Make it last all night!
Long time no see, jag vet!
(Varning för ymnigt förekommande utropstecken!)
I lördags gjorde jag det, och det var något av det coolaste jag gjort i hela mitt liv.
Jag var hos Elenore och Stefan i deras studio och modellade. Endast iförd vattenfärg, glitterstenar och guldfärg! I sparsamma mängder, bör tilläggas! Det var så himla roligt! Elenore och Stefan är världens coolaste människor att göra sådana här sessioner med, alltså, det är ju inget man gör varje dag. Sminkningen tog ca 5 timmar!
Det var det mitt förra inlägg handlade om, förmodligen lägger jag ut någon bild till beskådan här på bloggen sedan. Men det beror på. Det är ju faktiskt så, att även om jag står för bilderna och förmodligen kommer vara sjukt stolt över dem. Så finns det ju ibland nackdelar med att ha en öppen blogg. Fast ju mer jag tänker på det desto mer vill jag visa upp dem...
Jag har tänkt på det där, det där med vad man använder bloggen till, vad/vilka man nämner och vad man skriver om. Jag vet inte riktigt vad jag har för inriktning på min blogg. Fast när det kommer till att rikta mina inlägg till någon så är jag väldigt restriktiv. Självklart har jag skrivit flummiga inlägg där jag vet vem jag skriver om/till, men då ser jag till att det är näst intill omöjligt för denne att förstå att det är tillägnat honom/henne. För jag vill inte såra någon eller göra någon förvirrad, inte via min blogg i alla fall!
Sedan är det ju faktiskt så att jag inte skriver ALLT som händer i mitt liv heller. Min blogg är inte min dagbok. Jag vet att de flesta som läser min blogg är bekanta till mig på något sätt, och som ni vet så vill man inte alltid att ens bekanta ska veta allt om en...
Nä, om man skulle ta och bjuda på lite audiell njutning, påminner mig om sommarens eskapader längs vägarna... (och JA Liza, det var du som spelade den idag, så det är tack vare dig den är här nu!)
Imorgon blir det serious tentaskrifning! Nattinatti...
(Varning för ymnigt förekommande utropstecken!)
I lördags gjorde jag det, och det var något av det coolaste jag gjort i hela mitt liv.
Jag var hos Elenore och Stefan i deras studio och modellade. Endast iförd vattenfärg, glitterstenar och guldfärg! I sparsamma mängder, bör tilläggas! Det var så himla roligt! Elenore och Stefan är världens coolaste människor att göra sådana här sessioner med, alltså, det är ju inget man gör varje dag. Sminkningen tog ca 5 timmar!
Det var det mitt förra inlägg handlade om, förmodligen lägger jag ut någon bild till beskådan här på bloggen sedan. Men det beror på. Det är ju faktiskt så, att även om jag står för bilderna och förmodligen kommer vara sjukt stolt över dem. Så finns det ju ibland nackdelar med att ha en öppen blogg. Fast ju mer jag tänker på det desto mer vill jag visa upp dem...
Jag har tänkt på det där, det där med vad man använder bloggen till, vad/vilka man nämner och vad man skriver om. Jag vet inte riktigt vad jag har för inriktning på min blogg. Fast när det kommer till att rikta mina inlägg till någon så är jag väldigt restriktiv. Självklart har jag skrivit flummiga inlägg där jag vet vem jag skriver om/till, men då ser jag till att det är näst intill omöjligt för denne att förstå att det är tillägnat honom/henne. För jag vill inte såra någon eller göra någon förvirrad, inte via min blogg i alla fall!
Sedan är det ju faktiskt så att jag inte skriver ALLT som händer i mitt liv heller. Min blogg är inte min dagbok. Jag vet att de flesta som läser min blogg är bekanta till mig på något sätt, och som ni vet så vill man inte alltid att ens bekanta ska veta allt om en...
Nä, om man skulle ta och bjuda på lite audiell njutning, påminner mig om sommarens eskapader längs vägarna... (och JA Liza, det var du som spelade den idag, så det är tack vare dig den är här nu!)
Imorgon blir det serious tentaskrifning! Nattinatti...
True colors
Tihi, här sitter jag och planerar ett litet projekt. En lite grej. Tänker inte berätta vad det är än. Men förhoppningsvis får ni se lite av det i bloggen snart. Om jag vågar visa upp det.
a matter of falling or flying...
Stoppåbelägg! Nuärenog!...
Jag orkar inte mer plugg nu, och VARFÖR prickar jag ALLTID in att jobba de helger då jag verkligen skulle behöva sitta hemma och plugga? Jag har inte behövt plugga särskillt många helger, och har heller inte gjort det, men du kan ge dig FAN på att de gånger jag står med på schemat så har vi tenta eller annan examination någon dag senare! På måndag har vi muntlig presentation av våran barnboksanalys, jag skulle ha berättat mer om den, om det var så att jag börjat jobba på den. Det har jag inte, och så var det med det.
Det är rent djäfvulskap!
Idag har jag inte varit utanför dörren på hela dagen, jag har inte ens tagit av mig nattskjortan (sjukt ålderdomligt namn på pjamas, men det ÄR faktiskt en av farfars gamna skjortor, så då måste den kvalificera till nattskjorta).
Jag har tygsmak i arslet efter att ha suttit nersjunken i soffan HELA dagen och tittat på föreläsning, läst, läst och läst...
That's it! Det är vad jag har gjort, ja jag har ändrat facebookstatus någon gång i samband med att jag varit in på högskolans hemsida. Sen kilade jag ut i köket och rörde ihop en tomatsås som fick koka i 2 timmar medan jag fortsatte läsa.
Nu har jag fått en tid på kvinnokliniken. För 80 kronor i timmen skall en kurator lösa upp det trassel jag kallar mitt känsloliv. Jag vet inte hur det kommer att gå, för jag vet inte vart jag ska börja. Någonstans är jag väl rädd att hon ska säga "Men lilla gumman, du är 21 år! Du är så UNG! Snart kommer du hitta någon som känns rätt hela vägen!", det är jag mest rädd för...
Men det kommer hon säkert inte säga, för hon är proffessionell. Thank God for proffessional people!
I'm gonna let her stitch me up...
God natt!
Jag orkar inte mer plugg nu, och VARFÖR prickar jag ALLTID in att jobba de helger då jag verkligen skulle behöva sitta hemma och plugga? Jag har inte behövt plugga särskillt många helger, och har heller inte gjort det, men du kan ge dig FAN på att de gånger jag står med på schemat så har vi tenta eller annan examination någon dag senare! På måndag har vi muntlig presentation av våran barnboksanalys, jag skulle ha berättat mer om den, om det var så att jag börjat jobba på den. Det har jag inte, och så var det med det.
Det är rent djäfvulskap!
Idag har jag inte varit utanför dörren på hela dagen, jag har inte ens tagit av mig nattskjortan (sjukt ålderdomligt namn på pjamas, men det ÄR faktiskt en av farfars gamna skjortor, så då måste den kvalificera till nattskjorta).
Jag har tygsmak i arslet efter att ha suttit nersjunken i soffan HELA dagen och tittat på föreläsning, läst, läst och läst...
That's it! Det är vad jag har gjort, ja jag har ändrat facebookstatus någon gång i samband med att jag varit in på högskolans hemsida. Sen kilade jag ut i köket och rörde ihop en tomatsås som fick koka i 2 timmar medan jag fortsatte läsa.
Nu har jag fått en tid på kvinnokliniken. För 80 kronor i timmen skall en kurator lösa upp det trassel jag kallar mitt känsloliv. Jag vet inte hur det kommer att gå, för jag vet inte vart jag ska börja. Någonstans är jag väl rädd att hon ska säga "Men lilla gumman, du är 21 år! Du är så UNG! Snart kommer du hitta någon som känns rätt hela vägen!", det är jag mest rädd för...
Men det kommer hon säkert inte säga, för hon är proffessionell. Thank God for proffessional people!
I'm gonna let her stitch me up...
God natt!
YES!
Jag har gjort det! Jag har ringt till kvinnokliniken! Det kändes svårt, men det gör det väl alltid när man ska förklara sitt innersta problem för någon man inte känner, och dessutom göra det kortfattat.
För er som inte förstår vad mitt innersta problem är, så är det detta jag syftar på!
Snälla, håll tummarna för att jag inte böehöver vänta så länge!
För er som inte förstår vad mitt innersta problem är, så är det detta jag syftar på!
Snälla, håll tummarna för att jag inte böehöver vänta så länge!
Do it yourself!
Hello allihopa, everybody! Här sitter jag och preppar inför buggen ikväll, jag vrålstartade genom att äta frukost bestående av mitt hälsokick-bröd (jag skriver receptet längst ner sedan), fil och lite flingor och extra linfrön, pumpakärnor och vetegroddar (Oskar startade dagen med en kebabtallrik, vi var på krogen igår!). Jag ÄLSKAR näringslära och något av det roligaste jag vet är att konstruera måltider och recept för att inkludera så mycket nyttigheter det bara går. Nu lät ju det där lite pretto, jag är VERKLIGEN inte den "hälsochampion" som jag låter som. Men det är riktigt kul att utmana sig själv att optimera måltiden med nödvändigheter.
Jag är ingen sådan som tror på dieter, utan jag tror på att använda sig av rena råvaror, och att hålla sig ifrån konserveringsmedel, smakförstärkare och sådant.
Jag äter inte så mycket kött heller, så jag försöker pressa in så mycket protein jag kan i mina måltider. i form av pumpakärnor, bönor, linser och en del sojaprodukter (av etiska själ försöker jag undvika onödiga sojaprodukter dock). Kolhydrater äter jag ganska mycket av, fast jag byter ofta ut pasta och sådant mot quinoa, som även det är proteinrikt!
Usch, nu känner jag mig som Anna Skipper. Believe me folks! Detta är a stroke of madness, just idag kände jag att jag ville dela med mig lite av vad som gör mig glad just nu, och det är faktiskt detta!
Nåväl, här kommer receptet på mitt bröd, jag använder sällan måttenheter, och gör jag det så slutar det med att jag har i lite extra av något och mindre av något annat. Så känn efter själva!
Elins prettobröd
(räcker till två formbröd)
ca 4 dl grovt rågmjöl
ca 1,5 dl vetemjöl
ca 0,5 dl linfrön (gärna hela, men krossade fungerar lika bra)
ca 1 d vetegroddar
ca 125 gram valnötter
ca 80 gram tranbär (torkade)
ca 0,5 dl pumpakärnor
ca 0,5 dl solrosfrön
ca 8 dl filmjölk (jag använde en liter, degen ska vara ganska kladdig eftersom den inte ska knådas!)
ca 2,5 tsk bikarbonat
Blanda alla torra ingredienser och häll sedan över filen, rör om ordentligt. Häll smeten i två brödformar som du smörat och klätt med ströbröd. Toppa med pumpakärnor och solroskärnor.
Now, here's the tricky part som jag inte lyckades med helt. Jag hade mina i ugnen på 175 grader, efter 1,5 timma var de fortfarande degiga. Så jag föreslår 200 grader i 1,5 timme i en vanlig ugn, täck brödet med aluminiumfolie när det fått en fin färg. Har du varmluftsugn? Well, lycky you. Då går det nog fortare.
Låt bröden stå ich vila ca en halvtimme innan ni skär i dem. För OM de ändå är kladdiga i mitten så blir det lättare att skära i dem om de får vila.
Hoppas ni lyckas. Jag är för stolt för att följa recepten slaviskt, det är därför jag inte lyckas jämt. Men det är MYCKET roligare att kladda själv! Man kan naturligtvis ha i russin, hasselnötter, torkade aprikoser och annat gott.
Jag är ingen sådan som tror på dieter, utan jag tror på att använda sig av rena råvaror, och att hålla sig ifrån konserveringsmedel, smakförstärkare och sådant.
Jag äter inte så mycket kött heller, så jag försöker pressa in så mycket protein jag kan i mina måltider. i form av pumpakärnor, bönor, linser och en del sojaprodukter (av etiska själ försöker jag undvika onödiga sojaprodukter dock). Kolhydrater äter jag ganska mycket av, fast jag byter ofta ut pasta och sådant mot quinoa, som även det är proteinrikt!
Usch, nu känner jag mig som Anna Skipper. Believe me folks! Detta är a stroke of madness, just idag kände jag att jag ville dela med mig lite av vad som gör mig glad just nu, och det är faktiskt detta!
Nåväl, här kommer receptet på mitt bröd, jag använder sällan måttenheter, och gör jag det så slutar det med att jag har i lite extra av något och mindre av något annat. Så känn efter själva!
Elins prettobröd
(räcker till två formbröd)
ca 4 dl grovt rågmjöl
ca 1,5 dl vetemjöl
ca 0,5 dl linfrön (gärna hela, men krossade fungerar lika bra)
ca 1 d vetegroddar
ca 125 gram valnötter
ca 80 gram tranbär (torkade)
ca 0,5 dl pumpakärnor
ca 0,5 dl solrosfrön
ca 8 dl filmjölk (jag använde en liter, degen ska vara ganska kladdig eftersom den inte ska knådas!)
ca 2,5 tsk bikarbonat
Blanda alla torra ingredienser och häll sedan över filen, rör om ordentligt. Häll smeten i två brödformar som du smörat och klätt med ströbröd. Toppa med pumpakärnor och solroskärnor.
Now, here's the tricky part som jag inte lyckades med helt. Jag hade mina i ugnen på 175 grader, efter 1,5 timma var de fortfarande degiga. Så jag föreslår 200 grader i 1,5 timme i en vanlig ugn, täck brödet med aluminiumfolie när det fått en fin färg. Har du varmluftsugn? Well, lycky you. Då går det nog fortare.
Låt bröden stå ich vila ca en halvtimme innan ni skär i dem. För OM de ändå är kladdiga i mitten så blir det lättare att skära i dem om de får vila.
Hoppas ni lyckas. Jag är för stolt för att följa recepten slaviskt, det är därför jag inte lyckas jämt. Men det är MYCKET roligare att kladda själv! Man kan naturligtvis ha i russin, hasselnötter, torkade aprikoser och annat gott.
fredagsdekadens
Idag har jag nog kvalificerat mig till finalen för "Sveriges mest tragiska medelsvensson-I-landsinvånare"...
- Ja du, det här är alltså finalen i tävlingen "Sveriges mest tragiska medelsvensson-I-landsinvånare". Hur ser startfältet ut ikväll?
- Jadu, vi har faktiskt bara en tävlande! Elin Jernberg gick ut starkt genom att lägga sig i soffan och äta pizza och titta på Idol. Själv!
Men jag har faktiskt haft det jättemysigt. Lite halsbränna har jag, men det kan jag ta. Inga problem!
Jag har läst Bröderna Lejonhjärta idag också och jag står fast vid att det är en av de bästa böckerna som någonsin har skrivits. Inte för att jag någonsin hävdat det förut i bloggen och i och med det måste hävda att jag står fast vid det. Men.. Ändå.
Imorgon kanske jag ska jobba. Det får jag reda på senast 08.15. Alltså så måste jag gå upp typ 7 för att göra mig färdig för att jag kanske ska jobba! Men det kan vara värt det ändå. Jag har blivit alldeles för lat. Nej! Säg inte emot! Att ha svårt att ta sig upp kl nio på morgnarna är för i frid'n inte försvarbart...
Så, varför är jag fortfarande vaken?
Bra fråga...
- Ja du, det här är alltså finalen i tävlingen "Sveriges mest tragiska medelsvensson-I-landsinvånare". Hur ser startfältet ut ikväll?
- Jadu, vi har faktiskt bara en tävlande! Elin Jernberg gick ut starkt genom att lägga sig i soffan och äta pizza och titta på Idol. Själv!
Men jag har faktiskt haft det jättemysigt. Lite halsbränna har jag, men det kan jag ta. Inga problem!
Jag har läst Bröderna Lejonhjärta idag också och jag står fast vid att det är en av de bästa böckerna som någonsin har skrivits. Inte för att jag någonsin hävdat det förut i bloggen och i och med det måste hävda att jag står fast vid det. Men.. Ändå.
Imorgon kanske jag ska jobba. Det får jag reda på senast 08.15. Alltså så måste jag gå upp typ 7 för att göra mig färdig för att jag kanske ska jobba! Men det kan vara värt det ändå. Jag har blivit alldeles för lat. Nej! Säg inte emot! Att ha svårt att ta sig upp kl nio på morgnarna är för i frid'n inte försvarbart...
Så, varför är jag fortfarande vaken?
Bra fråga...
Nollställd
Åh, jag har legat och läst i FYRA timmar nu, och har en sådan där overklighetskännsla som man får när man har levt sig in i någon annans värld ett tag. Själv har jag levt mig in i Jessicas värld.
Jessica är 15 år och kär i Arvid, samma natt som hon förlorar sin oskuld så blir hon gravid.
Hela boken handlar om fördomarna, omgivningens reaktioner och Jessicas tankar kring sin framtid.
Fatta att man blir lite rubbad i huvudet när man följt en 15-årings känsloregister i så många månader, men det mesta av vad det innebär. Tagit del av så starkt förmedlade känslor, blivit arg, ledsen och glad. Allt detta på FYRA timmar.
Pust, det var ljust när jag började läsa. Nu är det mörkt, och även fast jag vet att det här läsandet är precis vad jag borde göra (ja, det är ju faktiskt det mina studier går ut på) så känns det som att jag slösat bort en hel dag.
Jag har en sådan himla lust att baka! Men för att baka så måste jag göra rent ugnen, och det har jag inte alls en himla lust till. Så, jag tror att jag ska gå ut på en promenad ett tag, fundera över vad jag ska äta till middag.
Länkar en recension av boken här!
Well, vi hörs! Jag märker ju att det finns några som är här om dagarna. Vilket är snorkul!
Jessica är 15 år och kär i Arvid, samma natt som hon förlorar sin oskuld så blir hon gravid.
Hela boken handlar om fördomarna, omgivningens reaktioner och Jessicas tankar kring sin framtid.
Fatta att man blir lite rubbad i huvudet när man följt en 15-årings känsloregister i så många månader, men det mesta av vad det innebär. Tagit del av så starkt förmedlade känslor, blivit arg, ledsen och glad. Allt detta på FYRA timmar.
Pust, det var ljust när jag började läsa. Nu är det mörkt, och även fast jag vet att det här läsandet är precis vad jag borde göra (ja, det är ju faktiskt det mina studier går ut på) så känns det som att jag slösat bort en hel dag.
Jag har en sådan himla lust att baka! Men för att baka så måste jag göra rent ugnen, och det har jag inte alls en himla lust till. Så, jag tror att jag ska gå ut på en promenad ett tag, fundera över vad jag ska äta till middag.
Länkar en recension av boken här!
Well, vi hörs! Jag märker ju att det finns några som är här om dagarna. Vilket är snorkul!
Och jag log och bad om ursäkt för att jag fanns...
Det är med en obekväm skavande känsla som jag läser boken Tusen gånger starkare av Christina Herrström. För det är min högstadietid hon skriver om. Jag känner igen varenda rast, som jag spenderat inne i biblioteket, av rädsla för att gå ut i kapprummet och få en snöboll på mig, rädd för att över huvud taget märkas, men mest av allt rädd för att bli ignorerad. Det var inte snöbollarna, de generande kommentarerna eller de likgiltiga blickarna som gjorde mig arg och besviken. Det var frustrationen over att inte kunna besvara dem på samma sätt.
Visst ville jag svara tillbaka, visst ville jag kasta tillbaka, visst ville jag visa att de var som luft för mig. Men det var de inte! Nej, jag var ingen sådan som "sket i vad andra tyckte om mig", jag med mina betyg hade kunnat skita i alla andra och fokusera på att vara den jag ville vara. Men sanningen var ju den att jag så innerligt gärna ville bli omtyckt, accepterad och inkluderad.
Ingen passade till mig eller de andra tjejerna på gymnastiken. Inte jag heller. Jag passade till killarna som jag visste skulle göra mål, för att på något patetiskt vis känna mig delaktig. Men jag var naturligtvis aldrig delaktig.
Jag känner igen varenda genomgång då läraren ställer frågor och jag eller någon annan tjej räcker upp handen, men blir överkörda av en kille som ropar svaret rätt ut, var det fel så blir han tillsagd att vara tyst. Svarar han lite smått oväntat rätt, så säger läraren "Bra! Men tänk på att räcka upp handen". Sedan ger hon, högst symboliskt, nästa fråga till den tysta tjejen, bara för att visa att hon inte glömt henne.
De gånger då en tjej glömmer av sig, eller helt enkelt tröttnar, och svarar rätt ut så får hon en iskall blick av läraren och en skarp tillrättavisning. För så ska inte hon bete sig.
Jag minns varenda gång då lärarna ber oss att vara ärliga och ta plats "För här har alla rätt att synas, höras och säga vad de tycker utan att känna sig hotad av någon annan" och jag vet, att de inte vet eller kan styra vad som händer ute på rasten sedan, eller på väg till maten. På sommaren var det vattenballonger, på hösten var det kottar.
På vintern var det snöbollar...
Men det var ju ett skämt. Dessa killar var ju mjuka och omtänksamma innerst inne, de var bara omogna, osäkra och rädda att bli förlöjligade inför sina vänner.
Visst var det ju så att vi tjejer fick skylla oss själva, platsen fanns ju där: Det var ju bara att kämpa för den. Visa framfötterna och hävda våran rätt, för våra åsikter och vårat välmående var PRECIS lika viktigt som killarnas. Man kan inte vänta sig några tjänster, utrymmet måste vi ta själva.
För visst var det så, att när lärarna väl bjöd oss utrymme, så verkade vi ju inte intresserade.
När idrottsläraren väl frågade en tjej vad hon ville göra så ryckte hon ju bara på axlarna och sade: "Killerboll"
Sedan gick hon och satte sig på bänken, tydligen gjorde det ont att få bollarna på sig, men killar är ju så, de blir tävlingsinriktade och då kastar man hårt. För det det är svårare att träffa när man kastar löst!
Det här är att möta sig själv. Det här är att se den lilla blonda tjejen med naturfärgade linnebyxor som passar bollen till dem som ser till att hon aldrig kommer få den tillbaka...
Nej det är inte killarnas fel, det är inte tjejernas heller, och inte bara lärarnas.
Det är samhällets. För HUR kan man uppmana folk att ta plats och utrymme, när det ända sedan de var små varit så självklart att de inte vill ha den. Visst kan tjejer ha makt, men den är inte lika självklart att de ska ha den. Kom igen nu då, visa varför DU förtjänar den!
Bytesdjur är aldrig solidariska
Rovdjur jagar i flock...
Läsdenläsdenläsden
Visst ville jag svara tillbaka, visst ville jag kasta tillbaka, visst ville jag visa att de var som luft för mig. Men det var de inte! Nej, jag var ingen sådan som "sket i vad andra tyckte om mig", jag med mina betyg hade kunnat skita i alla andra och fokusera på att vara den jag ville vara. Men sanningen var ju den att jag så innerligt gärna ville bli omtyckt, accepterad och inkluderad.
Ingen passade till mig eller de andra tjejerna på gymnastiken. Inte jag heller. Jag passade till killarna som jag visste skulle göra mål, för att på något patetiskt vis känna mig delaktig. Men jag var naturligtvis aldrig delaktig.
Jag känner igen varenda genomgång då läraren ställer frågor och jag eller någon annan tjej räcker upp handen, men blir överkörda av en kille som ropar svaret rätt ut, var det fel så blir han tillsagd att vara tyst. Svarar han lite smått oväntat rätt, så säger läraren "Bra! Men tänk på att räcka upp handen". Sedan ger hon, högst symboliskt, nästa fråga till den tysta tjejen, bara för att visa att hon inte glömt henne.
De gånger då en tjej glömmer av sig, eller helt enkelt tröttnar, och svarar rätt ut så får hon en iskall blick av läraren och en skarp tillrättavisning. För så ska inte hon bete sig.
Jag minns varenda gång då lärarna ber oss att vara ärliga och ta plats "För här har alla rätt att synas, höras och säga vad de tycker utan att känna sig hotad av någon annan" och jag vet, att de inte vet eller kan styra vad som händer ute på rasten sedan, eller på väg till maten. På sommaren var det vattenballonger, på hösten var det kottar.
På vintern var det snöbollar...
Men det var ju ett skämt. Dessa killar var ju mjuka och omtänksamma innerst inne, de var bara omogna, osäkra och rädda att bli förlöjligade inför sina vänner.
Visst var det ju så att vi tjejer fick skylla oss själva, platsen fanns ju där: Det var ju bara att kämpa för den. Visa framfötterna och hävda våran rätt, för våra åsikter och vårat välmående var PRECIS lika viktigt som killarnas. Man kan inte vänta sig några tjänster, utrymmet måste vi ta själva.
För visst var det så, att när lärarna väl bjöd oss utrymme, så verkade vi ju inte intresserade.
När idrottsläraren väl frågade en tjej vad hon ville göra så ryckte hon ju bara på axlarna och sade: "Killerboll"
Sedan gick hon och satte sig på bänken, tydligen gjorde det ont att få bollarna på sig, men killar är ju så, de blir tävlingsinriktade och då kastar man hårt. För det det är svårare att träffa när man kastar löst!
Det här är att möta sig själv. Det här är att se den lilla blonda tjejen med naturfärgade linnebyxor som passar bollen till dem som ser till att hon aldrig kommer få den tillbaka...
Nej det är inte killarnas fel, det är inte tjejernas heller, och inte bara lärarnas.
Det är samhällets. För HUR kan man uppmana folk att ta plats och utrymme, när det ända sedan de var små varit så självklart att de inte vill ha den. Visst kan tjejer ha makt, men den är inte lika självklart att de ska ha den. Kom igen nu då, visa varför DU förtjänar den!
Bytesdjur är aldrig solidariska
Rovdjur jagar i flock...
Läsdenläsdenläsden
when it's on fire
Åh, vilken fruktansvärt lagom, folkskygg, slö, praktisk och faktiskt ganska effektiv dag! Kanske inte är så tidseffektivt att gå upp halv elva på förmiddagen... Men det faller nog in under kategorin slö. Hursomhelst så har jag läst ganska mycket idag. Jag håller på att läsa en skitläskig bok! Den är inte läskig på ett sådant där spök/mördar-vis. Nej, den är läskig för att jag inte vet vad jag ska tycka om karaktärerna eller om storyn. Boken heter "Svenne" och är skriven av Per Nilsson.
- I Sverige ska svenskarna bestämma.
Så kunde han säga.
- I Sverige ska inte EU-byråkraterna i Bryssel bestämma. I Sverige ska inte de multinationella storföretagen bestämma. I Sverige ska inte USA:s president bestämma. I Sverige ska svenskarna bestämma. I Irak ska irakierna bestämma. I Libanon ska libaneserna bestämma. Eller hur?
Så kunde han säga, han som kallade sig Dackeman.
Svenne är en vanlig sjuttonåring från en liten by i södra Sverige. Bara på grund av sitt namn dras han in i ett politiskt spel som varken han eller någon annan riktigt förstår. Ett nytt nationellt parti med en karismatisk partiledare växer sig starkt, och efter ett halvår är Sverige förändrat.
Men allt får sin ände under några dagar av kaos och upplopp. Efter det måste Svenne fly för livet. Han misstänks vara ansvarig för hämndaktioner, mord, misshandel och straffläger. Nu gömmer han sig undan polisen och alla som vill hämnas. Det här är hans berättelse.
http://www.bok.nu/Per_Nilsson/Svenne
Well, storyn låter ganska enkel, men redan efter några sidor så förstår jag att situationen, karaktärenrna och händelseförloppet är mycket mer komplext än så. Ingen gillar att ifrågsätta det man tror att man har fastslagit, speciellt inte när den som ifrågsätter är du själv (låter nästan som dagens visdomsord).
Jag har märkt att jag inte riktigt tycker om att vara ensam längre. Vilket är tråkigt, för jag har alltid älskat att vara ensam! Nu när jag är ensam så öppnas lådorna med de tankar som jag kämpar för att sortera, ut flyger de och sedan sitter jag och undrar hur jag ska bekämpa mitt lilla problem. Jag kommer inte på något. Det slutar med att jag blir ledsen och börjar längta...
Längta efter det som jag lämnade, men det är bäst att inte säga något. För då blir allt rörigt och känsligt, och då känns det jobbigt.
Men du vet nog inte hur mycket, egentligen...
Nä, osocial känner jag mig... Fast jag inte varit det! Igår var jag hemma hos Elin och Tobias och åt god mat och tittade på TV, allmänt mysläge liksom!
Elin och Tobias har fått det så fint i sitt hus nu. Jag önskar att jag var sådär driftig. Elin har tapetserat väggarna i ubyggnaden själv och fixat till alla fönster, SJÄLV! Jag vill också vara sådär händig.
Själv rensade jag ett avlopp idag på jobbet och kände mig hur stolt som helst, bara för att jag fick stå där och svänga med skiftnyckeln och säga: "Joodåsörru, nämen jag har fixat det där, inga problem. Lite skit i rören bara. Tog ba skiftnyckeln och vred till och spola bort skiten...jooodåsåatteee!"
Men det kanske är bra? Att var stolt över de små saker man lyckas åstadkomma...
SATAN vad bitter jag är över att jag inte fick bugga i torsdags, och ÄNNU värre, att jag inte får bugga idag!
Jag är så danssugen att jag snart utgör en allmännfara!
Men imorgon får jag bugga, äntligen!
Oh! Diktutställningen i onsdags gick smashi'n! Helt underbart var det!
Gah, det skaver i mitt öga...
Godnatt!
I make me sick
PO-dag? Just ja, den är imorgon den. IMORGON? JaHA, då gick mina planering i stöpet... Jag som faktiskt hade gjort en planering, som jag faktiskt trodde att jag skulle klara!
Jag hade glömt bort att det är PO-dag imorgon (en såndär dag då alla som har praktik på nogon skola inom falu kommun ska träffas och prata om viktiga saker, i mitt fall specialpedagogik) och att den är LÅÅÅÅNG!
Vad kan jag säga? wopps!
Vad önskar du dig i julklapp Elin?
En hjärna som inte sitter i RÖVEN... Tack.
Jag hade glömt bort att det är PO-dag imorgon (en såndär dag då alla som har praktik på nogon skola inom falu kommun ska träffas och prata om viktiga saker, i mitt fall specialpedagogik) och att den är LÅÅÅÅNG!
Vad kan jag säga? wopps!
Vad önskar du dig i julklapp Elin?
En hjärna som inte sitter i RÖVEN... Tack.
I mitt huvud får alla fåglar flyga fritt!
Dags att sammanfatta dagen. Malin ringde och väckte mig klockan 09.00, efter en natt med sjuka drömmar*, inte otäcka eller så, bara jättestressade. Jag ville egntligen inte gå upp men insåg att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag inte gjorde det. Så jag masade mig upp och gick till biblioteket, fick tag på ALLA böcker jag ville ha! Bland annat, Den vilda bebiresan, kattresan, Eva & Adam, Vem ska trösta Knyttet osv. Så idag har jag läst Robinson Kruse hela dagen.
För er som inte har läst den så kan jag ge er en kortfattad genomgång (nu har jag ju inte läst hela men anyway)
Robinson är en bortskämd pojke som hellre leker än går i skolan, så han lär sig ingenting. En dag så vill han upptäcka världen, så han rymmer från sina föräldrar och sticker ut på havs, blir skeppsbruten, fixar ett drägligt liv i bästa Macgyver-anda (kan plötsligt allting inklusive att skriva hjälpmeddelanden på latin), skäms för att han har sårat sina föräldrar samt för att han inte lagt manken till i skolan, hittar en kanibalvilde som han döper till fredag, tar sig an honom och lär honom att hans religion är fel och att kristendomen är "the way to go". Kort sagt som vilken rik snorunge som helst som plötsligt får ett slag av karmanäven och ska ut i världen och göra nytta!... Ja, jag har kommit lite längre, men jag orkar inte redogöra för det sista.
Öh, jag inser plötsligt att detta inlägg får mig att framstå som en riktig imbecill! Först genom att räkna upp vilka böcker jag ska läsa. Sedan genom att redogöra för handlingen i en av VÄRLDENS mest kända böcker...
På kvällen slängde jag mig i soffan och drack te och tittade på "Ullared", "Grannfejden" och en dokumentär om ett ryskt barnfängelse... Sådär ja, lite perspektiv på I-landsproblemen också ja...
God natt!
*Denna dröm innehöll en tenta i matematik(!) som jag naturligtvis inte pluggat till. Jag tog en timmes lunch, kom tillbaka och insåg att jag varit borta längre än en timme och därför låg ÄNNU mer efter. Så jag stack och träffade en kompis från högstadiet (som jag inte ens tycker om) hon var i full färd med att dra en bröllopsvagn med en massa studenter i (hon tog studenten och drog väl kortaste stråt antar jag)...
Hur som helst så lyckades vi fixa en häst, jag red på den (medan den drog kärran, som plötsligt var tom!). Vi gick och pratade och jag våndades över min tenta som inte skrev sig själv. Sedan rymde hästen och resten av drömmen gick i stort sett ut på att leta efter den.
För er som inte har läst den så kan jag ge er en kortfattad genomgång (nu har jag ju inte läst hela men anyway)
Robinson är en bortskämd pojke som hellre leker än går i skolan, så han lär sig ingenting. En dag så vill han upptäcka världen, så han rymmer från sina föräldrar och sticker ut på havs, blir skeppsbruten, fixar ett drägligt liv i bästa Macgyver-anda (kan plötsligt allting inklusive att skriva hjälpmeddelanden på latin), skäms för att han har sårat sina föräldrar samt för att han inte lagt manken till i skolan, hittar en kanibalvilde som han döper till fredag, tar sig an honom och lär honom att hans religion är fel och att kristendomen är "the way to go". Kort sagt som vilken rik snorunge som helst som plötsligt får ett slag av karmanäven och ska ut i världen och göra nytta!... Ja, jag har kommit lite längre, men jag orkar inte redogöra för det sista.
Öh, jag inser plötsligt att detta inlägg får mig att framstå som en riktig imbecill! Först genom att räkna upp vilka böcker jag ska läsa. Sedan genom att redogöra för handlingen i en av VÄRLDENS mest kända böcker...
På kvällen slängde jag mig i soffan och drack te och tittade på "Ullared", "Grannfejden" och en dokumentär om ett ryskt barnfängelse... Sådär ja, lite perspektiv på I-landsproblemen också ja...
God natt!
*Denna dröm innehöll en tenta i matematik(!) som jag naturligtvis inte pluggat till. Jag tog en timmes lunch, kom tillbaka och insåg att jag varit borta längre än en timme och därför låg ÄNNU mer efter. Så jag stack och träffade en kompis från högstadiet (som jag inte ens tycker om) hon var i full färd med att dra en bröllopsvagn med en massa studenter i (hon tog studenten och drog väl kortaste stråt antar jag)...
Hur som helst så lyckades vi fixa en häst, jag red på den (medan den drog kärran, som plötsligt var tom!). Vi gick och pratade och jag våndades över min tenta som inte skrev sig själv. Sedan rymde hästen och resten av drömmen gick i stort sett ut på att leta efter den.
review of life
Åh, vilken kväll! Helt underbart bra var det! Jag talar naturligtvis om Folmusiknatta som var igår på Folkets hus i Falun. Döm om min förvåning när min syster (som, vad jag vet, inte direkt går igång på folkmusik!) frågade om jag skulle dit och om hon fick hänga på! Jag fick nästan en sådan där stolthetstår i ögat, "Ja Liza, det får du verkligen!"....
Så vi kryssade omkring där inne, bland fioler och nyckelharpor, och bara njöt av stämningen! Jag insåg hur många musiker-vänner jag har! det var nog typ fem band där jag kände någon, i och för sig så var några med i fler än ett band, men anyway...
Idag är det ju dags för bugg igen. Såklart. ROCK'N'ROLL!
M-hm, ja det var väl det...
Jag mår lite bättre nu, det går lite längre mellan gångerna då jag känner att jag bara vill sätta mig i ett hörn och försvinna. Det känns positivt! Det kommer att bli bra det här
Nä, nu MÅSTE jag sätta mig och beställa kurslitteratur! Menjagvillinte!
Så vi kryssade omkring där inne, bland fioler och nyckelharpor, och bara njöt av stämningen! Jag insåg hur många musiker-vänner jag har! det var nog typ fem band där jag kände någon, i och för sig så var några med i fler än ett band, men anyway...
Idag är det ju dags för bugg igen. Såklart. ROCK'N'ROLL!
M-hm, ja det var väl det...
Jag mår lite bättre nu, det går lite längre mellan gångerna då jag känner att jag bara vill sätta mig i ett hörn och försvinna. Det känns positivt! Det kommer att bli bra det här
Nä, nu MÅSTE jag sätta mig och beställa kurslitteratur! Menjagvillinte!
Nä, då får ni grina!
Men vad i alla glödstekta golfbollars satfläsk!... Nu hade jag ju skrivit värsta bra inlägget här, så råkade jag trycka på någon knapp så att allt blev stort! "Fine!" tänkte jag, jag trycker på bakåt-knappen...
Ja jag vet att man inte ska göra det!... Nu...
Så, nu är det borta, och ni får inte höra ett prov på min och Oskars jätteroliga dialog som utspelades tidigare i afton. Ni får heller inte veta vilken kvinnlig skådespelare jag satt och dregglade över samt vilken film hon var med i. Ni får inte veta att jag har jobbat idag och att det var väldigt trevligt....
Ni får sitta där, olyckligt ovetandes. Jag ska sova nu i alla fall...
God natt!
Okej'rå! Här är hon, och hon är SJUKT het!... 
Det var en kväll, då allt var lagom
Dagen avrundas med en smörgås och en kopp te (och ett Ballerinakex, men det talar vi inte högt om! Ja, jag sitter här vid köksbordet och filosoferar. Tittar på tv genom min grannes fönster, tror bestämt att han har tv4 fakta den jäveln!
Jag är inte van att bo såhär tätt inpå folk. Jag vet inte hur många gånger jag börjat klä av mig inne i mitt sovrum och sedan dykt ner bakom min säng, krypit runt på golvet och letat efter kläder, då jag insett att min granne i fönstret mitt emot sitter vid datorn, som är placerad så att han om han lyfter blicken lite, ser RAKT in i mitt sovrum. Jag lär mig aldrig!
Idag har jag haft seminarium, pinsamt. Varför? Jo, för att jag inte har läst allt... That's fucked up!
Men när vi satt där och diskuterade "Lilla sjöjungfrun" så vandrade mina tankar iväg (som så många gånger förr)..
Hmmm, Ariel ja, hon ville ju upp till människorna över ytan. Sebastian sjöng ju "Havet är djupt", för att få henne att vilja stanna kvar där i havet... Mmmm, men Ariel ville inte. Nä! Hon kanske kontrade med att sjunga "Under ytan" (den med Uno Svenningsson)...
Haha, fattar ni? Under yyyyytan, finns stooora och små!... Tihihi, ja jävlar jag är för rolig!
På Lördag är det Folkmusiknatta! Det kommer bli fatalt roligt, jag ska träffa så mycket kompisar som jag inte träffar så ofta! Fett med nice...!
Nä, nu har det blivit ett ballerinakex till, så nu är det nog banne mig dags att gå och sova. Kanske titta på Debatt först.
God natt!
Jag är inte van att bo såhär tätt inpå folk. Jag vet inte hur många gånger jag börjat klä av mig inne i mitt sovrum och sedan dykt ner bakom min säng, krypit runt på golvet och letat efter kläder, då jag insett att min granne i fönstret mitt emot sitter vid datorn, som är placerad så att han om han lyfter blicken lite, ser RAKT in i mitt sovrum. Jag lär mig aldrig!
Idag har jag haft seminarium, pinsamt. Varför? Jo, för att jag inte har läst allt... That's fucked up!
Men när vi satt där och diskuterade "Lilla sjöjungfrun" så vandrade mina tankar iväg (som så många gånger förr)..
Hmmm, Ariel ja, hon ville ju upp till människorna över ytan. Sebastian sjöng ju "Havet är djupt", för att få henne att vilja stanna kvar där i havet... Mmmm, men Ariel ville inte. Nä! Hon kanske kontrade med att sjunga "Under ytan" (den med Uno Svenningsson)...
Haha, fattar ni? Under yyyyytan, finns stooora och små!... Tihihi, ja jävlar jag är för rolig!
På Lördag är det Folkmusiknatta! Det kommer bli fatalt roligt, jag ska träffa så mycket kompisar som jag inte träffar så ofta! Fett med nice...!
Nä, nu har det blivit ett ballerinakex till, så nu är det nog banne mig dags att gå och sova. Kanske titta på Debatt först.
God natt!
Och det underbara kunde inte beskrivas! Del två...
Nu är jag sådär lyrisk igen! Men kan man bli annat när man går på kick-ass-spelningar hela tiden? Näe!
Ikväll var det Francis som stod för min musikaliska näring, jag och Ludde satt trollbundna från den första hesa tonen. Husbandet Harmageddon var också SKITBRA! Mannen (som jag gärna skulle vilja kalla gubbe, men det är väl ofint) lät precis som Tom Waits, och det är ju aldrig fel!...
För er som tänker "Hmmm, undra var hon har varit och sett detta, det låter ju som något man skulle vilja hålla koll på!", så kan jag säga att det var på IOGT-NTOs lokal på "Gamla Elverket" i Falun. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer idag. Huvudet ner, fötterna upp, som vanligt!
JO! Förfaan, jag och Ludde köpte varsin tröja! Fast texten står inte med, bara bilden och loggan, loggan är i och för sig inte med på bilden men, anyway...
Puss och kram!
Ikväll var det Francis som stod för min musikaliska näring, jag och Ludde satt trollbundna från den första hesa tonen. Husbandet Harmageddon var också SKITBRA! Mannen (som jag gärna skulle vilja kalla gubbe, men det är väl ofint) lät precis som Tom Waits, och det är ju aldrig fel!...
För er som tänker "Hmmm, undra var hon har varit och sett detta, det låter ju som något man skulle vilja hålla koll på!", så kan jag säga att det var på IOGT-NTOs lokal på "Gamla Elverket" i Falun. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer idag. Huvudet ner, fötterna upp, som vanligt!
JO! Förfaan, jag och Ludde köpte varsin tröja! Fast texten står inte med, bara bilden och loggan, loggan är i och för sig inte med på bilden men, anyway...
Puss och kram!
Efter regn kommer regnbåge!
Idag har jag ägnat mycket tid åt att läsa "Skämmerskans dotter" en barnbok/äventyrsbok. Jag har totalt glömt bort hur skönt det är att bara ligga och läsa och drömma sig bort. Jag var väldigt duktig på det när jag var yngre, skulle väl rent utsagt kunna säga att jag var proffs på det! Låta sig försvinna och känna någon annans känslor för ett par timmar. Ett välkommet avbrott i allt tänkande, annars är det väldigt mycket sådant just nu. Jag tänker och tänker, tillslut vet jag inte vad som stämmer längre och då är jag rädd att tappa greppet om, ja om allt!
Jag försöker skriva lite också. Jag ska ju vara med på en diktutställning på Arenan nästa vecka. Det borde inte vara så svårt att greppa några av alla tankarna i huvudet och tvinga ner dem på ett papper. Men jag har alltid haft svårt för att skriva om sådant som faktiskt berör mig. Jag har säkert fyra eller fem dikter som jag har börjat på de senaste veckorna, men jag kan inte bestämma mig för hur jag vill ha dem, så jag funderar på att väva ihop det jag tycker är bra och göra något av det. I värsta fall så har jag lite drygt 50 dikter att välja bland, dikter som jag skrivit förut. Fast de känns inte så aktuella längre.
FARFAR JAG SAKNAR DIG SÅ! Nu gör det sådär ont igen, nu när jag sitter här i en av dina gamla skjortor. Jag hade ett litet moment i tvättstugan igår när jag hängde upp en av dina skjortor på tork och insåg att din doft var borta. Nu kan jag inte ligga och lukta på dem innan jag somnar. För nu luktar de mig, ingenting!
God natt mina kära vänner!
The confession she gave was truly confusing...
Idag har jag pluggat hela dagen, i princip. Tog en paus när mamma och Ludde kom och fikade bara. Två föreläsningar har jag tittat på plus att jag läst Rödluvan, på danska. Japp ni läste rätt. Fyfan vilket jobbigt språk!
På en av föreläsningarna så säger min föreläsare (som förövrigt är en skånsk tant) att det finns en erotisk underton i Rödluvan. Jag vet inte hur det är med er, men jag vill INTE se någon erotisk underton mellan en liten flicka och en varg... Så därför tänker jag helt enkelt inte köpa den teorin. För en som undrar så läser jag "Barn och ungdomslitteratur" just nu. Det är därför jag fördriver mina dagar med att läsa barnböcker.
Usch, det är mycket nu. Jag har inte beställt litteraturen till den här delkursen, ni som följer min blogg vet ju att det var samma med förra delkursen. Då hade jag inte heller beställt litteraturen när kursen började. Nu är det ju såhär att vi tydligen behöver GROTESKT många böcker till den här delkursen! Igår när jag satt och skulle beställa så var jag uppe i 900 kronor onnan jag beställt hälften av alla böcker, HÄLFTEN!... Så jag tänkte "Fuck it! Jag försöker låna så många jag kan!"... Har jag gjort det? Nej.
Men det som stressar mig mest är att jag måste ringa till vårdcentralen och blotta mig. Jag måste ringa dit och gråta i luren för att de ska förstå att jag inte klarar av att stå i kö i ett år innan de ska utreda om jag är berättigad till samtalsterapi. Men jag kommer inte att ljuga, allt jag säger kommer att vara sant. Fast kanske något överdramatiserat. För faktum är att jag mår skitdåligt över mitt problem! Jag har aldrig berättat om det här på bloggen, har väl nämnt något angående, men aldrig berättat vad det är.
Så här är det i alla fall. Jag har, vad man väl skulle kunna kalla för "commitmen issues". Jag kan inte ha ett förhållande. Jag blir förälskad precis som alla andra, hur lätt som helst! Men jag klarar inte av att fördjupa en relation, jag får panik och stöter bort folk. Jag begär inte att någon ska förstå, för det gör inte jag heller.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt problem. Men tänk att du är jättekär i någon. Sedan helt plötsligt så märker du att du bara vill vara själv, du stelnar så fort någon tar i dig och kan inte slappna av. Du märker att du inte vill ringa och prata med henne/honom, att du stöter bort henne/honom, att allt du vill är att sätta dig på en buss och åka iväg och inte komma tillbaka mer. Att du vill fly. Men mitt i allt detta så VET du att kärleken bara inte kan försvinna, du VET att du fortfarande tycker om henne/honom så mycket. Men du kan inte slappna av. Allt du vill är att njuta av att vara kär! Men du känner ingen kärlek... Jag har prata med alla mina närmaste om detta, men det är svårt att få dem att förstå att det inte går att bara "slappna av och ta det långsamt" för det spelar ingen roll, när man har en magkänsla och en instinkt som säger "Det här är inte vad du vill, bara lämna allt och gå tillbaka till det du känner dig bekväm med!"... Som sagt, jag begär inte att ni ska förstå. Jag önskar att jag åtminstone gjorde det själv. Så nu måste jag söka hjälp för det här, för jag går omkring som i ett vakuum just nu och ser inget slut på det hela. Jag känner mig så tom, alla runt omkring mig hittar någon, blir kära, flyttar ihop, delar varandras vardag. Jag ljuger för mig själv när jag säger att jag trivs med att vara ensam.
Så är det...
(Men oroa er inte, jag har inte självmordstankar, jag skär mig inte i armarna och jag dränker inte mina sorger i sprit och tabletter!)
På en av föreläsningarna så säger min föreläsare (som förövrigt är en skånsk tant) att det finns en erotisk underton i Rödluvan. Jag vet inte hur det är med er, men jag vill INTE se någon erotisk underton mellan en liten flicka och en varg... Så därför tänker jag helt enkelt inte köpa den teorin. För en som undrar så läser jag "Barn och ungdomslitteratur" just nu. Det är därför jag fördriver mina dagar med att läsa barnböcker.
Usch, det är mycket nu. Jag har inte beställt litteraturen till den här delkursen, ni som följer min blogg vet ju att det var samma med förra delkursen. Då hade jag inte heller beställt litteraturen när kursen började. Nu är det ju såhär att vi tydligen behöver GROTESKT många böcker till den här delkursen! Igår när jag satt och skulle beställa så var jag uppe i 900 kronor onnan jag beställt hälften av alla böcker, HÄLFTEN!... Så jag tänkte "Fuck it! Jag försöker låna så många jag kan!"... Har jag gjort det? Nej.
Men det som stressar mig mest är att jag måste ringa till vårdcentralen och blotta mig. Jag måste ringa dit och gråta i luren för att de ska förstå att jag inte klarar av att stå i kö i ett år innan de ska utreda om jag är berättigad till samtalsterapi. Men jag kommer inte att ljuga, allt jag säger kommer att vara sant. Fast kanske något överdramatiserat. För faktum är att jag mår skitdåligt över mitt problem! Jag har aldrig berättat om det här på bloggen, har väl nämnt något angående, men aldrig berättat vad det är.
Så här är det i alla fall. Jag har, vad man väl skulle kunna kalla för "commitmen issues". Jag kan inte ha ett förhållande. Jag blir förälskad precis som alla andra, hur lätt som helst! Men jag klarar inte av att fördjupa en relation, jag får panik och stöter bort folk. Jag begär inte att någon ska förstå, för det gör inte jag heller.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt problem. Men tänk att du är jättekär i någon. Sedan helt plötsligt så märker du att du bara vill vara själv, du stelnar så fort någon tar i dig och kan inte slappna av. Du märker att du inte vill ringa och prata med henne/honom, att du stöter bort henne/honom, att allt du vill är att sätta dig på en buss och åka iväg och inte komma tillbaka mer. Att du vill fly. Men mitt i allt detta så VET du att kärleken bara inte kan försvinna, du VET att du fortfarande tycker om henne/honom så mycket. Men du kan inte slappna av. Allt du vill är att njuta av att vara kär! Men du känner ingen kärlek... Jag har prata med alla mina närmaste om detta, men det är svårt att få dem att förstå att det inte går att bara "slappna av och ta det långsamt" för det spelar ingen roll, när man har en magkänsla och en instinkt som säger "Det här är inte vad du vill, bara lämna allt och gå tillbaka till det du känner dig bekväm med!"... Som sagt, jag begär inte att ni ska förstå. Jag önskar att jag åtminstone gjorde det själv. Så nu måste jag söka hjälp för det här, för jag går omkring som i ett vakuum just nu och ser inget slut på det hela. Jag känner mig så tom, alla runt omkring mig hittar någon, blir kära, flyttar ihop, delar varandras vardag. Jag ljuger för mig själv när jag säger att jag trivs med att vara ensam.
Så är det...
(Men oroa er inte, jag har inte självmordstankar, jag skär mig inte i armarna och jag dränker inte mina sorger i sprit och tabletter!)
