna!"
Hon lämnar rummet igen, jag drabbas av akut separationsångest och vill inte att sjuksköterskan ska lämna mig eftersom jag vet att hon kommer vara borta länge. Detta är välfärdssamhällets sjukvård (trots borgerligt styre). Jag lyckas dock lägga band på mig och inte slänga mig runt hennes ben.
Drygt 20 minuter senare går jag därifrån, med feber, utan halsfluss.
Puss och kram!
Min envishet är förgäves...
Gjorde jag det?
...
Nej!
Vad gjorde jag?
Jag åkte in till stan och hämtade hundmat, jag tog med mig lilla Elmo också, så att han skulle få komma ut och socialträna lite. Han har ju som bekant lite svårt att möta andra hundar, min lilla staffpojke. Glad i hågen och med modet på topp så äntrade jag Kvarnparken, och DÄR, där kom en stor hund som såg ut att bli ett bra träningsoffer...
Hur det slutade?
Jo det slutade som följer; Jag ligger PÅ Elmo på marken och försöker få honom att inte resa sig, samtidigt som jag på ett nervöst och likväl patetiskt sätt försöker säga "Eeeh, han menar inget illa, han är inte farlig!".... Allt medan Elmo låter som att han skulle vilja äta upp hennes hund.
Pinsamt: Ja
Irriterande: Ja
Känslan av hopplöshet rivande i det förbittrade hjärtat: JA!
Sen åkte jag och Karin (och Elmo, som efter föregående händelse inte förtjänar att nämnas mer i detta inlägg på annat sätt än inom parentes) hem till Oskar. sen kom även Jonas överoch så fikade vi. Sen åkte jag och Karin (och Elmo) hem till Malin där vi lagade mat...
Och ja, nu är jag hemma!
And that's about all I have to say aboute that!
Efter föreläsningarna åkte jag, Jonas, Oskar och Michaela hem till Oskar och fikade. De är för underbara mina vänner! Där fick vi bekräftat att jag faktiskt SUGER på poker...
Att åka kollektivt...
Nu ska jag sova...
I don't know if to spit on you, or kiss you!
Nej, jag har inte speciellt många positiva minnen från högstadiet. jag minns det mest som ett stort kapprum, eller varför inte kalla det "catwalk", för det var det det var. Ett ställe där du visade upp dig, vare sig du ville eller inte. Och där, vid någon vägg, på en bänk eller vid ett skåp. Där stod De, tjejerna som kom överens med de coola killarna, tjejerna som inte blev snömulade. De synade en nerifrån och upp, uppifrån och ner. Sen gjorde de en mental bedömning. Inte ett ord behövde yttras. Du var nu fri att gå.
Jag minns speciellt en tjej, hon var känd bland de flesta andra tjejerna (och många killar med för den delen) för att vara den typiska dumma blondinen. Hon var jättesöt och alltid glad. Jag hatade henne, och jag kan inte hjälpa att känna ett stygn av bitterhet i mig när jag ser henne på stan nu för tiden.
När jag ser kort på dem så vill jag bara säga "FAN, jag som hoppades att ni skulle bli på smällen efter högstadiet och bli feta och fula, ett samhällets avskum!"... Fast egentligen vill jag nog bara fråga "Men VARFÖR pratade ni aldrig med MIG?".. Jag vill inte att de ska lyckas, jag vill inte att de ska ha vänner!
Men herregud! Det var/är ju inte deras fel att jag var en osäker liten grå mus i mina beiga linnebyxor min bruna långkofta och min blonda alltid existerande hästsvans. De hade turen att hitta vänner att ha roligt med under högstadiet. Jag var dömd att misslyckas med detta uppdrag. Varför? Jo därför att jag tyckte att alla mina jämnåriga kamrater var omogna små fjortisar som ansåg att prov på äkta vänskap är när man drar in sin asfullla kompis i buskarna när polisen kommer "asså vafaan, skit samma om man typ spyr, fatta vilket jävla liv det blir om snuten typ måste sätta mig i fyllecell eller ta mig till sjukhuset!" Så var det, och allt jag kunde göra var att luta mig tillbaka och tänka; "Herregud! Vad är det för fel på dessa människor?"
Jag har EN riktigt vän kvar sedan högstadiet, förövrigt min bästa vän, Malin. Alla de andra var bara fel personer vid fel tillfälle. Jag föraktade dem, samtidigt som jag desperat ville vara med dem. Men de eviga diskussionerna i stil med "Asså, min morsa är dum i huvet, ba'fatt hon fick reda på att jag var ut och söp i lördags så får jag inte gå ut imorrn! Jävla CP-kärring!!"... Det hände någon gång att jag sade "Men för i helvete! Kan det bero på att hon är orolig för dig kanske? Varför ska du ljuga för din mamma så att du kan ut och dricka allt du kommer över? Förstår du hur maktlös hon känner sig?"... Funkade inte så bra...
Det var inte deras fel, men jag kan fortfarande inte se pådem utan att känna lite avsmak. Så är det med fördomsfriheten och den glada ödmjukheten...
Racoon
Ja, här sitter jag och ser ut som ett galmmalt pundarluder. Jag var och rodde idag, när vi rott ett tag så möttes vi av en riktig tok-storm... Det blåste och regnade utav bara satan! När det hela var över så märker jag (på grund av andras reaktioner av min blotta åsyn) att jag såg otroligt skrattretande ut. Jag var ju och klippte mig igår och färgade lite av håret rosa. Well, jag kan väl sammanfatta det så att hon INTE sköljde ur färgen riktigt.. Jag var rosarandig i hela ansiktet. Tänk er den bilden och lägg då till min otroligt avancerade ögonsminkning som nu blev en "runt-omkring-ögonen-och-över-hela-kinderna-sminkning"... Otroligt skrattretande.
Som om detta inte var nog mina vänner, så försökte jag tänka till och vara smart mitt i allt detta, dålig idé! Ungefär såhär tänkte jag:
"Hmmm, min jacka är blöt. Oj, fickan där mobilen ligger är också blöt. Bäst jag tar ur mobilen och lägger den i fickan på vindbyxorna, för de är ju torra!"
Sagt och gjort...
Nu var det ju bara så här, att det var bottenlösa fickor på dessa byxor (jamen de är inte mina, så jag menar hur ska jag hålla koll på det?) Det var alltså inga RIKTIGA fickor. Detta resulterar i att mobilen glider ner genom byxbenet och ner under bottenplankorna på båten, där det finns vatten... Där den ligger tills vi kommit hem och han som sitter bakom mig frågar om det är MIN mobil som ligger där under, utan batterilock. Utan att överhuvudtaget titta på den så säger jag "Ja, SJÄLVKLART är det min!!" Jag menar, vems skulle det annars vara?! Herregud...
Nu sitter jag här. Som en rosarandig tvättbjörn, och lyssnar på Zlips. Funderar på att poppa popcorn!
Tjipp!
Only blank sheets!...
Som att min hjärna och min kropp redan har bestämt sig för att det inte ska fungera, samtidigt som att de försöker säga mig något. Som att jag inte har någonting att säga till om. När får JAG bestämma?
Men å andra sidan, vad är det för jävla problem jag har då? Det är ju fullkommligt banalt!... Inte ens under hypnos kan jag hitta något, inte ens en ledtråd, som visar vart problemet ligger!
Helvetes-jävla-skitjag! men vad är jag då? Är jag ett jag utan det här fucking problemet?!.....
GAAAH! JAG HATAR DET HÄR!
Hjälp! Min hjärna gör revolution!
På sista tiden har jag tillexempel börjat gå omkring och hittat på namn till icke-existerande punkband... Så fort jag ser något roligt så poppar namnen upp i huvudet...
Här är några exempel på hur sjukt det kan bli:
Svettot fryser
Dvärgen cyklar
Fläsket steker... Det tar aldrig slut!!!
HJÄLP!
Ja, sen ska ju Malin vara så himla rolig och lära Alvin (min gudson) en massa djäfulskap!
Hon har ju lärt den lilla rackarungen att flörta med ögonen. Så varenda gång hon frågar "Hur gör tant Elin på krogen?" Så blinkar han. Med BÅDA ögonen.. Så gör INTE tant Elin!
Det roliga är att varenda gång hon frågar "Hur gör Oskar på krogen?" så börjar han dansa! HAHAHA...
Jaa, de små liven, de små liven...
Puss
Busy life of mine...
Torsdag: Valborg, fest hemma hos oskar, full Elin, krogen, full och missnöjd Elin, sova hemma hos Karin som sov någon annanstans = VÄLDIGT nöjd Elin ;)..
Fredag: 1 maj, bakfyllehungrig Elin liggandes på kristine kyrkogård och titta på första maj-tåget, grillning hema hos Elin (min kompis Elin alltså) otroligt trevligt.
Lördag: Jobba, hem och göra sig i ordning för buggfest i Hedemora = VÄLDIGT glad Elin...
Söndag morgon ca kl tre... Elin måste åka in till stan och vara akut fyllechaufför för att inte Oskar vet hur man tar hand om sina vänner, utan går hem till sig och lämnar dem vilse i en främmande stad! HAHAHAHA...
Typ nu: Sitter och bloggar efter att ha damsugit Papis bil och varit in till grannarna på födelsedagsfika.
and yet another day.
Jag är så sanslöst trött, höll på att somna på bussen på väg hem idag. Så nu har jag legat här i soffan hela kvällen och jag har inga planer på att flytta på mig. Jo förrsten, om en halvtimme ska jag gå in och lägga mig i mammas och pappas rum och titta på "Det okända" med Papi.
Dagen har varit mysig med ett kanonseminarium som kronan på verket! Förövrigt har jag mest tyckt synd om (skrattat åt) Oskar idag... Stackarn har inte haft det lätt. Michaela lurade honom så hårt! All respekt till henne!...
Bye
Wondering...
Så nu sitter jag här och lyssnar på "Cecilia and the love" med "Molotov Jive". Jag fick skivan idag... Den är bästaste bästa just nu.
Jag var på den där grejen idag, den där grejen som ska fixa min felkoppling. Den som jag inte ville berätta om. Jag har inte börjat omkopplingen än, men jag ska dit igen nästa vecka...
Det är en grej jag inte fattar. Idag när jag skulle koppla in min Ipod i min bärbara dator för första gången, så kom inte den där rutan upp, Itunes.. Hur fan får jag fram den, jag har för mig att den kom fram automatiskt första gången jag kopplade in den i den stationära. Någon som har svar på den frågan? Den som berättar svaret får en piggelin!
Ha! Om man pressar ner nästippen mot överläppen så känns det som någon annans nästipp!... Bra för mig, jag kan behöva någon annans nästipp ibland.
Dagens låt: Cecilia and the love - Molotov Jive
Puss och kram...
Å så blev det sådär sent igen...
Jobbig dag... Inte för att skolan har varit jobbig, eller det varma, trevliga vädret... men dessa två komponenter ihop visade sig vara riktigt jobbigt! Idag har vi haft "upplevelsedag", vi skulle gestalta olika bilder poser och föremål genom att rita av det, beskrivad det med ord och beskriva det med matematiskt språk. Kul kan tyckas, ja om man heter Elin Jernberg och är en riktig kreativitetsnörd så... men inte ens JAG tyckte det var roligt! Hur kan man göra ett så roligt ämne sååå tråkigt?!
Men det berodde mycket på att det var stekhett inne i salen vi satt i, och luften fick man minsann spara på. Jag försökte vara lite snäll och kyla ner Oskar med lite vatten. Men det var tydligen inte så populärt... Han skvätte tillbaka.
Jag ser fram emot sista april... Det kommer bli helt stört!
Här är dagens låt, jag vill hävda att orginalet med Dire straits är bättre.. Men just nu så är det The killers som gäller. Detta är världens bästa "alla hjärtans dag-låt"!
Dagens låt: Romeo and Juliet - The killers
Partt och dagen efter...
Sedan åkte vi hem till Johan och Niklas, and that's where the madness begun! Vi tittade på en film som jag, Mia och Liza (syster) spelade in när vi var små, jag var väl dryt 12 år Mia var väl 13 och Liza måste nog ha varit 11 år.. Helt sjukt vad vi hittade på galna grejer, repotage, talkshows och naturprogram... Sen åkte vi ner till Etage, Jag har inte haft så kul på länge! Jag såg "sjalen" där (jag vet inte vad han heter på riktigt!). Oskar lyckades övertala mig att gå fram till honom och säga att jag tycker han är snygg! Eller ja, jag var helt på det klara med att göra det om det inte varit för att när vi efter mycket letande och snubblande (alkohol + höga klackar = dåligt) hittade honom, så satt han med en annan tjej. Taskig Timing!...
Så vi sket i det...
Sen var det liksom dags att åka hem!
Idag har jag haft en "lagomdag" på "bo- och energimässa" på Lugnet... Mysigt!
Pappa och jag delar ju ett genuint intresse för ost, så vi gick tillfredställda därifrån!
Nu ska jag äta mat...
