You're in my blood, you're my holy wine...
Jag visste det, visste att Rättvik skulle få mig att må bättre, som så många gånger förr!
Ja, jag har alltså varit hos Karin i Rättvik sedan igår kväll, det är så underbart att vara där, höstfärgerna spelar en välkomnande symfoni av glädje när bussen passerat söderås. Då känner jag mig hemma. Karin och jag har pratat om allt mellan himmel och jord, stickat och lyssnat på Sigur Rós.
Och jag är med i matchen igen...
Kanske måste sätta mig på bänken igen om ett tag, men för tillfället är jag med.
Nu ska jag gå och köpa garn, sedan ska jag sätta mig och sticka...
How I search for those memories...
Så mycket som händer nu, den här hösten har varit den värsta i mitt liv. Så mycket jobbigt som dränker mig, och precis när jag lyckas få huvudet över vattnet så händer något annat...
Allt jag vill göra är att sitta och minnas farfar, han har gett mig många av de vackraste minnena i mitt liv. Förstår ni då hur det känns att inte hitta dem! Jag har minnen som bara är en månad gamla, men det känns som att de lika gärna kunde vara tio år gamla. Eller som att de aldrig någonsin ägt rum. Minnena är dunkla och suddiga och utan känsla alls. När alla andra runt omkring frågar hur jag mår så känner jag ingenting. Jag känner mig precis som mitt gamla glada jag, men jag låtsas vara lite ledsen för att jag vet att jag borde vara det. Självklart är jag ledsen, självklart vill jag att han ska vara kvar! Men hur ska jag kunna sörja när minnena inte finns där. Det närmsta minnet jag har är från sjukhussängen, doften, hans varma hud, de stora armarna som hållt om mig så många gånger... Där stannar jag, när jag vill tänka på honom. Jag stannar inne på sjukhuset när jag sitter där vi hans sida och sjunger för honnom och kysser hans feberheta panna.
Många säger att de inte vill minnas sina nära och kära som sjuka svaga individer utan som de var när de var friska. Men jag kan inte ta åt mig dessa minnen, det enda jag minns med känsla är den där sista natten, den är allt jag har för tillfället. Och det räcker för mig, de är allt jag har. Jag har inte gråtit sedan dagen han dog.
Det är så mycket mer som händer just nu. Förbjudna saker. Saker som jag inte får prata om...
det enda som är värre än när tårarna aldrig vill sluta rinna, är när de inte vill lämna ögonen...
Tur att jag har min sambo som alltid muntrar upp mig, står ut med mina boxningsfasoner, ser på skräckfilm med mig även om det tar ett tag att komma fram till den perfekta, den som är riktigt läskig men ändå inte FÖR läskig.
Tack...
IKEA this is good!
I morgon har jag essäskrivning, jag har en vag känsla av att jag tagit liiite för lätt på den uppgiften. Alla är jättenervösa. Gud vad det skulle vara ironiskt om jag, som alltid målar fan på väggen, skulle gorma hej innan jag kommit över bron (oh, dessa underbara ordspråk och metaforer!) för en gångs skull...
Äh, det där klara jag galant! Det är ju en skrivuppgift, vilket är lite av en specialitet.
Jag tar tillbaka allt jag någonsin har sagt om att jag är bra på muntliga prestationer (verbala alltså). För efter att ha pluggat litteraturvetenskap i ca två veckor så har jag kommit fram till att det spelar ingen roll hur djupgående analyser du kommit fram till, om du inte kan förmedla det utan att svamla som en amfetamin-junkie med afasi.
Jag ska till Ikea imorgon också <3
Word!...
Godnatt!
Like the rainbow...
Med det känns bättre nu, just nu känns det bara lite kostigt, eftersom mina minnen av honom känns overkliga. Det känns nästan som att han inte har funnits. Eller nej, det känns mer som en dröm.
Men så igår när vi åkte ut till hans hus, när jag steg ur bilen, såg upp mot altanen, antog jag bara att han skulle sitta där. Jag var nära att säga "Tjena farfar!" Men det fastnade i halsen... Men då blev jag glad, för det betyder att han har funnits.
Jag är så glad över att jag har vänner som vill finnas där för mig.
Annars då Elin?
Jooodå, jag pluggar på, har läst "Top Girls" idag. Vilket är den konstigaste pjäs jag någonsin läst, den går inte ens att förklara..
Här farfar, den här är till dig, och hade du förstått engelska så hade jag sjungit den för dig när jag satt där och höll din hand för sista gången... Men den är ändå till dig!
You make me happy again!
Som min kära vän (och trogna bloggläsare) Ludde sade häromdagen när jag påpekade att det var snällt av honom att ringa och höra hur jag mådde: "Ja men herregud, jag vill ju inte att du ska må dåligt!"
Nä, och jag vill inte att ni ska gå miste om att veta hur mycket jag älskar er för att ni tänker så!
Puss, alla ni maskor i mitt skyddsnät...
Natten är morgonens moder
Och jag är bara stolt att jag fick vara där, som brudens fader lämnade jag iväg dig till något annat.
Tack!
Jag älskar dig.
We only part to meet again...
Att kyssa en feberhet panna och hoppas att du hör mig, att desperat vilja sjunka in i dig och hjälpa dig härda ut, det är vad livet med all dess nyckfullhet fyller mig med nu.
Du som tagit hand om mig sedan jag varit liten
Du som gråter när du tittar på elitloppet
Du som gråter av glädje när jag fick körkort
Du som gråter av glädje när din katt leker med en hemvävd mattkant
Du som som köper två sorters godis till mig när jag ligger sjuk hemma, då du inte vet vilken sort jag ville ha
Du som tyst kommer smygande och bara ställer dig och ler när du ser mig och dina närmaste
Du som kan fylla mig med sådan ödmjukhet, glädje och kärlek med ditt prestigelösa sätt att bara finnas till.
Dig ser jag nu ligga i en säng som burit alltförmånga sjuka...
Och jag måste stå ut med vetskapen att jag jag måste leva utan dig, resten av mitt liv.
Om det finns en gud där uppe i det blå intet, så borde han se ner på dig och förstå att världen är inte lika gyllene och harmoisk om inte du finns där. Han borde förstå att sådana människor som du inte FÅR dö.
Du borde K-märkas och bevaras tills jag är redo att följa med dig bort...
Snälla du min älskade vän, vakna upp och se på mig och säg att du bara sovit lite!
Jag älskar dig så mycket och jag slits mellan önskan om att bara se dig dra ditt sista andetag och förgylla hela himlen med din närvaro och önskan att alltid, alltid, alltid ha dig nära.
Jag gråter så mycket att jag kan andas. Men det är något med sorgen för dig som är det vackraste jag någonsin upplevt. För det finns inget fult, inget dåligt samvete, ingen orättvisa ingen bitterhet i den. Det är bara rena tårar som faller...
För den vackraste människa jag någonsin känt, och den underbaraste man jag någonsin älskat.
Jag älskar dig, du din gamle skrotnisse... Min älskade farfar!
Släpp nu, om du inte orkar mer... Du får.
Kärlek och filosofi passar inte alls så bra ihop som kärlek och vansinne.
Medea är en kvinna som är gift med Jason, men Jason vill nu gifta sig med Glauke som är kung Kreons dotter, på så vis får han bo kvar i Korinth och ja, han blir bundis med kungen helt enkelt! Men grejen är den att då måste han försätta Medea och deras två barn i landsflykt, eller ja, Kreon gör väl det. Men Medea, hon ville inte veta av det hon, så hon förgiftar Glauke, så hon dör (Kreon dör också i de vevorna, när han ska försöka rädda Glauke)...
På så sätt förlorar Jason sin gemål.
men detta räcker inte för Medea, nej hon vill att Jason ska förintas totalt (att bara döda honom är inte rättvist, han ska få lida i jordelivet). Så hon dödar deras två barn, på det viset ser hon till att han inte får några arvingar.
"Medea" var en av de få grekiska dramer som skrevs med en kvinna i huvudrollen, det var ännu ovanligare att man lät kvinnan få utlopp för den orättvisa som gör henne till sin makes ägodel. Så Euripides (som skrev Medea) var lite av en pionjär på sin tid. Nu ska ju inte jag säga för mycket här, jag har ju nyss börjat fördjupa mig i litteraturens mytomspunna värld...
Nä, nu svamlar jag!
God natt!
Oh, these memories...
Haha, igår när jag lade ut semesterbilderna så hittade jag bilder som jag inte sett på ett tag, och eftersom jag är väldigt dålig på att lägga ut bilder på min blogg så kan väl detta fungera som en sorts försök att kompensera för min lathet!
Så håll tillgodo, mina vänner!
DET DÄR, mina vänner, var kallt med stort K. Bilden är tagen av Göran Erlandsson (som såg till att jag inte behövde stå där så länge genom att vara grymt effektiv!)
Bilden är tagen av Krister Halvars...
Den här sessionen var en av de första jag gjorde, Krister Lindholm har tagit bilden.
Kristers verk, igen!
Ja hörni, nostalgins vingslag blåser mig i ansiktet medan jag skrattar åt gamla minnen från fotosessionerna...
God natt!
Distant memories and present anger!
Vad får jag för det?
En spark i ansiktet!
Ett brev från CSN där det står att: (vänta, måste hämta brevet!)
"Ditt beslut om studiemedel dröjer Vi väntar ytterligare uppgifter om dina studieresultat. De poäng som skolan hittills har meddelat att du klarat är inte tillräckliga."
VADÅ?! Alla mina vänner har ju sökt samma bidrag och lån som jag och pluggat lika länge som jag, och inte stött på något problem!!
Fattar inte det här, imorgon ska jag ringa och fråga dem vad fan de menar!
Fick bilderna från min och Elins RoadTrip idag! Här ska ni få se:
Innan vi åkte
Första beachen, av många! (min bästa vän Elin figurerar på bilden)
Jag, i en bikini som glidit ner, för att det inte finns något som håller den uppe!
Våra fötter älskade sjön i Edsbyn, se bara hur glada de är!
Utsikt från hamnresturangen, det var ju inte så att man blundade direkt...
Hudiksvall, by night...
Middagsdags...
Strand nummer tre (jag orkar inte visa bilderna från den andra)
Ja, det finns förstås mycket annat roligt att titta på från den semestern, men jag orkar inte lägga ut fler bilder...
God natt!
...
Ni vet när man drömmer en massa saker, man drömmer att man reagerar helt sjuk på jättekonstiga saker, jag drömde om det här för ett tag sedan, vaknade och drog en lättnadens suck för att det bara var en dröm. Nu är den sann och jag vet inte om jag kan påverka slutet, om detta ens är verkligt. Håller jag på att tappa greppet?..
Nej, jag måste återkomma om det här, jag tror jag håller på att förlora förståndet!
Får se hur det känns imorrn... Hoppas jag drar en lättnadens suck imorgon.
Om jag någon gång skulle behöva en Gud så är det nu!!!
För sjuk för depp...
Jag vill inte läsa om dysfunktionella familjer, om söner som, efter att ha dränkt råttor i en kökshink, posar med nerdragna byxor framför spegeln med pappas cigarett i munnen och med mammas läppstift på läpparna!...
Jag vill inte det!
Hörrödu Lars; muntra upp dig!
Som sagt, sjuk. Ja, det är jag! Jag som skulle ut på krogen med Malin ikväll, indeed I was!
Men Malin tog det hela med ro, "Okej, men det gör inte så mycket, för jag ska jobba tretton timmar imorgon, med en halvtimmes rast. Så jag var inte så pepp på att gå ut ändå."
Hmpff... Inte tänker hon på mig heller!
Men imorgon måste jag vara frisk!... Måstemåstemåstemåste!
För att citera livscoachen: "Om brandlaret på jobbet går och du är för dålig för att ta dig ner för trapporna, då är du sjuk, då är det okej att vara hemma"
Hon är en vampyr...
Men jaja, det löser sig nog det där, vad som däremot är liiite mer oroande är det faktum att jag fortfarande inte får tag i något schema. jag har mailat kursledaren och hoppas verkligen att jag får svar snart.
Jag har varit och lämnat blod idag också, vilket ju alltid får mig att känna mig lite bättre som människa. Jag vet ju att jag är en riktigt bra människa över lag sådär, men det känns bra att fräscha upp den vetskapen och hämta hem lite ny självbekräftelse då och då. "Fröken Vampyr" för dagen bestod av en lång smal kvinna i pagefrisyr. Jag skulle egentligen ha lämnat blod på eftermiddagen, men det passade sig inte riktigt med skjuts och så, så jag chansade och åkte in på förmiddagen istället, min fexibla initiativförmåga verkade dock inte imponera på Fröken Vampyr. Att dömma på det besvärade tonläget hon hade. Jag tyckte faktiskt att hon var ganska otrevlig. Men, som alla andra människor i min närhet, så tinade hon upp.
Jag behövde bara lossa tungans band och börja babbla om blodskräck, väder, järnbrist och menstruation i kombination med järnbrist (vilket INTE är en vinnande kombination, om ni frågar mig)... Det sista ämnet var ett sådant där jag seriöst hade väntat mig pluspoäng för att jag var så självutlämnande! Men som sagt, hon tinade upp!
Vi kom igång och började prata om syltning och saftning och ja, vi skildes som vänner.
Nu ska jag åka och hämta syster!
Så mycket att göra, så lite lust att göra det...
Åh, vad jag längtar till skolan! Det borde jag inte göra, för jag har inte fixat min kurslitteratur än. God knows I've tried! Jag har skrivit ner vilka böcker jag behöver, varit upp till biblioteket inte en utan TVÅ gånger, men öppet är det då fan i helvete inte...
Nu sitter jag och är ganska trött, Plus att jag är mätt och godissugen (hur går det ihop?).
Jag måste bara vänta tillräckligt länge för att det ska bli legitimt att äta upp resterna av min och Malins "Chips-och-dipp-orgie" som ägde rum under gårdagsaftonen. Ingen svullar så helhjärtat som vi!
Saker jag VERKLIGEN borde göra:
Ringa till min blivande hyresvärd och ta reda på vilken adress vi ska flytta in på (orsak; läs raden under)
Ringa till DalaKraft och be dem läsa av elmätaren tills vi flyttar in.
Ta reda på varför jag har fått ett konstigt brev från min bank
Fixa kurslitteratur
Mordhota kursansvarige för litteraturvetenskapskursen, så att jag får tag på ett schema.
Fixa marmeladburkar (orsak; läs raden under)
Koka blåbärsmarmelad
Damsuga
Saker jag VERKLIGEN INTE på några villkors vis borde göra:
Äta chips och dipp och titta på film.
A bientôt!
Howdie!
Jag känner på mig att om drygt 10 år så kommer jag tröttna på allt, ALLT!
Jag kommer att tröttna och jag kommer att flytta.
Ut på landet, ut i skogen, till någon fäbod någonstans.
Där ska jag bo med några kor, några getter och lite höns. Självförsörjande och min egenlyckas smed.
Japp, vare sig jag ska göra det själv eller inte, så kommer det nog att göras.
Odla mina egna grönsaker... DET, mina vänner, stavas hållbar utveckling!
Du var full och jag var full (i aprilsooooleeeen)
Trevligt hade jag
och mycket drack jag...
Ja, jo... Nu sitter jag här och vet inte vad det var som jag så förtvivlat gärna skulle skriva om, har väl glömt bort det i vanlig ordning.
Tycker bara att det var så förtvivlat skönt att låta fingrarna dansa lite över tangentbordet, för tillfället...
Godnatt allihopa everybody!
Excelsior
Vädret, oh det underbara vädret. Jag älskar den gråa himlen som gör det gröna grönare, det lummiga lummigare, det som gör en Elin glad.
Vad finns det mer som gör en Elin glad?
Det finns en lägenhet som väntar på att flyttas in i, det finns en litteraturvetenskapskurs som väntar på att bli studerad.
Det finns en höst som snart är här, en älskad och efterlängtad höst.
Men när ska jag sluta göra sountracks till mitt eget liv? När ska jag sluta drömma scenario och börja leva det?
Hoppas hösten kan svara på det, fast jag misstänker att svaret finns där det alltid har varit, hos mig själv...
Nu har jag fyllt i pappren från CSN, snart är jag en ägodel, en investering.
Men, låt oss inte koncentera oss på sådana saker. Låt oss istället se fram emot att åka och dansa ikväll!
God afton!
Living with pride
Jag, mamma, pappa och Cattis var på pridefestivalen. Jag började nästan gråta när jag såg paraden, när jag såg stolta människor bära tröjor där det står "walking with pride" och tro mig veta att dessa människor, är de som verkligen vet vad stolthet innebär. Jag blir så lycklig när jag ser att det finns en fest för kärlek, där det finns människor som vill visa att de har funnit det som gör en människa lyckligast på jorden!
Jag har sett en söt människa inne på Max, Cattis fick mig att skriva ner det på en servett, resultatet av min amorösa blixt från klarblå himmel var: Jag tycker du är söt =)
Vi kom fram till att jag skulle gå fram och lägga servetten på hans bord innan vi gick, för att på så vis slippa sitta i samma rum som honom in case of misunderstanding or complete humiliation...
För att kunna genomföra våran mästerplan (hej, vi går på mellanstadiet) var vi alltså tvungna att gå INNAN honom och hans kompis, vi ville inte lämna något åt slumpen utan började trycka i oss våra plusmenyer i en rasande takt. Tills Cattis (som vid det här laget har två sorters dipp-såser i hela ansiktet) konstaterar att han gått till kassan för att köpa kaffe (equals, mer tid till oss)...
Vi kunde alltså lugna ner oss och äta luuugnt!
Sen gick han...
Och där satt jag med en servett med en kärleksförklaring på, som kunde varit skriven av en 10-åring...
Jag snöt mig i den, och åt upp mina strips...
God natt
Nude veritas - Den nakna sanningen
Det är jag och de Pakistanska björnarna, tandlösa och bundna på ett slagfält ständigt attackerade av kamphundar.
Det är inte alltid de med vassast tänder som har rätt...
Det är FAN inte det...
Jag blir förbannad när den som argumenterar hårdast vinner en kamp hon hon inte förtjänar.
Medan jag sitter som en bortkollrad ankunge och bara VET att jag har rätt.
Hitler kunde prata för sig han
Say no more...
The things you nerver learn (until you stand and watch your bridges burn)
Godnatt ni drömmare, euforister och positivister, snarkare, slagskämpar, dansare, hjältar, fallskärmshoppare, inovatörer, pilgrimer, frontfigurer, ni som håller blicken högt, ni som pratar för mycket och för högt, ni som hoppade när alla andra landade, ni som är - natten är eran.
... Och jag ska leda er genom den
